andreassonikina

För ett tag sedan kom det ut en bok vid namn Beijing taitai. Taitai betyder fru på kinesiska och boken är skriven av en utländsk kvinna bosatt i Beijing och handlar om hennes liv här. (Kul i sammanhanget är att det kinesiska tecknet för "tai" betyder "för mycket" och ordet fru innehåller två stycken sådana tecken, alltså "för mycket för mycket".) Med inspiration från boken, som jag inte har läst, tänkte jag berätta om hur mitt medföljandeliv ser ut en vanlig vecka.



Barnen går ju i skolan och jag måste lämna och hämta dem varje dag. Det tar ungefär en halvtimme att gå till skolan. Eller som på bilden där vi provar att cykla. Det går förstås fortare men är lite vanskligt då trafiken här inte är att lita på. Skoldagen börjar 8.30 och är slut 14.30. Jag får en hel del vardagsmotion när jag vandrar fram och tillbaka till skolan under dagarna. Barnen har också varsin dag då de har ESA (eftermiddagsaktiviteter) då jag först hämtar två barn som jag promenarar hem med för att en stund senare pånytt ta mig till skolan och hämta hem det tredje barnet. Lova uppskattar förstås dessa dagar med extra mycket motion.




Morgonarna är ungefär lika kaotiska som hemma i Sverige; gympapåsar, läxor, vantar och så vidare ska hittas och läggas ner i väskor. Barnen brukar fråga om vi inte kan ta taxi -  vilket vi gör ibland om vi är sena. Nu när våren har kommit är det både lättare och roligare att gå till skolan. Vi brukar sjunga, leka och prata på vägen dit.



Här är ingången till barnens skola. Pampig, eller hur!

Fyra dagar i veckan läser jag kinesiska. Det är tre olika kurser som jag går samtidigt. Det är stundom lite för mycket då det är svårt att hinna med läxorna till alla kurserna. Fast det är otroligt roligt!



Här är mina kurskamrater som jag läser med på måndagar och fredagar. Då får jag gå direkt från SSB (barnens skola) till skollokaler som ligger i området bredvid. Vi skrattar mycket tillsammans i gruppen och läraren behöver ha stort tålamod med oss. Ibland äter vi lunch tillsammans efteråt. Större delen av min barnfria tid på måndagar och fredagar går åt till kinesiskan. I klassen är vi tre svenskor, en japanska, en indiska och en amerikanska.





På tisdagar träffas vi hemma hos Kristina och har teckenkurs med Pamela. Hon är nästan för snäll med oss för hon blir inte arg när vi på två veckor inte gjort läxan. Nu har vi dock bättrat oss och bestämt att varje dag ge varandra en lapp med något skrivet på kinesiska.



Här är min första lapp till Kristina. Det står : Jag går ur bilen. Hej då, ses i morgon.

På onsdagar har jag min privatlektion i kinesiska. Då drillar Xiang Yang mig i uttal och konversation. Hon ger tre till fyra läxor varje gång så det är en hel del att göra mellan lektionstillfällena.




Mellan kinesiskan och hämtning av barn brukar jag också handla (på bilden är det jag och Jenny som vardagshandlar). I River garden har vi promenadavsstånd till affären vilket underlättar mycket. Har vi glömt någon ingrediens kan vi snabbt gå ner och införskaffa den. Affären har också gratis hemkörning, vilket är lyxigt. Medan jag i lugn takt promenerar hem med hunden körs varorna ända fram till dörren.



På torsdagar finns det inget planerat. Ibland kan jag då vara med på aktiviteter som SWEA (Swedish women education association) anordnar. Här får jag prova på att skapa ett blomsterarrangenmang. Det var en svensk kvinna, utbildad florist, som ordnande den trevliga stunden.



Här ser ni resultatet.

I morgon (ny torsdag) är vi några stycken som ska ta oss till tygmarknaden och se vad vi kan hitta. Lampmarknaden, flygplatsmannen (kinesiska möbler) samt att äta semlor på ambassaden är andra utflykter som står på listan den närmaste tiden.




Eftermiddagarna är vikta åt barnen. Det handlar om läxor, mys och självklart kompisar. När barnen vill träffa kompisar handlar det alltid om logistik. Barnen bor lite utspritt i distriktet vilket ibland gör det lite krångligt. Vill dessutom alla tre leka med någon får man klura hur vi bäst förflyttar oss. Barnen kan inte gå hem själva då de måste korsa vägar. Vi får ta taxi till vissa kompisar. Idag löste sig allt på ett bra sätt. Edvin och Alfred åkte direkt hem till sina kompisar som dessutom är syskon och jag tog med kompis till Miriam. De flesta familjerna här har en vuxen hemma som inte jobbar vilket ger möjlighet till många sociala stunder som man inte hinner i Sverige, så medan barnen leker kan de vuxna sitta och prata.



Datorn är ett viktigt inslag i vår vardag här. På den kan vi läsa svenska tdiningar, se svensk TV, chatta med kompisar och sjävklart spela spel. Här pratar Edvin via Skype med en kompis från Vallentuna; mycket uppskattat.




Ibland får vi föräldrar möjlighet att vara med i skolan. Idag hade exempelvis skolan "open mic", vilket återkommer en gång i månaden. Då kan vem som helst på skolan uppträda. Flickorna i förskoleklassen sjöng och dansade till Abbasången "Honey honey". (Fotona från uppträdandet är tagna av Helena Jeppson)



Här är ytterligare en bild från uppträdandet.

Som ni ser är det inte svårt att fylla ut tiden. Det mesta går till kinesiskan och att fixa saker i ett land där man inte alltid förstår hur saker fungerar eller var man kan införskaffa det. Generellt tar enkla saker mer tid här än i Sverige. Däremellan blir det även möjlighet till många sociala kontakter.




Slutligen ser ni en sliten lyxhustru som vid dagens slut slappnar av i soffan.

/Ingeborg