Tråkig avslutning på lovet
I fredags åkte vi in till stan för att gå på restaurang. I San Li Tun-området finns det många ställen att välja på. Det är också ett område med märkesaffärer. Här träffar man på många västerlänningar.
Vi valde en spansk tapasrestaurang. Samtidigt som vi gick in anlände fyra unga män. De satte sig vid bordet bredvid och var ganska närgångna. Vi skämtade lite om det och flyttade vårt bord men tänkte inte mer på det. Efter en god middag var det min tur att betala. Till min fasa upptäckte jag att plånboken var borta. Likaså de unga männen på bordet bredvid....
Ulf fick ringa och spärra alla kort medan jag tog mig till polisstationen. Jag kunde göra mig förstådd men hade en hel problem med att förstå vad de ville. Hade omständigheterna varit annorlunda hade det kunnat varit riktigt kul att kommunicera. Det kändes som om min språknivå hade höjts en hel del. Efter ett långt tag kom en engelsktalande polis från kontoret för utlänningar samt en brottskriminalare. De hade en lång intervju med mig och skrev en fyra sidor lång redogörelse där jag till och med fick beskriva exakt vilka rätter vi beställde. Efter det följde de till och med med mig till restaurangen och gjorde en rekognocering.
Otur nog hade jag just tagit ut pengar. Vi upptäckte dessutom att de hade hunnit handla för en stor summa pengar innan kortet spärrades.
Ett liten ljusglimt i det hela var att dagen därpå ringde en restaurangägare och hade min plånbok hos sig. I den fanns körkort, idkort, alla klubbhuskort och så vidare. Det enda som saknades var kreditkort samt kontanter.
Så dagen idag har ägnats åt ytterligare besök hos polisstationen, telefonsamtal till banken i Sverige samt ifyllande av papper som behövs för att få tillbaka pengarna.
/Ingeborg
Vi valde en spansk tapasrestaurang. Samtidigt som vi gick in anlände fyra unga män. De satte sig vid bordet bredvid och var ganska närgångna. Vi skämtade lite om det och flyttade vårt bord men tänkte inte mer på det. Efter en god middag var det min tur att betala. Till min fasa upptäckte jag att plånboken var borta. Likaså de unga männen på bordet bredvid....
Ulf fick ringa och spärra alla kort medan jag tog mig till polisstationen. Jag kunde göra mig förstådd men hade en hel problem med att förstå vad de ville. Hade omständigheterna varit annorlunda hade det kunnat varit riktigt kul att kommunicera. Det kändes som om min språknivå hade höjts en hel del. Efter ett långt tag kom en engelsktalande polis från kontoret för utlänningar samt en brottskriminalare. De hade en lång intervju med mig och skrev en fyra sidor lång redogörelse där jag till och med fick beskriva exakt vilka rätter vi beställde. Efter det följde de till och med med mig till restaurangen och gjorde en rekognocering.
Otur nog hade jag just tagit ut pengar. Vi upptäckte dessutom att de hade hunnit handla för en stor summa pengar innan kortet spärrades.
Ett liten ljusglimt i det hela var att dagen därpå ringde en restaurangägare och hade min plånbok hos sig. I den fanns körkort, idkort, alla klubbhuskort och så vidare. Det enda som saknades var kreditkort samt kontanter.
Så dagen idag har ägnats åt ytterligare besök hos polisstationen, telefonsamtal till banken i Sverige samt ifyllande av papper som behövs för att få tillbaka pengarna.
/Ingeborg
Kommentarer
Postat av: Kristin
Jösses vilken tråkig soppa. Hoppas allting ordnar sig trots allt.
Postat av: Ingeborg
Hej,
hela helgen gick jag och ältade det hela och kände mig så nere. Men nu ser det ljusare ut. För det första får man sätta det i perspektiv, det är bara pengar. Vi råkade inte illa ut. Men dessutom får vi tillbaka alla pengarna, till och med kontanterna. Det ska bara fyllas i en hel del papper.
Ingeborg
Trackback
