Bilder från Kina
I förra inlägget var barnen och jag jakt efter det gröna i Beijing. Just den dagen kändes allt grått och ganska dammigt. Inte tråkigt men grått. Men visst finns det färger även här. Se nedan.
När man bor i Kina ser man så mycket som man vill fånga med kameran. Men bilderna gör sällan verkligheten rättvisa. När vi för ett tag sedan var på tygmarknaden tog Helena många kort. Hon är fotograf och fotona blir fantastiska. Jag har fått tillåtelse att använda hennes kort. Så njut av lite vardagsfärger från Kina:
Bara genom att se bilderna återupplever jag lukterna, ljuden och livet på marknaden. Då slås jag att hur häftigt det är att få möjligheten att bo i och uppleva ett annat land.
/Ingeborg
När man bor i Kina ser man så mycket som man vill fånga med kameran. Men bilderna gör sällan verkligheten rättvisa. När vi för ett tag sedan var på tygmarknaden tog Helena många kort. Hon är fotograf och fotona blir fantastiska. Jag har fått tillåtelse att använda hennes kort. Så njut av lite vardagsfärger från Kina:
Bara genom att se bilderna återupplever jag lukterna, ljuden och livet på marknaden. Då slås jag att hur häftigt det är att få möjligheten att bo i och uppleva ett annat land.
/Ingeborg
Utflykt i det gråa
Våren hör utflykter till. Vi tycker mycket om att bara ge oss ut och äta picknick någonstans på vägen. Vi hade gjort vår goda matsäck med polarbröd från IKEA , ballerina kex, flädersaft och gav oss iväg.
Utanför River garden ligger en flod som vi tänkte undersöka. Men på ena sidan häll de på att bygga något och längre fram utmed vår sida vattnade de gräset. Det gick inte att komma fram. Vi tog ett annat håll i vår jakt efter en grön plätt att ha picknick.
Den här vägen fick vi korsa för att komma över till skogen på andra sidan.
Inte heller skogen var grönskande. Allt var faktiskt ganska grått och dammigt.
Efter en lång promenad ser vi äntligen en grön gräsmatta. Där vill vi lägga ut vår filt och ha picknick. Men när vi kom fram visade sig att det var en försäljningsgräsmatta. Det är gräsrullar som får gro där och när någon vill köpa en gräsmatta så rullar de ihop så mycket som behövs och kör iväg till trädgården. Självklart för att denna gräsmatta alltid ska vara grön vattnar någon den hela tiden. Vi fick inte ha picknick på den och den var desutom blöt.
Här satte vi oss istället.
Edvin står vid en reklmaskylt. Till slut hittade vi i alla fall lite färger i den Beijingska våren. 
I tre timmar var vi ute och promenerade. 
I stället för att kliva över stock och sten hittade vi cementrör.
När vi kom hem var vi glada, trötta i benen och dammiga. Vi beställde hem hamburgare till middag och åt framför TV. Våren är en härlig tid!
/Ingeborg
Hos frisören
Ni som har följt med i vår blogg från början, vet att vi ganska tidigt på vårt äventyr gick till frisören. Tyvärr hade vi då inte kameran med. Igår bestämde vi oss för att göra gemensam sak och klippa till vårfrisyren. Kameran var med.
Här blir Edvin och Miriam tvättade. Det är ganska skönt att ligga ner medan de masserar hårbottnen.
Frisörerena är alla unga killar med 80-talsfrisyrer. Majoriten av de som tvättar och masserar kunderna är flickor. Trots att salongen ligger i distriktet där det rör sig många utlänningar (nära Ulfs jobb) kan de ingen engelska. Här klipps Alfred.
Vi blev alla klippta samtidigt. Killarna ville ha lite längre hår. Jag sa till frisörerna att bara klippa lite. Men som sagt det är inte helt lätt med kommunikationen. Dessutom får alltid killfrisyrerna en viss kinesisk touch med lite längre polisonger. Men det är det som gör det till ett äventyr att gå till frisören.
Här är resultatet.
Här är pojkarna.
Klippningen kostade 30 RMB styck, vilket vi tyckte var billigt. När vi kom hem frågade ayi vad det hade kostat. Hon tyckte, som vanligt att vi för det mesta gör dåliga affärer. Hennes frisör tar 6 RMB!
Idag är det dags för picknick utmed floden som går bredvid River Garden. Vi ska göra matsäck med mackor från IKEA, svensk ost och flädersaft.
/Ingeborg
Här blir Edvin och Miriam tvättade. Det är ganska skönt att ligga ner medan de masserar hårbottnen.
Frisörerena är alla unga killar med 80-talsfrisyrer. Majoriten av de som tvättar och masserar kunderna är flickor. Trots att salongen ligger i distriktet där det rör sig många utlänningar (nära Ulfs jobb) kan de ingen engelska. Här klipps Alfred.
Vi blev alla klippta samtidigt. Killarna ville ha lite längre hår. Jag sa till frisörerna att bara klippa lite. Men som sagt det är inte helt lätt med kommunikationen. Dessutom får alltid killfrisyrerna en viss kinesisk touch med lite längre polisonger. Men det är det som gör det till ett äventyr att gå till frisören.
Här är resultatet.
Här är pojkarna.
Klippningen kostade 30 RMB styck, vilket vi tyckte var billigt. När vi kom hem frågade ayi vad det hade kostat. Hon tyckte, som vanligt att vi för det mesta gör dåliga affärer. Hennes frisör tar 6 RMB!
Idag är det dags för picknick utmed floden som går bredvid River Garden. Vi ska göra matsäck med mackor från IKEA, svensk ost och flädersaft.
/Ingeborg
Badaling
Nu när vi har bil är det lättare att upptäcka vår stads omnejd. I söndags bestämde vi oss för att åka till den del av muren som ligger närmast Beijing. Den delen heter Badaling och det är där flest turistbussar stannar, vilket märktes. Allt är stort, organiserat och kommersiellt.
Vi som tycker att våren har kommit till Beijing gick utan jackor. Det var mycket kallt och blåsigt i Badaling. Tack och lov är muren brant och med många trappor så vi fick upp värmen.
Här var vi tvungna att ta kort. Längtandes efter svenskt godis gick vi in och pratade med personalen. De var helt frågande när vi önskade godis. Vill ni inte ha en kinesiskt klänning, var svaret. Så svensk var den butiken!
Mycket människor och brant!
Edvin filosoferar över livet. Han är den som tycker mest illa om att bli utstirrad, därav vill han alltid ha luvan på när vi besöker sevärdheter.
Här är Miriam och Lova. Vi frågade inte om det var tillåtet att ta med hunden utan gick bara in. Vi märkte dock att hundar var inte en vanlig syn på muren. Lova var den i familjen som idag fick mest uppmärksamhet.
Man kan inte annat än förundras över detta fantastiska byggnadsverk som dessutom byggdes i en sådan otillgänglig terräng. Här står jag vid en utsiktstopp.
Ulf och barnen tog sig ner från muren på detta sätt. Åkturen var kort och farten var långsam. Lova och jag vandrade ner genom skogen bredvid muren.
Det var lite om vår härliga utflykt till Badaling. Idag har vi varit med om en annan upplevelse. Vi hyrde en chaufför till vår bil och lät honom köra till och från olika ställen. Mycket lyxigt! Bland annat har vi alla fyra (Ulf är i Sverige) klippt oss. Bilder från det kommer i nästa inlägg.
/Ingeborg
Vi som tycker att våren har kommit till Beijing gick utan jackor. Det var mycket kallt och blåsigt i Badaling. Tack och lov är muren brant och med många trappor så vi fick upp värmen.
Här var vi tvungna att ta kort. Längtandes efter svenskt godis gick vi in och pratade med personalen. De var helt frågande när vi önskade godis. Vill ni inte ha en kinesiskt klänning, var svaret. Så svensk var den butiken!
Mycket människor och brant!
Edvin filosoferar över livet. Han är den som tycker mest illa om att bli utstirrad, därav vill han alltid ha luvan på när vi besöker sevärdheter.
Här är Miriam och Lova. Vi frågade inte om det var tillåtet att ta med hunden utan gick bara in. Vi märkte dock att hundar var inte en vanlig syn på muren. Lova var den i familjen som idag fick mest uppmärksamhet.
Man kan inte annat än förundras över detta fantastiska byggnadsverk som dessutom byggdes i en sådan otillgänglig terräng. Här står jag vid en utsiktstopp.
Ulf och barnen tog sig ner från muren på detta sätt. Åkturen var kort och farten var långsam. Lova och jag vandrade ner genom skogen bredvid muren.
Det var lite om vår härliga utflykt till Badaling. Idag har vi varit med om en annan upplevelse. Vi hyrde en chaufför till vår bil och lät honom köra till och från olika ställen. Mycket lyxigt! Bland annat har vi alla fyra (Ulf är i Sverige) klippt oss. Bilder från det kommer i nästa inlägg.
/Ingeborg
Våren är här!
Precis nu har vi ätit lunch ute i vår trädgård. Vi har visserligen inga utemöbler ännu men det fick bli picknick.
Njut av de härliga bilderna.
Här sitter vi och äter vår lunch. Gräset börjar så smått att gro bakom oss.
Lova tyckte också det var skönt att var ute i solen.
Nu har vi inte tid att sitta vid datorn. Vi ska ut och leka i solskenet. Senare i kväll kanske jag har tid att lägga in lite på bloggen om när vi åkte till Badaling och gick på muren där.
/Ingeborg
Sushi - en fröjd för ögat och gommen
Jag har gjort en helomvänding. Sedan jag upptäckte sushin här i Beijing för ett par veckor sedan har jag ätit denna rätt ett antal gånger. Så när vi för ett tag sedan skulle ha gäster bestämde vi oss för att ta catering med sushi. Restaurangen ligger nära River garden. Miriam, Lova och jag tog en promenad för att höra vad de kunde erbjuda. Min kinesiska är inte tillräcklig för att förstå exakt vad de sa och vår gemensamma engelska lämnade också lite att önska. Men efter lite skratt och gester hade jag bokat mat till lördagskvällen. Jag hade också förstått att jag behövde ett bord där maten skulle framdukas.
Miriam hittade denna stay utanför restaurangen. På vägen hem köpte vi snacks och ingredienser till efterrätt. Nu var vi redo för gäster.
Vid femtiden knackar det på dörren och två kockar från restaungen dyker upp. De dukar upp mängder med ingredienser i köket. Våra gäster kommer en stund senare. Vi bjuder på vin och tänker att om en halvtimme är nog maten klar. När jag kommer ut till köket står kockarna där och väntar. De har inte gjort något. Gästerna är mycket duktiga på kinesiska så de får hjälpa mig att kommunicera. Det visar sig att de väntade på att vi skulle sätta oss och vi väntade i andra rummet på att allt skulle vara klart. Sådana missförstånd det kan bli när språket inte är gemensamt. Om jag inte hade gått ut i köket, kanske vi fortfarande hade väntat på maten.
Inför våra ögon skapade dessa konstnärer fantastiska sushibitar. Medan vi satt till bords och njöt fylldes faten på med den ena rullen vackrare än den andra.
Det var lyxigt att sitta till bords och ha två kockar som serverade nylagad mat.
Av sushi blir man behagligt mätt. När kockarna hade gjort alla rullar städade de efter sig och åkte hem. Vi andra fortsatte kvällen med efterrätt och trevligt sällskap.
Barnen fick lasagne med möjlighet att smaka sushin om de ville. Edvin, Alfred och Miriam smakade inte men har nu senare provat lite grann. Ni ska se att när vi kommer hem från Kina är de också övertygade sushiälskare.
I min kinesiskagrupp har vi en japanska som på senaste lektionen bjöd på hemmagjord sushi. Hon har lovat att om ett par veckor lära oss laga japansk mat. Hennes rätter var helt vegetariska. Hon menade att hemma gör man så medan sushi med fisk och skaldjur äter man på restaurang.
Tänk vad det är roligt att upptäcka något nytt!
/Ingeborg
Miriam hittade denna stay utanför restaurangen. På vägen hem köpte vi snacks och ingredienser till efterrätt. Nu var vi redo för gäster.
Vid femtiden knackar det på dörren och två kockar från restaungen dyker upp. De dukar upp mängder med ingredienser i köket. Våra gäster kommer en stund senare. Vi bjuder på vin och tänker att om en halvtimme är nog maten klar. När jag kommer ut till köket står kockarna där och väntar. De har inte gjort något. Gästerna är mycket duktiga på kinesiska så de får hjälpa mig att kommunicera. Det visar sig att de väntade på att vi skulle sätta oss och vi väntade i andra rummet på att allt skulle vara klart. Sådana missförstånd det kan bli när språket inte är gemensamt. Om jag inte hade gått ut i köket, kanske vi fortfarande hade väntat på maten.
Inför våra ögon skapade dessa konstnärer fantastiska sushibitar. Medan vi satt till bords och njöt fylldes faten på med den ena rullen vackrare än den andra.
Det var lyxigt att sitta till bords och ha två kockar som serverade nylagad mat.
Av sushi blir man behagligt mätt. När kockarna hade gjort alla rullar städade de efter sig och åkte hem. Vi andra fortsatte kvällen med efterrätt och trevligt sällskap.
Barnen fick lasagne med möjlighet att smaka sushin om de ville. Edvin, Alfred och Miriam smakade inte men har nu senare provat lite grann. Ni ska se att när vi kommer hem från Kina är de också övertygade sushiälskare.
I min kinesiskagrupp har vi en japanska som på senaste lektionen bjöd på hemmagjord sushi. Hon har lovat att om ett par veckor lära oss laga japansk mat. Hennes rätter var helt vegetariska. Hon menade att hemma gör man så medan sushi med fisk och skaldjur äter man på restaurang.
Tänk vad det är roligt att upptäcka något nytt!
/Ingeborg
Tianchi Xiagu
I går, söndag, packade vi in oss allihopa i bilen för en utflykt. Meterologerna utlovade 17 grader, så vi kände att det var läge för en tur upp i bergen. Utflyktsmålet bestämdes till Tianchi Xiagu, eller Sky Pool Valley, som vår utflyktsbok översatte det till.
Lite nervösa var vi inför själva bilkörandet, dels pga trafiksituationen i Kina och dels av att vi inte har en bra bilkarta utan fick förlita oss på vägbeskrivningen i vår reseguide. Men det visade sig att i princip behövde vi bara svänga vänster vid första korsningen, och sen köra rakt fram i en timme till vi var framme. Lova kräktes dock en gång på vägen.
Det svåraste visade sig vara att när vi väl betalat inträde, kunde vi inte hitta ingången till själva promenadområdet. Efter att ha tvingats gå tillbaka och fråga parkvakterna visade de oss genom en lång underjordisk gång. Sannolikt var det ett skyddsrum som byggts upp under de mest paranoida åren av Maos styre. Längs med gången låg massor av små sovrum och väggarna var målade med flaggor och slagord.
Promenaden var fantastisk. Det gick rakt upp sen rakt ner - hela tiden. Utsikten över de kinesiska toppiga bergen gav det en dramatisk inramning. Is låg förvånande nog kvar på en hel del ställen. Även det vattenfall som fanna i mitten av promenaden var fruset.
Här är några okommenterade bilder från utflykten.
//Ulf
Lite nervösa var vi inför själva bilkörandet, dels pga trafiksituationen i Kina och dels av att vi inte har en bra bilkarta utan fick förlita oss på vägbeskrivningen i vår reseguide. Men det visade sig att i princip behövde vi bara svänga vänster vid första korsningen, och sen köra rakt fram i en timme till vi var framme. Lova kräktes dock en gång på vägen.
Det svåraste visade sig vara att när vi väl betalat inträde, kunde vi inte hitta ingången till själva promenadområdet. Efter att ha tvingats gå tillbaka och fråga parkvakterna visade de oss genom en lång underjordisk gång. Sannolikt var det ett skyddsrum som byggts upp under de mest paranoida åren av Maos styre. Längs med gången låg massor av små sovrum och väggarna var målade med flaggor och slagord.
Promenaden var fantastisk. Det gick rakt upp sen rakt ner - hela tiden. Utsikten över de kinesiska toppiga bergen gav det en dramatisk inramning. Is låg förvånande nog kvar på en hel del ställen. Även det vattenfall som fanna i mitten av promenaden var fruset.
Här är några okommenterade bilder från utflykten.
//Ulf
Tygmarknaden
I torsdags var ett par vänner och jag på tygmarknaden. Den ligger söder om Beijing och är ett gigantiskt område med tygförsäljning och allt man kan tänka sig behöva som tillbehör.
Anna som har varit där förut visade Helena och mig runt. Det var bra med någon som visste något för man blir lätt förvirrad av alla försäljare. Vi började i en liten butik med sidentyger. Vilka färger och mönster! Det är lätt att förköpa sig genom det låga priset och de vackra materialet. Helena, som är fotograf, tog mängder med bilder som jag har fått tillåtelse att visa er.
Detta var bara en liten del av affären, som i sin tur är en liten del av hela området. Jag köpte två olika typer av sidentyg. De ska förhoppningsvis bli en kjol och klänning. Sedan vandrade vi vidare. Det blev en del handlat men ställets höjdpunkt var frukt och matmarknaden mitt i området.
Här köpte vi vår lunch. Vi fick själv plocka ihop de ingredienser vi ville ha. Sedan wokade mannen det i pannor över tunnor med brinnande kol.
Som efterrätt köpte vi tre pinnar ananas.
När jag har hittat en skräddare, kommit på exakt vad jag ska låta sy upp, får ni se resultatet här.
/Ingeborg
Anna som har varit där förut visade Helena och mig runt. Det var bra med någon som visste något för man blir lätt förvirrad av alla försäljare. Vi började i en liten butik med sidentyger. Vilka färger och mönster! Det är lätt att förköpa sig genom det låga priset och de vackra materialet. Helena, som är fotograf, tog mängder med bilder som jag har fått tillåtelse att visa er.
Detta var bara en liten del av affären, som i sin tur är en liten del av hela området. Jag köpte två olika typer av sidentyg. De ska förhoppningsvis bli en kjol och klänning. Sedan vandrade vi vidare. Det blev en del handlat men ställets höjdpunkt var frukt och matmarknaden mitt i området.
Här köpte vi vår lunch. Vi fick själv plocka ihop de ingredienser vi ville ha. Sedan wokade mannen det i pannor över tunnor med brinnande kol.
Som efterrätt köpte vi tre pinnar ananas.
När jag har hittat en skräddare, kommit på exakt vad jag ska låta sy upp, får ni se resultatet här.
/Ingeborg
Beijing Taitai
För ett tag sedan kom det ut en bok vid namn Beijing taitai. Taitai betyder fru på kinesiska och boken är skriven av en utländsk kvinna bosatt i Beijing och handlar om hennes liv här. (Kul i sammanhanget är att det kinesiska tecknet för "tai" betyder "för mycket" och ordet fru innehåller två stycken sådana tecken, alltså "för mycket för mycket".) Med inspiration från boken, som jag inte har läst, tänkte jag berätta om hur mitt medföljandeliv ser ut en vanlig vecka.
Barnen går ju i skolan och jag måste lämna och hämta dem varje dag. Det tar ungefär en halvtimme att gå till skolan. Eller som på bilden där vi provar att cykla. Det går förstås fortare men är lite vanskligt då trafiken här inte är att lita på. Skoldagen börjar 8.30 och är slut 14.30. Jag får en hel del vardagsmotion när jag vandrar fram och tillbaka till skolan under dagarna. Barnen har också varsin dag då de har ESA (eftermiddagsaktiviteter) då jag först hämtar två barn som jag promenarar hem med för att en stund senare pånytt ta mig till skolan och hämta hem det tredje barnet. Lova uppskattar förstås dessa dagar med extra mycket motion.
Morgonarna är ungefär lika kaotiska som hemma i Sverige; gympapåsar, läxor, vantar och så vidare ska hittas och läggas ner i väskor. Barnen brukar fråga om vi inte kan ta taxi - vilket vi gör ibland om vi är sena. Nu när våren har kommit är det både lättare och roligare att gå till skolan. Vi brukar sjunga, leka och prata på vägen dit.
Här är ingången till barnens skola. Pampig, eller hur!
Fyra dagar i veckan läser jag kinesiska. Det är tre olika kurser som jag går samtidigt. Det är stundom lite för mycket då det är svårt att hinna med läxorna till alla kurserna. Fast det är otroligt roligt!
Här är mina kurskamrater som jag läser med på måndagar och fredagar. Då får jag gå direkt från SSB (barnens skola) till skollokaler som ligger i området bredvid. Vi skrattar mycket tillsammans i gruppen och läraren behöver ha stort tålamod med oss. Ibland äter vi lunch tillsammans efteråt. Större delen av min barnfria tid på måndagar och fredagar går åt till kinesiskan. I klassen är vi tre svenskor, en japanska, en indiska och en amerikanska.
På tisdagar träffas vi hemma hos Kristina och har teckenkurs med Pamela. Hon är nästan för snäll med oss för hon blir inte arg när vi på två veckor inte gjort läxan. Nu har vi dock bättrat oss och bestämt att varje dag ge varandra en lapp med något skrivet på kinesiska.
Här är min första lapp till Kristina. Det står : Jag går ur bilen. Hej då, ses i morgon.
På onsdagar har jag min privatlektion i kinesiska. Då drillar Xiang Yang mig i uttal och konversation. Hon ger tre till fyra läxor varje gång så det är en hel del att göra mellan lektionstillfällena.
Mellan kinesiskan och hämtning av barn brukar jag också handla (på bilden är det jag och Jenny som vardagshandlar). I River garden har vi promenadavsstånd till affären vilket underlättar mycket. Har vi glömt någon ingrediens kan vi snabbt gå ner och införskaffa den. Affären har också gratis hemkörning, vilket är lyxigt. Medan jag i lugn takt promenerar hem med hunden körs varorna ända fram till dörren.
På torsdagar finns det inget planerat. Ibland kan jag då vara med på aktiviteter som SWEA (Swedish women education association) anordnar. Här får jag prova på att skapa ett blomsterarrangenmang. Det var en svensk kvinna, utbildad florist, som ordnande den trevliga stunden.
Här ser ni resultatet.
I morgon (ny torsdag) är vi några stycken som ska ta oss till tygmarknaden och se vad vi kan hitta. Lampmarknaden, flygplatsmannen (kinesiska möbler) samt att äta semlor på ambassaden är andra utflykter som står på listan den närmaste tiden.
Eftermiddagarna är vikta åt barnen. Det handlar om läxor, mys och självklart kompisar. När barnen vill träffa kompisar handlar det alltid om logistik. Barnen bor lite utspritt i distriktet vilket ibland gör det lite krångligt. Vill dessutom alla tre leka med någon får man klura hur vi bäst förflyttar oss. Barnen kan inte gå hem själva då de måste korsa vägar. Vi får ta taxi till vissa kompisar. Idag löste sig allt på ett bra sätt. Edvin och Alfred åkte direkt hem till sina kompisar som dessutom är syskon och jag tog med kompis till Miriam. De flesta familjerna här har en vuxen hemma som inte jobbar vilket ger möjlighet till många sociala stunder som man inte hinner i Sverige, så medan barnen leker kan de vuxna sitta och prata.
Datorn är ett viktigt inslag i vår vardag här. På den kan vi läsa svenska tdiningar, se svensk TV, chatta med kompisar och sjävklart spela spel. Här pratar Edvin via Skype med en kompis från Vallentuna; mycket uppskattat.
Ibland får vi föräldrar möjlighet att vara med i skolan. Idag hade exempelvis skolan "open mic", vilket återkommer en gång i månaden. Då kan vem som helst på skolan uppträda. Flickorna i förskoleklassen sjöng och dansade till Abbasången "Honey honey". (Fotona från uppträdandet är tagna av Helena Jeppson)
Här är ytterligare en bild från uppträdandet.
Som ni ser är det inte svårt att fylla ut tiden. Det mesta går till kinesiskan och att fixa saker i ett land där man inte alltid förstår hur saker fungerar eller var man kan införskaffa det. Generellt tar enkla saker mer tid här än i Sverige. Däremellan blir det även möjlighet till många sociala kontakter.
Slutligen ser ni en sliten lyxhustru som vid dagens slut slappnar av i soffan.
/Ingeborg
Barnen går ju i skolan och jag måste lämna och hämta dem varje dag. Det tar ungefär en halvtimme att gå till skolan. Eller som på bilden där vi provar att cykla. Det går förstås fortare men är lite vanskligt då trafiken här inte är att lita på. Skoldagen börjar 8.30 och är slut 14.30. Jag får en hel del vardagsmotion när jag vandrar fram och tillbaka till skolan under dagarna. Barnen har också varsin dag då de har ESA (eftermiddagsaktiviteter) då jag först hämtar två barn som jag promenarar hem med för att en stund senare pånytt ta mig till skolan och hämta hem det tredje barnet. Lova uppskattar förstås dessa dagar med extra mycket motion.
Morgonarna är ungefär lika kaotiska som hemma i Sverige; gympapåsar, läxor, vantar och så vidare ska hittas och läggas ner i väskor. Barnen brukar fråga om vi inte kan ta taxi - vilket vi gör ibland om vi är sena. Nu när våren har kommit är det både lättare och roligare att gå till skolan. Vi brukar sjunga, leka och prata på vägen dit.
Här är ingången till barnens skola. Pampig, eller hur!
Fyra dagar i veckan läser jag kinesiska. Det är tre olika kurser som jag går samtidigt. Det är stundom lite för mycket då det är svårt att hinna med läxorna till alla kurserna. Fast det är otroligt roligt!
Här är mina kurskamrater som jag läser med på måndagar och fredagar. Då får jag gå direkt från SSB (barnens skola) till skollokaler som ligger i området bredvid. Vi skrattar mycket tillsammans i gruppen och läraren behöver ha stort tålamod med oss. Ibland äter vi lunch tillsammans efteråt. Större delen av min barnfria tid på måndagar och fredagar går åt till kinesiskan. I klassen är vi tre svenskor, en japanska, en indiska och en amerikanska.
På tisdagar träffas vi hemma hos Kristina och har teckenkurs med Pamela. Hon är nästan för snäll med oss för hon blir inte arg när vi på två veckor inte gjort läxan. Nu har vi dock bättrat oss och bestämt att varje dag ge varandra en lapp med något skrivet på kinesiska.
Här är min första lapp till Kristina. Det står : Jag går ur bilen. Hej då, ses i morgon.
På onsdagar har jag min privatlektion i kinesiska. Då drillar Xiang Yang mig i uttal och konversation. Hon ger tre till fyra läxor varje gång så det är en hel del att göra mellan lektionstillfällena.
Mellan kinesiskan och hämtning av barn brukar jag också handla (på bilden är det jag och Jenny som vardagshandlar). I River garden har vi promenadavsstånd till affären vilket underlättar mycket. Har vi glömt någon ingrediens kan vi snabbt gå ner och införskaffa den. Affären har också gratis hemkörning, vilket är lyxigt. Medan jag i lugn takt promenerar hem med hunden körs varorna ända fram till dörren.
På torsdagar finns det inget planerat. Ibland kan jag då vara med på aktiviteter som SWEA (Swedish women education association) anordnar. Här får jag prova på att skapa ett blomsterarrangenmang. Det var en svensk kvinna, utbildad florist, som ordnande den trevliga stunden.
Här ser ni resultatet.
I morgon (ny torsdag) är vi några stycken som ska ta oss till tygmarknaden och se vad vi kan hitta. Lampmarknaden, flygplatsmannen (kinesiska möbler) samt att äta semlor på ambassaden är andra utflykter som står på listan den närmaste tiden.
Eftermiddagarna är vikta åt barnen. Det handlar om läxor, mys och självklart kompisar. När barnen vill träffa kompisar handlar det alltid om logistik. Barnen bor lite utspritt i distriktet vilket ibland gör det lite krångligt. Vill dessutom alla tre leka med någon får man klura hur vi bäst förflyttar oss. Barnen kan inte gå hem själva då de måste korsa vägar. Vi får ta taxi till vissa kompisar. Idag löste sig allt på ett bra sätt. Edvin och Alfred åkte direkt hem till sina kompisar som dessutom är syskon och jag tog med kompis till Miriam. De flesta familjerna här har en vuxen hemma som inte jobbar vilket ger möjlighet till många sociala stunder som man inte hinner i Sverige, så medan barnen leker kan de vuxna sitta och prata.
Datorn är ett viktigt inslag i vår vardag här. På den kan vi läsa svenska tdiningar, se svensk TV, chatta med kompisar och sjävklart spela spel. Här pratar Edvin via Skype med en kompis från Vallentuna; mycket uppskattat.
Ibland får vi föräldrar möjlighet att vara med i skolan. Idag hade exempelvis skolan "open mic", vilket återkommer en gång i månaden. Då kan vem som helst på skolan uppträda. Flickorna i förskoleklassen sjöng och dansade till Abbasången "Honey honey". (Fotona från uppträdandet är tagna av Helena Jeppson)
Här är ytterligare en bild från uppträdandet.
Som ni ser är det inte svårt att fylla ut tiden. Det mesta går till kinesiskan och att fixa saker i ett land där man inte alltid förstår hur saker fungerar eller var man kan införskaffa det. Generellt tar enkla saker mer tid här än i Sverige. Däremellan blir det även möjlighet till många sociala kontakter.
Slutligen ser ni en sliten lyxhustru som vid dagens slut slappnar av i soffan.
/Ingeborg
Förbjudna staden
När vi får gäster hit kan vi inte följa med de på allt som ska göras under deras vistelse i Bejing. Men är det saker vi inte gjort ännu är det roligt att uppleva det med besökande. Vi hade ännu inte varit innanför murarna på Förbjudna staden, så när Maria från Vallentuna kom hit passade vi på att undersöka detta ställe.
Personligen tycker jag inte att det är så mycket att se, byggnaderna är ganska tomma. Självklart är det väl värt ett besök men för att få ut det mesta av besöket kan det nog var bra med en guide. Vi tog ingen guide men väl en audioguide. För 40 yuan samt 100 yuan i deposition kan man få en på svenska. Det tyckte barnen var kul. De sa dock att det var svårt att berätta vad som sas för språket lät annorlunda.
Men området och platsen lockar till tankar hur det var att leva här utan en aning om hur det var utanför murarna. Det är också fascinerande att veta att Förbjudna staden var den högsta byggnaden i Beijing när allt begavs sig. Jag tyckte bäst om parken i ena änden.
Utanför ingången och som ni ser är Alfred är på väg att göra v-tecknet.
Edvin utanför salen med med en kungatron. Hade jag lyssnat på audioguiden kunde jag nog berättar mer.
Ett stenmonument i ena änden av staden.
Innan vi åker hit igen ska vi nog se filmen "Den siste kejsaren" för att få inspiration och sedan ta en guide eller en audioguide till alla.
Idag är Maria vid muren och jag håller på att plugga kinesiska (eller borde i alla fall).
/Ingeborg
