Barbie & Ken
Förra lördagen var Ulf och jag bjudna på fest. Det var tre tjejer som fyllde 40 och firade det med ett maskeradparty med temat Barbie och Ken. Här kommer ett par bilder från kvällen:
Dessa tre herrarna Ken vann pris för bästa utklädnad.
Vi började med en liten förfest hos Barbie och Ken.
Fyra vackra Barbie.
Här är två av födelsedagsflickorna.
Till allas förtjusning hade de tränat in en dans till "Come on Barbie, let's go party"
Själv hade jag för första gången i mitt liv lösögonfransar.
/Ingeborg
Dessa tre herrarna Ken vann pris för bästa utklädnad.
Vi började med en liten förfest hos Barbie och Ken.
Fyra vackra Barbie.
Här är två av födelsedagsflickorna.
Till allas förtjusning hade de tränat in en dans till "Come on Barbie, let's go party"
Själv hade jag för första gången i mitt liv lösögonfransar.
/Ingeborg
Fujian
Vi var nyligen på en fyradagarsresa till Fujian-provinsen, som ligger mittemot Taiwan. Med på utflykten var även våra gäster från Sverige, Hans och Maja-Stina.
Vi hade bokat rum på ett hotell i Xiamen. Hotellet, som bara har fem rum, drivs av några islänningar. Vi hade fått stället rekommenderat av några norska vänner som bott där några nätter för ett tag sen- och rekommendationen visade sig vara med all rätta: värdarna var gästvänliga, rummen stora och man serverade en god västerländsk frukost.
Efter incheckning bestämde vi oss för att åka till en ö i bukten utanför staden. Guolanyu heter ön och är skapad av den västerländska koloni som huserade här från omkring 1860 till andra världskrigets slut. (Xiamen kallades tidigare i Europa för Amoy)
Det bidde ett litet misstag när vi skulle ta färjan. Istället för en enkel resa till ön hamnade vi på en kinesisk sightseeingbåt med sjungande guide som körde ett varv runt ön. Nåväl, det var bara trevligt.
Vi fick också skåda stadens historiska berömdhet, en sjörövare, som numera står staty på ön.
Väl i land på ön tog vi en promenad och passade på att äta middag. Ön var förvisso mysig men hade blivit väl turistisk med både McDonalds- och Kentucky fried chicken-restauranger. Dessutom började det regna. Lyckligtvis gick det att köpa billiga paraplyer. Vi beslöt oss ändå för att ta oss tillbaka till hotellet.
Dagen efteråt började med en härlig frukost. Vi var förövrigt de enda gästerna under vistelsen. Efter frukost hade hotellet bokat en bil med chaufför som i två dagar skulle ta oss längre in i provinsen, mot Hakka-befolkningens områden. Hakka, eller Gästfolk (Kejia) som de egentligen benämns, är folk som för flera hundra år sedan fördrevs från centrala Kina och till sist bosatte sig i de södra delarna. Där fick de hålla tillgodo med de sämsta jordarna och byggde bland annat väldigt speciella stora hus, som också skulle fungera som borgar i orostider.
Först kom vi till en by som vi aldrig uppfattade namnet på. Det visade sig senare att vårt hotell också låg i denna by. Genom byn rann en pittoresk liten å.
Här är byns samlingsplats som också var den högsta punkten i samhället. Som framgår ligger byn i ett ganska kuperat område.
Här är Miriam med en sannolik framtida middag.
De flesta Hakka-husen är helt runda och består av ett ganska stort antal familjer. Utsidan är av sten och jord. Dagen bestod av att besöka ett stort antal sådana hus omkring byn.
Några av de mer kända husen var dessa. På den negativa sidan var att många av husen blivit platser för allehanda försäljning av krimskrams. Lyckligtvis gällde det inte alla husen.
Det här är huset där vi övernattade. Sju personer övernattade till priset av sammanlagt 230 kronor.
Innan middagen tog vi åter en promenad ner till byn.
Till min förvåning trillade de inte ner i ån.
Vi åt middag hos våra värdar för natten. Bland annat beställde vi en hönssoppa vilket ledde till att de tog fast en av hönorna som sprang omkring på gården och nackade framför våra ögon.
Kinesisk frukost kunde beställas på morgonen för fem kr extra per person.
Även nästa dag bestod av besök i Hakka-området. Som synes var inte alla hus runda.
En ny by besöktes. Denna hade en lite större å.
Vi tog en promenad efter ån. Vi lämnade bergen och Hakka-husen strax före lunchtid och begav oss på den tre timmar långa återfärden till vårt hotel i Xiamen.
När vi komt tillbaka hade hotellet tagits över av Hunan TV som hade bestämt sig för att använda huset som inspelningsplats för en TV-serie. Enligt manuset var detta hemmet för den unga, söta konsertpianisten med föräldrar.
För att undkomma inspelningen tog vi en promenad till parken i närheten. Där fanns också ett mindre zoo, med tyvärr stora kattdjur instängda i minimala burar. Desto roligare att promenera i parken och underhållas av folklivet. Kineserna är bra på att skapa parker där folk trivs.
/Ulf
Vi hade bokat rum på ett hotell i Xiamen. Hotellet, som bara har fem rum, drivs av några islänningar. Vi hade fått stället rekommenderat av några norska vänner som bott där några nätter för ett tag sen- och rekommendationen visade sig vara med all rätta: värdarna var gästvänliga, rummen stora och man serverade en god västerländsk frukost.
Efter incheckning bestämde vi oss för att åka till en ö i bukten utanför staden. Guolanyu heter ön och är skapad av den västerländska koloni som huserade här från omkring 1860 till andra världskrigets slut. (Xiamen kallades tidigare i Europa för Amoy)
Det bidde ett litet misstag när vi skulle ta färjan. Istället för en enkel resa till ön hamnade vi på en kinesisk sightseeingbåt med sjungande guide som körde ett varv runt ön. Nåväl, det var bara trevligt.
Vi fick också skåda stadens historiska berömdhet, en sjörövare, som numera står staty på ön.
Väl i land på ön tog vi en promenad och passade på att äta middag. Ön var förvisso mysig men hade blivit väl turistisk med både McDonalds- och Kentucky fried chicken-restauranger. Dessutom började det regna. Lyckligtvis gick det att köpa billiga paraplyer. Vi beslöt oss ändå för att ta oss tillbaka till hotellet.
Dagen efteråt började med en härlig frukost. Vi var förövrigt de enda gästerna under vistelsen. Efter frukost hade hotellet bokat en bil med chaufför som i två dagar skulle ta oss längre in i provinsen, mot Hakka-befolkningens områden. Hakka, eller Gästfolk (Kejia) som de egentligen benämns, är folk som för flera hundra år sedan fördrevs från centrala Kina och till sist bosatte sig i de södra delarna. Där fick de hålla tillgodo med de sämsta jordarna och byggde bland annat väldigt speciella stora hus, som också skulle fungera som borgar i orostider.
Först kom vi till en by som vi aldrig uppfattade namnet på. Det visade sig senare att vårt hotell också låg i denna by. Genom byn rann en pittoresk liten å.
Här är byns samlingsplats som också var den högsta punkten i samhället. Som framgår ligger byn i ett ganska kuperat område.
Här är Miriam med en sannolik framtida middag.
De flesta Hakka-husen är helt runda och består av ett ganska stort antal familjer. Utsidan är av sten och jord. Dagen bestod av att besöka ett stort antal sådana hus omkring byn.
Några av de mer kända husen var dessa. På den negativa sidan var att många av husen blivit platser för allehanda försäljning av krimskrams. Lyckligtvis gällde det inte alla husen.
Det här är huset där vi övernattade. Sju personer övernattade till priset av sammanlagt 230 kronor.
Innan middagen tog vi åter en promenad ner till byn.
Till min förvåning trillade de inte ner i ån.
Vi åt middag hos våra värdar för natten. Bland annat beställde vi en hönssoppa vilket ledde till att de tog fast en av hönorna som sprang omkring på gården och nackade framför våra ögon.
Kinesisk frukost kunde beställas på morgonen för fem kr extra per person.
Även nästa dag bestod av besök i Hakka-området. Som synes var inte alla hus runda.
En ny by besöktes. Denna hade en lite större å.
Vi tog en promenad efter ån. Vi lämnade bergen och Hakka-husen strax före lunchtid och begav oss på den tre timmar långa återfärden till vårt hotel i Xiamen.
När vi komt tillbaka hade hotellet tagits över av Hunan TV som hade bestämt sig för att använda huset som inspelningsplats för en TV-serie. Enligt manuset var detta hemmet för den unga, söta konsertpianisten med föräldrar.
För att undkomma inspelningen tog vi en promenad till parken i närheten. Där fanns också ett mindre zoo, med tyvärr stora kattdjur instängda i minimala burar. Desto roligare att promenera i parken och underhållas av folklivet. Kineserna är bra på att skapa parker där folk trivs.
/Ulf
Drop Everything And Read!
Idag var det "DEAR day" på barnens skola. Hela dagen handlade om böcker och läsning. Alla fick ta med sig favoritböcker hemifrån. De yngre barnen kom klädda i pyjamas och de äldre klädde ut sig till en bokkaraktär.
Den här synen mötte eleverna när de kom på morgonen; två av lärarna i pyjamas på skolgården.
Kan ni gissa vilka de här? Ni får två citat från personerna som ledtråd:
"This is a journal, NOT a diary!"
"There is no place like home."
I Edvins klass hade eleverna valt ut varsin bok att läsa för förskolebarnen. Edvin läste en bok som handlade om en pojke som saknade sin pappa som var soldat. Pojken samlade pengar i en burk för att köpa en present till sin pappa. Edvin hade med sig en glasburk med småpengar i för att illustrera boken.
Alfred märker inte att jag tar kort; totalt uppslukad av boken.
Skolan anordnade också en bokförsäljning av secondhand böcker. Alla inkomster gick till vår vänskapsskola Green garden. Vi hoppas att få in tillräckligt med pengar för att införskaffa en ordbok per barn på skolan.
Jag köpte tio böcker för 100 RMB. Undra hur många kinesiska ordböcker det är?
Nu ska jag fortsätta med min spännande bok: Countrydriving av Peter Hessler.
God läsning!
Ingeborg
Och så kom sommaren
Våren är kort i Beijing. Man hinner knappt förundras över de spirande knopparna förrän det är 25 grader varmt och man undrar när poolen ska öppna. Här kommer en uppdatering i bilder av vår senaste tid.
Säsongens första lunch på uteservering.
Varma säsongens inträde brukar märkas med att alla motorcyklar kommer ut. Här är det nya tillskottet till vår familj; Ulfs vespa.
I fredags kom våra vänner Maja-Stina och Hans på besök. Här är vi på en av mina favoritrestauranger inne i stan för en lunch efter 100 minuters massage. Livet är härligt!
Mästerkocken Hans flamberar fläskfile.
Vi tog den nya tunnelbanan till stan för att vandra i hutongerna samt besöka Trumtornet.
Upp till tornet var det en otäck brant trappa.
Men väl uppe var det en fantastisk utsikt!
Detta är vägen utanför vårt område. För tillfället pågår en maskindelsmässa i närheten vilket gör trafiksituationen galen. Tre filer med bilar försöker alla att komma först på en enfilsväg. Den stackars vita bussen har fått kryssa för att komma fram på sitt håll.
Det var lite bilder från oss. På söndag åker vi på en minisemester till Xiamen och ska bland annat bo i ett Hakkahus. Mer om det i nästa inlägg.
/Ingeborg
Säsongens första lunch på uteservering.
Varma säsongens inträde brukar märkas med att alla motorcyklar kommer ut. Här är det nya tillskottet till vår familj; Ulfs vespa.
I fredags kom våra vänner Maja-Stina och Hans på besök. Här är vi på en av mina favoritrestauranger inne i stan för en lunch efter 100 minuters massage. Livet är härligt!
Mästerkocken Hans flamberar fläskfile.
Vi tog den nya tunnelbanan till stan för att vandra i hutongerna samt besöka Trumtornet.
Upp till tornet var det en otäck brant trappa.
Men väl uppe var det en fantastisk utsikt!
Detta är vägen utanför vårt område. För tillfället pågår en maskindelsmässa i närheten vilket gör trafiksituationen galen. Tre filer med bilar försöker alla att komma först på en enfilsväg. Den stackars vita bussen har fått kryssa för att komma fram på sitt håll.
Det var lite bilder från oss. På söndag åker vi på en minisemester till Xiamen och ska bland annat bo i ett Hakkahus. Mer om det i nästa inlägg.
/Ingeborg
Kina i förändring
I förra veckan stod det här ett hus. Det var ett av de sista i den stora byn som låg mellan barnens skola och vårt hem. Av badrummet finns endast ett trasigt badkar kvar. Förändringen blir så tydligt när man möter den mitt i promenaden.
På andra sidan stora vägen har de nya områdena med höghus börjats bygga. Skräddaren som tidigare bodde i ett skrangligt hus i en annan by i närheten av oss bor numera på första våningen i ett modernt höghus. Hon har ett kök, badrum, vardagsrum och två sovrum med värme i. Det märks på hela hennes hållning att något har förändrats.
Så även om en del av mig kan känna sorg över att de typiska kinesiska kvarteren försvinner så känner den andra delen en glädje över att få vara här och uppleva Kinas förändring i människors vardag. Tänk om vi också får uppleva en större politisk förändring?!
/Ingeborg
