The Haygoods och besök från Sverige
Förra fredagen var det dags att uppleva Ulfs födelsdagspresent samt barnens julklapp; biljetter till The Haygoods. The Haygoods är en artistfamilj från USA som består av 7 bröder och en syster. Vi visste inte vad vi skulle förvänta oss. Det skulle kunna vara trallande syskon såsom Sound of Music eller smörigt pojkband á la The Hanson Brothers. De visades sig dock vara ett gäng underhållare som gav järnet och hade roligt på scen.
De spelade många olika instrument, sjöng och dansade. Bröderna steppade och systern spelade harpa. Till kinesernas stora förtjusning sjöng de bland annat en kärlekssång till alla vackra kinesiska flickor och tog då upp en tjej ur publiken.
Under kvällen sprang artisterna ut i publiken och showade. Vi satt så till att de flertalet gånger kom fram till oss. Och Ulf fick ta emot samma fråga: Where are you from?
Dagen därpå anlände min storebror Nils till Beijing. Han var på tjänsteresa men hade möjlighet att komma en dag tidigare för att hälsa på oss. Här sitter vi på en av våra favoritrestauranger i stan; In & Out.
Vi tog en utflykt till Hohai som nu på vintern är ett populärt mål för mängder av människor att staka sig fram över isen på stolar med fastsurrade eller limmade medar. Vid en kant av dammen var det dessutom en vak uthackad för vinterbadare. Tyvärr var det inga där när vi promenerade runt.
Det är alltid kul att vandra runt i hutongerna och hitta nya små gränder att undersöka. Runt hela Beijing rivs dessa traditionellt byggda områden för att ge plats åt moderna flervåningshus. Detta område är dock ett populärt turisistmål och flertalet hus är nu renoverade. Tyvärr innebär det att invånarna sakteliga byts ut från fattigare familjer till rika kineser eller västerlänningar som gärna bor i en omgjord hutong.
Det var en härlig helg. Idag är det fredag och nästa helg är på ingående. Ulf är bortrest till Hainan på tjänsteresa. För honom blir arbete kombinerat med sol och bad. Vi andra tänker åka till Nanshan och åka skidor.
Trevlig helg,
Ingeborg
De spelade många olika instrument, sjöng och dansade. Bröderna steppade och systern spelade harpa. Till kinesernas stora förtjusning sjöng de bland annat en kärlekssång till alla vackra kinesiska flickor och tog då upp en tjej ur publiken.
Under kvällen sprang artisterna ut i publiken och showade. Vi satt så till att de flertalet gånger kom fram till oss. Och Ulf fick ta emot samma fråga: Where are you from?
Dagen därpå anlände min storebror Nils till Beijing. Han var på tjänsteresa men hade möjlighet att komma en dag tidigare för att hälsa på oss. Här sitter vi på en av våra favoritrestauranger i stan; In & Out.
Vi tog en utflykt till Hohai som nu på vintern är ett populärt mål för mängder av människor att staka sig fram över isen på stolar med fastsurrade eller limmade medar. Vid en kant av dammen var det dessutom en vak uthackad för vinterbadare. Tyvärr var det inga där när vi promenerade runt.
Det är alltid kul att vandra runt i hutongerna och hitta nya små gränder att undersöka. Runt hela Beijing rivs dessa traditionellt byggda områden för att ge plats åt moderna flervåningshus. Detta område är dock ett populärt turisistmål och flertalet hus är nu renoverade. Tyvärr innebär det att invånarna sakteliga byts ut från fattigare familjer till rika kineser eller västerlänningar som gärna bor i en omgjord hutong.
Det var en härlig helg. Idag är det fredag och nästa helg är på ingående. Ulf är bortrest till Hainan på tjänsteresa. För honom blir arbete kombinerat med sol och bad. Vi andra tänker åka till Nanshan och åka skidor.
Trevlig helg,
Ingeborg
Kambodja & Vietnam del 3: Mui Ne och Ho Chi Minh City
I den sista delen i vår semesterresa återvände vi till Vietnam. Efter att ha landat i Saigon åkte vi med en bil ut mot kusten. Vi gissade på tre timmar, chauffören sa närmare fyra. Det blev sju timmar till sist. Mest på grund av trafikstockning modell värre i Saigon.
Väl framme på vårt hotell träffade vi våra vänner Johan och Josephine med barn, som vi visste bodde på ett hotell någon kilometer bort från vårt. Tillsammans firade vi in det nya året på det kalas som hotellet anordnade.
Så här glad är man om man slipper sitta i bil och dessutom får parta lite.
Framåt tolvslaget kom partyhattarna på.
Party! Underhållningen bestod mest av ett filipinskt band som spelade ABBA-låtar inför ett gäng festande ryssar - i Vietnam. Världen är inte lika stor längre.
Nästa dag slappade vi. "Slappa" är också en ganska bra beskrivning på resten av semestern i Mui Ne.
Poolen var helt ok.
Alfred ätandes bläckfisk.
Några dyner nära hotellet som vi gick till och där fick prova att åka släde nedför dynerna.
Lite biljard spelade vi.
Vi cyklade in till den mindre staden bredvid för att ta ut pengar och äta middag.
Bäst av allt var att bada i havet.
Vi spelade en del fotboll, men det var några elaka myror som bet några familjemedlemmar vilket gjorde att det bara blev en kort match.
En kväll åkte vi lokalbussen in till den lite större staden Phan Thiet. Tyvärr hittade vi inte nån bra restaurang där - däremot en massa kaféer som inte serverade mat - vilket gjorde att vi tog en taxi tillbaka mot vårt hotell. Halvvägs stannade vi och åt på det här sköna stället vid vattenbrynet.
Kolla in storleken på insekten på golvet mellan Alfred och Miriam.
Vi fick också en eftermiddag i Saigon innan tillbakaresan till Peking. Tyvärr var tiden för kort för att besöka de berömda tunnlarna som nordvietnameserna använde. Men ett glasscafé hann vi stanna till på.
En central park i Saigon med ett monument.
Avslutningsmiddag.
Massa tummar upp för vår semester.
/Ulf
Väl framme på vårt hotell träffade vi våra vänner Johan och Josephine med barn, som vi visste bodde på ett hotell någon kilometer bort från vårt. Tillsammans firade vi in det nya året på det kalas som hotellet anordnade.
Så här glad är man om man slipper sitta i bil och dessutom får parta lite.
Framåt tolvslaget kom partyhattarna på.
Party! Underhållningen bestod mest av ett filipinskt band som spelade ABBA-låtar inför ett gäng festande ryssar - i Vietnam. Världen är inte lika stor längre.
Nästa dag slappade vi. "Slappa" är också en ganska bra beskrivning på resten av semestern i Mui Ne.
Poolen var helt ok.
Alfred ätandes bläckfisk.
Några dyner nära hotellet som vi gick till och där fick prova att åka släde nedför dynerna.
Lite biljard spelade vi.
Vi cyklade in till den mindre staden bredvid för att ta ut pengar och äta middag.
Bäst av allt var att bada i havet.
Vi spelade en del fotboll, men det var några elaka myror som bet några familjemedlemmar vilket gjorde att det bara blev en kort match.
En kväll åkte vi lokalbussen in till den lite större staden Phan Thiet. Tyvärr hittade vi inte nån bra restaurang där - däremot en massa kaféer som inte serverade mat - vilket gjorde att vi tog en taxi tillbaka mot vårt hotell. Halvvägs stannade vi och åt på det här sköna stället vid vattenbrynet.
Kolla in storleken på insekten på golvet mellan Alfred och Miriam.
Vi fick också en eftermiddag i Saigon innan tillbakaresan till Peking. Tyvärr var tiden för kort för att besöka de berömda tunnlarna som nordvietnameserna använde. Men ett glasscafé hann vi stanna till på.
En central park i Saigon med ett monument.
Avslutningsmiddag.
Massa tummar upp för vår semester.
/Ulf
Kambodja & Vietnam del 2: Siem Reap och Angkor
Den andra fasen av resan gick till Siem Reap i Kambodja. Orten är känd som startpunkt om man vill besöka de berömda templen runt Angkor.
Hotellet visade sig vara en riktig pärla, några kilometer utanför staden. Här showar Alfred som vanligt när kameran kommer fram.
Redan första kvällen åkte vi in till stan. På den positiva sidan var människor trevliga och "easygoing". På den negativa sidan hade Siem Reap utvecklats till massturistort a la Mallorca. Roligast, tyckte barnen, var att doppa fötterna i en fisktank där småfiskar åt av huden.
Alfreds fötter verkade fiskarna tycka var allra godast.
En ytterligare positiv del av Kambodja är att maten är god. Ölen var också överraskande välsmakande.
Jag (Ulf) tog tillfället i akt under kvällen och pratade med en tugtug-chaufför (en slags taxi som består av en vagn som drivs av en moped) om att skjutsa oss ut till templen nästa dags morgon.
Man har gjort en ansträngning att sätta alla offer för landminor - som är många - i arbete så att de inte ska behöva tigga. Tyvärr är dock fattigdomen fortfarande stor och många småpojkar sprang runt borden och åt av resterna från turisternas tallrikar. Å ena sidan hjärtskärande, å andra sidan nyttigt för våra barn att konfronteras med dessa barns verklighet och kunna sätta sin egen tillvaro i perspektiv.
Som avtalat stod tugtug-förararen och väntade på oss utanför hotellet för en rundtur till templen. Första stopp var det mest kända templet, Angkor Vat.
Templen var oerhört fascinerande. Nästan som sagoslott. Här är förresten Edvin med sin Blackburntröja som han fick i julklapp och vägrar att skiljas från.
Alfred i en av templens turistfällor: bild med uppklädda dansare för USD 1.
Alfred på en av statyerna som - om vi fattade rätt - står vid ingången till området för det som en gång var kungliga palatset.
Här framgår lite av det magiska med templen. För tankarna till Sagan om ringen.
Efter fem-sex timmar av intensiv rundvandring i djungelvärme var vi så trötta att vi bad att få skippa de två sista templen och istället åka tillbaka till hotellet. Innan vi skildes från vår chaufför bestämde vi ny körning nästa dag. På hotellet väntade bad i bassängen.
Det dröjer ytterligare ett tag innan han får beställa en öl.
På kvällen åkte vi åter till Siem Reap för att äta och promenera runt. Den här kvällen tog hela familjen fotmassage mitt på marknaden, vilket en del andra turister tyckte såg lustigt ut.
Andra dagens sightseeing började med att vi passerade en liten flock apor som man kunde köpa bananer till.
Ett av de häftigaste templen var detta med en jätteläskig trappa upp till toppen. Lutningen framgår av bilden. Ännu läskigare var det att klättra ner på andra sidan.
Ännu ett tempel.
Vår tugtug med chaufför.
Det vackraste templet var sannolikt djungeltemplet med ruiner täckta av trädrötter, lianer och grenar.
Trollskt. Här spelades förresten delar av filmen Tomb Raider in.
Den här söta kambodjanska tjejen hängde i några grenar utanför ett av templen.
Sighseeingen avslutades med att vår guide tillika chaufför rekommenderade oss att titta på krokodilfarmen. För några extra dollar kunde man mata krokodilerna med fisk. Miriam och Alfred tyckte detta var den största upplevelsen under hela Kambodjavistelsen. De vuxna tyckte det var tämligen överskattat.
Nästa dags morgon, som var Nyårsafton, väntade tidigt flyg till Saigon och vidare transport mot kusten.
Kambodja var en överraskande trevlig bekantskap som vi inte har något emot att besöka igen.
/Ulf
Hotellet visade sig vara en riktig pärla, några kilometer utanför staden. Här showar Alfred som vanligt när kameran kommer fram.
Redan första kvällen åkte vi in till stan. På den positiva sidan var människor trevliga och "easygoing". På den negativa sidan hade Siem Reap utvecklats till massturistort a la Mallorca. Roligast, tyckte barnen, var att doppa fötterna i en fisktank där småfiskar åt av huden.
Alfreds fötter verkade fiskarna tycka var allra godast.
En ytterligare positiv del av Kambodja är att maten är god. Ölen var också överraskande välsmakande.
Jag (Ulf) tog tillfället i akt under kvällen och pratade med en tugtug-chaufför (en slags taxi som består av en vagn som drivs av en moped) om att skjutsa oss ut till templen nästa dags morgon.
Man har gjort en ansträngning att sätta alla offer för landminor - som är många - i arbete så att de inte ska behöva tigga. Tyvärr är dock fattigdomen fortfarande stor och många småpojkar sprang runt borden och åt av resterna från turisternas tallrikar. Å ena sidan hjärtskärande, å andra sidan nyttigt för våra barn att konfronteras med dessa barns verklighet och kunna sätta sin egen tillvaro i perspektiv.
Som avtalat stod tugtug-förararen och väntade på oss utanför hotellet för en rundtur till templen. Första stopp var det mest kända templet, Angkor Vat.
Templen var oerhört fascinerande. Nästan som sagoslott. Här är förresten Edvin med sin Blackburntröja som han fick i julklapp och vägrar att skiljas från.
Alfred i en av templens turistfällor: bild med uppklädda dansare för USD 1.
Alfred på en av statyerna som - om vi fattade rätt - står vid ingången till området för det som en gång var kungliga palatset.
Här framgår lite av det magiska med templen. För tankarna till Sagan om ringen.
Efter fem-sex timmar av intensiv rundvandring i djungelvärme var vi så trötta att vi bad att få skippa de två sista templen och istället åka tillbaka till hotellet. Innan vi skildes från vår chaufför bestämde vi ny körning nästa dag. På hotellet väntade bad i bassängen.
Det dröjer ytterligare ett tag innan han får beställa en öl.
På kvällen åkte vi åter till Siem Reap för att äta och promenera runt. Den här kvällen tog hela familjen fotmassage mitt på marknaden, vilket en del andra turister tyckte såg lustigt ut.
Andra dagens sightseeing började med att vi passerade en liten flock apor som man kunde köpa bananer till.
Ett av de häftigaste templen var detta med en jätteläskig trappa upp till toppen. Lutningen framgår av bilden. Ännu läskigare var det att klättra ner på andra sidan.
Ännu ett tempel.
Vår tugtug med chaufför.
Det vackraste templet var sannolikt djungeltemplet med ruiner täckta av trädrötter, lianer och grenar.
Trollskt. Här spelades förresten delar av filmen Tomb Raider in.
Den här söta kambodjanska tjejen hängde i några grenar utanför ett av templen.
Sighseeingen avslutades med att vår guide tillika chaufför rekommenderade oss att titta på krokodilfarmen. För några extra dollar kunde man mata krokodilerna med fisk. Miriam och Alfred tyckte detta var den största upplevelsen under hela Kambodjavistelsen. De vuxna tyckte det var tämligen överskattat.
Nästa dags morgon, som var Nyårsafton, väntade tidigt flyg till Saigon och vidare transport mot kusten.
Kambodja var en överraskande trevlig bekantskap som vi inte har något emot att besöka igen.
/Ulf
Kambodja & Vietnam del 1: Hanoi
Annandag jul åkte vi på semester. Första rutten var Peking-Hanoi, där vi stannade två nätter.
Här är vi på en restaurang första kvällen. Det tog lite extra tid att ta sig in till stan då den transport vi beställt till hotellet inte "klickade". Till sist fick vi ta en taxi.
Här är i alla fall hotellet vi bodde på; Bro & sis, nära gamla stan i Hanoi.
En morgonfika nära en central damm i gamla stan. (Den syns i bakgrunden).
Mitt i dammen låg ett tempel som vi besökte.
Trafiken var helt sjuk. Framförallt var antalet mopeder och motorcyklar något som gjorde varje tillfälle vi behövde korsa en gata till något helt livsfarligt. Överhuvudtaget var det en oerhört livlig stad.
Lite förfriskningar i ett kafe på seneftermiddagen. Det märktes att landet en gång i tiden varit en fransk koloni.
Den andra dagen åkte vi till Ho Chi Minhs maosoleum - som syns i bakgrunden. Ho Chi Minh var egentligen en enkel man, som i sitt testamente önskade bli kremerad. Men då den vietnamesiska regerigen ansåg att han hade större värde som mumie än som kremerad bestämde man sig att bygga ett maosoleum åt honom. Pengar fick man från Sovjet. När man skulle gå in i maosoleumet var det hård kontroll hur man var klädd, hur man uppträdde (inga händer i byxfickan) och att besökarna iakttog respektfull tystnad (fotografering förbjuden). För de vuxna var ett intressant minne från barndomens vietnamkrig. För barnen var det nog mest en vaxgubbe med vitklädda vakter runt omkring.
Här är Alfred framför en av hans bilar under åren 1954-1958. Området bredvid maosoleumet ska ha varit presidentområde när det begav sig. Det fanns två bostadshus som vid olika tillfällen skulle ha fungerat som bostäder för Ho Chi Minh. Samtidigt kan man ställa sig frågande hur ofta detta egentligen var fallet då det därmed borde ha varit ett lockande mål för amerikanska bombplan.
Här är Ingeborg utanför den andra byggnaden - med hedersvakt.
Här är baksidan till det första boningshuset, numera med en stor Pepsimarkis. Hade sannolikt inte uppskattas av den första boningsgästen.
Jag utanför själva maosoleumet.
Familjebild minus Ingeborg som håller i kameran.
Det egentligen mest roliga i Hanoi var att promenera och uppleva stadslivet. Här går vi utefter järnvägsspåret i centrala stan.
Miriam i en av parkerna nära vårt hotell. Edvin i bakgrunden.
Sammantaget var Hanoi en spännande stad.
/Ulf
Här är vi på en restaurang första kvällen. Det tog lite extra tid att ta sig in till stan då den transport vi beställt till hotellet inte "klickade". Till sist fick vi ta en taxi.
Här är i alla fall hotellet vi bodde på; Bro & sis, nära gamla stan i Hanoi.
En morgonfika nära en central damm i gamla stan. (Den syns i bakgrunden).
Mitt i dammen låg ett tempel som vi besökte.
Trafiken var helt sjuk. Framförallt var antalet mopeder och motorcyklar något som gjorde varje tillfälle vi behövde korsa en gata till något helt livsfarligt. Överhuvudtaget var det en oerhört livlig stad.
Lite förfriskningar i ett kafe på seneftermiddagen. Det märktes att landet en gång i tiden varit en fransk koloni.
Den andra dagen åkte vi till Ho Chi Minhs maosoleum - som syns i bakgrunden. Ho Chi Minh var egentligen en enkel man, som i sitt testamente önskade bli kremerad. Men då den vietnamesiska regerigen ansåg att han hade större värde som mumie än som kremerad bestämde man sig att bygga ett maosoleum åt honom. Pengar fick man från Sovjet. När man skulle gå in i maosoleumet var det hård kontroll hur man var klädd, hur man uppträdde (inga händer i byxfickan) och att besökarna iakttog respektfull tystnad (fotografering förbjuden). För de vuxna var ett intressant minne från barndomens vietnamkrig. För barnen var det nog mest en vaxgubbe med vitklädda vakter runt omkring.
Här är Alfred framför en av hans bilar under åren 1954-1958. Området bredvid maosoleumet ska ha varit presidentområde när det begav sig. Det fanns två bostadshus som vid olika tillfällen skulle ha fungerat som bostäder för Ho Chi Minh. Samtidigt kan man ställa sig frågande hur ofta detta egentligen var fallet då det därmed borde ha varit ett lockande mål för amerikanska bombplan.
Här är Ingeborg utanför den andra byggnaden - med hedersvakt.
Här är baksidan till det första boningshuset, numera med en stor Pepsimarkis. Hade sannolikt inte uppskattas av den första boningsgästen.
Jag utanför själva maosoleumet.
Familjebild minus Ingeborg som håller i kameran.
Det egentligen mest roliga i Hanoi var att promenera och uppleva stadslivet. Här går vi utefter järnvägsspåret i centrala stan.
Miriam i en av parkerna nära vårt hotell. Edvin i bakgrunden.
Sammantaget var Hanoi en spännande stad.
/Ulf
