Sommaren i Sverige (och Frankrike)

Innan midsommar flög barnen och jag till Stockholm och återsåg Sverige för första gången på ett år. Ulf var redan där och mötte oss på flygplatsen. Då var vi fyra mycket trötta personer som installerades i den lägenhet i centrala stan som vi fått låna över helgen av goda vänner.

Barnen och jag upptäckte hur gott det var med alla smaker som man inte kunnat äta på ett helt år. Frukost med arlas vaniljyoghurt, apelsinjuice och svenskt bröd med cognacswurst var himmelskt. Något annat mindre roligt som slog oss var hur skräpigt det var utomhus. Det absolut bästa med att vara i Sverige var dock att återse alla nära och kära.

Här kommer en några bilder från sommarens turné. Framför allt speglar fotona alla vi har träffat under semestern. En del människor fastnade inte på bild (kameran var glömd eller på laddning) och alla utflykter som gjordes kan av praktiska skäl inte tas med. Men håll till godo.....



Lägenheten vi bodde i låg bredvid Vasaparken. Här lekte vi ganska tidigt på morgonen på grund av jetlaggen. Ingen andra barn fanns i parken men uteliggaren vars hem var på parkbänken bredvid gungan snarkade vidare trots barnens skratt och tjut.




På midsommarafton var vi bjudna ut till Vallentuna och familjen Hellblom.  Alfred och Victor tog upp leken som om det var igår de träffades senast.




Här är vi Hammarby sjöstad och träffar familjen von Essen. Pojkarna är jämngamla och bra kompisar.




Här äter vi en god lunch i Vasastan med Maja-Stina och Elinor. Det var Maja-Stina och Hans (som jobbade den här dagen) som lånade ut sin lägenhet medan de själva var i sommarhuset i skärgården.




Från Vasastan åkte vi ut till Väsby och sov över hos familjen Viita/Andersson. Alfred tillbringade då ytterligare en dag hos kompisen Victor. Bad i poolen och god middag har blivit en stockholmsk sommartradition.




I Vallentuna bodde vi hos Maria och Markus. Vi lärde känna varandra strax innan vi flyttade till Kina. Alfred och Miriam tyckte att det var roligt att leka med sina kompisar Sebastian och Saga. Edvin var hos sina kompisar Tobias och Patrik. De tre killarna sov ena dagen hos Tobias och andra dagen hos Patrik.
Alfred och Ulf åkte och hälsade på familjen Brodin med Hampus ett par timmar.
Jag passade på att besöka mitt gamla jobb och träffa några kollegor och elever. Det fick jag tid till när jag hämtade upp min kompis och f.d kollega Viktoria.




Här är vi i Strängnäs och badar i en sjö. Ulf är ju vanligtvis familjens badkruka, vilket gör det viktigt att ta med detta kort.




Det var familjen Alm som visade oss denna fina badsjö. Efter badet åkte vi hem till dem och sov över en natt.




Med tåg kom vi till Göteborg samma dag som U21 hade semifinal. Det var Sverige mot England. I första halvlek gjorde England tre mål och vi funderade på att gå hem. Men i andra leken kvitterade Sverige och det blev en riktig rysare med straffar. Sverige vann inte men det var en spännande match. Michael och Gullan var med på matchen. (För er som är nya på bloggen är Michael Ulfs bror och Gullan är hans mamma)




Michael fyllde 40 år år och det firades med god mat, presenter och sång. När han kommer till Beijing ska vi ta med honom till en känd restaurang för pekinganka. Jag har faktiskt inte provat det själv ännu.





Familjen Holmgren tog med oss till Lilleby. Sol, bad och matsäck. Kan det bli mer svensk sommar?




Jo, det behövs lite krabbfiske också.




Här sitter vi i trädgården hos min storebror Nils med familj. Sen åkte vi till en 4H-gård i närheten och tittade på djuren.




Vi tog bussen ut till Mölnlycke och träffade familjen Olsson. Barnen lekte så intensivt på studsmattan att Edvins byxor gick sönder.




Nu är vi hemma hos familjen Ekberg tillsammans med familjen Lindberg. Vi njuter av god Borstjsoppa, gott sällskap i sommarkvällen och hälsar den nyfödda bebisen Elvina välkommen.




Jag sitter hemma hos min mamma.




Samma dag som jag fyllde 40, fyllde Gullan 75 år. Då jag firade min stora dag förra året,  vigdes denna dag till ett hejdundrade kalas för svärmor. Här står hon i mitten flankerad av syster, och bröder.




Det kom många gäster. Familjen Grönlind. t.ex. stod både för gott sällskap och god mat.




Miriam fick till kalaset äntligen ta på sig sin kinesiska klänning som vi hade låtit sy upp i Beijing. Till lunch, innan kalaset började, träffade jag Tracey och fick ett litet eget födelsedagsfirande.

De första nätterna i Göteborg bodde vi i en övernattningslägenhet som tillhör Michaels bostadsförening. I slutet bodde vi i vår kompis Annas extralägenhet. Då passade vi på att umgås med Anna med familj.




Här står barnen utanför vår lägenhet som vi hyrde i Paris. Den låg mitt inne i stan i ett mysigt område. Lägenheten hade för hundra år sedan varit ett stall, sedan en butik och nu en bostad.




Promenadavstånd från lägenheten låg katakomberna. Efter att ha stått ungefär en timme i kö kom vi äntligen ner i gångarna. Det var spännande och lite kusligt att gå de cirka två kilometerna under jord. Under kriget användes tunnlarna av motståndsrörelsen.




När Paris drabbades av pesten, koleran och dylika sjukdomar, dog så många att kyrkogårdarna inte räckte till. Kropparna las i katakomberna. Allt eftersom har skeletten blivit upplagda i mönster och bildar en makaber kyrkogård. Inte kuslig men absurd. Innan man kommer in till skelettet står det en skylt om tystnad och en påminnelse om att det är en kyrkogård.




Vi valda att åka till Paris i ett par dagar därför att goda vänner, som vi lärde känna 1995 när Ulf var i ett halvår i Pittsburgh, skulle vara i Frankrike i ett par veckor. Vi sågs sist för sex år sedan då de kom till Stockholm och hälsade på. Deras flickor Claire och Maya är jämngamla med Alfred och Miriam. Det var kul att se hur barnen började leka med varandra och hur året i Beijing har fått våra barn att prata bra engelska. Här sitter alla barnen i Luxemburgparken.




En av dagarna åkte vi till Monets trädgård. Det var en ganska dyr upplevelse men framför allt Alfred - som har jobbat med Monet i skolan - uppskattade besöket.




Hela barnaskaran i grönskan.




För tolv år sedan träffades Mike, Barbara, Ulf och jag också i Paris. Vi har ett kort från det mötet där vi sitter på en bänk i närheten av Champs Elysse. Vi hittade exakt den bänken men den var upptagen. Istället tog vi detta kort vid Notre Dame. På något sätt ville vi visa att vi minsann är lika coola som då. Nåja, försöka går ju alltid...






Efter Paris bar det upp mot Hunnebostrand. Först stannade vi i Uddevalla och åt lunch med min andra storebror John och hans familj. På bilden äter vi middag med Gun i huset i Hunnebo.




Tiden i Hunnebo regnade bort. Men i gott sällskap gör det inget. Vi fiskade krabbor i regnet, pratade och åt god mat och emellan skurarna tog vi vår sedvanliga promenad utmed klipporna och havet mellan Hunnebo och Ulebergshamn.





Sedan bilade vi ner till Skåne. Närmare bestämt Vollsjö, utanför Sjöbo, där vi hade bokat en "Bo på lantgård" i en vecka. Det visade sig vara en hel bondgård för oss själva. Familjen bodde i en egen gård ett par hundra meter bort och hade köpt denna gård för att få tillgång till mer mark. Miriam står på baksidan av vårt hus.



 
Där fanns en gunga och ett vattendrag som ledde in till huset ni ser på bilden. Där inuti fanns ett kanske hundra år gammalt vattenhjul. Bredvid huset hade vi en hage med två kalvar som hette Nilla och Alma. De kom gärna fram och ville bli klappade och matade med gräs.




I Skåne kan man göra mycket. Vi bestämde oss för att åka dressin. Vi hyrde två sådana cyklar och fick köra på ett övergivet spår som ledde till en sjö. Vi hade fyra timmar på oss och tog det mycket lugnt. På hemväg dök plötsligt denna kärvänliga hund upp och ville bli klappad.




Bondgården vi bodde på heter Nymans ställe. Här leker Miriam med bondgårdens kattungar tillsammans med yngsta flickan i familjen; Linnea. Medan vi var där fick en annan katt också ungar. De var bara 5 dagar gamla när vi fick se dem. Edvin, Alfred och Miriam tyckte mycket om att hälsa på uppe på gården.




En dag fick vi följa med ut i hagarna där det gick kvigor. Den vita på bilden var så nyfiken och tam att hon ville komma fram och undersöka oss.




Mittt i veckan fick vi besök av familjen Mildner-Lindén.  Då fick vi vara med om kvällens mjölkning av alla korna. (Tyvärr fastnade bara kossorna på bild och inte Anders eller Evelina). Sedan promenerade vi hem till vårt hus och grillade.




En annan sevärd utflykt är Hallsbergs stenar. Det var en man som hette Nils Nilsson som under en senare del av sitt liv började hugga in ord och bilder i stenar. Han gjorde 13 stenar, alla med religiösa motiv. Hans gård är nu ett hembygdsmuseum. Vi fick en mycket spännande enskild guidning.




Tillsammans med familjen Sigurdson, som vi lärt känna i Beijing, åkte vi till norra Skåne, strax utanför Arild. Där har en konstnär skapat sig ett bygge av trä. Minis torn kallar han det. Det har varit en hel del debatt om det då han inte har något byggtillstånd. På grund av detta, kanske, var det inte några skyltar som visade vägen. Men Linda och Per hade varit där förut och efter ett tag hittade vi dit. Det är en ganska jobbig skogsklättring för att till sist komma till hans bygge. Här är Ulf på väg ner genom tunneln och ni ser ni ett av tornen som står på stranden. Barnen klättrade i alla torn. Där fanns spikar som stack ut och det var lätt att fastna med fötterna. Men det var spännande!




Efter utflykten fikade vi tillsammans innan det var dags att åka till bondgården igen.





På väg till Göteborg stannade vi en natt hos familjen Murray som vi också lärde känna vårt första halvår i Kina. Deras sommartorp var mysigt men inte tillräckligt stort för att få plats med fem till, så vi fick sova på slottet som torpet tillhör. Vi blev även guidade runt slottet och fick berättad delar av dess historia. Jag skämtade om slottsspöket. När det väl var dags att sova kunde inte jag och Edvin somna. Till slut fick vi tända en lampa. Så tuff är man...




Väl framme i Göteborg åt vi middag hos Gullan innan vi åkte till vårt hotell som vi bodde på de sista två dagarna före hemfärd. Michael kom också till middagen.




Dagen innan flygresan åkte vi hem till min mamma och åt mat tillsammans med min storasyster Marika som hade kommit till Sverige från Frankrike ett par dagar innan. Vilken tur att vi hann träffas innan det var dags att flyga hem! Barnen sitter här på atriumgården och äter glass.

Hemresan var lång. Först fick vi flyga till Köpenhamn. Där fick vi vänta i fem timmar innan det var dags att flyga vidare till Beijing. Barnen hade svårt för att sova den här gången. När vi var på väg att landa kräktes både Edvin och Miriam. Själv kände jag mig absolut febrig. Vi visste ju att Kina är nogranna med att stoppa svininfluensan innan den kommer in till landet. Men vi kom igenom kontrollen och kunde åka hem. Dagen efter, däremot, fick familjen feber, en efter en. Den gick dock fort över och det var bara jetlaggen kvar att kämpa mot. 

Det var roligt att se Lova igen. Hon hade gått ner i vikt, tvärtemot delar av familjen. För oss övriga är det dags att ta tag i träning och nyttig mat igen.

/Ingeborg

Kommentarer
Postat av: Kristin

Oj vilken härlig semester - och vad ni har hunnit med! Men jag vet hur det känns att ha suget efter både allt som är svenskt och gamla vänner och bekanta. Det gör underverk för humöret i månader efteråt. Härligt! Hoppas ni har det bra nu väl hemma i mittens rike igen. Kram på er alla.

2009-08-18 @ 09:16:07
URL: http://kristinblom.wordpress.com
Postat av: Marina Grönlind

Det var roligt att träffa er.

2009-08-18 @ 12:59:28
Postat av: Puck

Herregud! Vilket program. Det är ett heltidsjobb att "komma hem" som utlandssvensk förstår jag. Kul att vi hann ses - och tur att det var badväder. Calle och killarna har precis åkt ut till Böttö för att suga ut det sista ur sommaren. De kommer hem på fredag eftermiddag, lagom för att åka med mig upp till ljungskile... Det är nästan skönt att det snart är vanlig vardag igen.

2009-08-19 @ 23:17:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0