Beijing zoo
For nagra dagar sedan var vi pa djurparken har i Beijing. Den har ett halvtaskigt rykte som ett stalle dar djuren lever i for tranga burar. Samtidigt har man forsokt battra pa sin image under senare tid och pa samma gang gora det battre for djuren genom att bygga storre inhagnader. Ungefar sa var den bild vi fatt av Beijing zoo innan vi kom till parken. Den visade sig stamma val. De storre kattrovdjuren hade det varst med deprimerande tranga burar. Djuren sag ganska deprimerade ut ocksa. Samtidigt fanns det andra djur som lyckligtvis verkade ha fatt lite storre utrymme.
Det gar inte att komma ifran att det var kittlande att komma djuren sa nara som man kan gora har, jamfort med vasterlandska djurparker - vilket ni kan se pa bilderna. Pandorna och aporna verkade fanga barnens uppmarksamhet mest. Som vanligt ar kineserna duktiga pa att anlagga promenadvanliga parker, vilket djurparken var ytterligare att exempel pa.
Lokalbefolkningen - eller snarare de inhemska turisterna - hade en irriterande ovana att mata djuren, trots skyltar som sa att det inte var tillatet.
Hade det inte varit sa forbenat dyrt hade vi passat pa att besoka akvariumet i parken, som enligt uppgift ska vara fint.
Onekligen var det spannande att fa se de omtalade pandorna.
Det gar heller inte att komma ifran att det var spannande att se djuren sa nara.
Som sagt, nara.
Vem skrammer vem?
Bild fran promenaden. Som vanligt manga kineser som pekade och stirrade pa oss. Daremot inte sa manga som ville ta bilder pa oss denna gang. Nagra gjorde det i smyg, men det marker man nastan alltid, aven om man inte latsas om det.
De stora kattdjuren hade de minsta burarna. Har en vit tiger.
Mellanmal; fruktsallad med glass. Jag hade forberett mig genom att kopa en lite gummiorm med syftet att skramma barnen. De verkade inte tycka det var sarskilt forvanande - och annu mindre skrammande - att en lite gron orm dok upp framfor dem.
Mitt framskjutna huvud beror pa att jag fortfarande har ont pa axlar och rygg efter ha brannt mig pa solen nagra dagar tidigare.
Maste avslutningsvis saga att jag ar imponerad av hur duktiga barnen ar pa att klara av att vandra langa strackor i 35 gradig varme utan att gnalla. Har varit mycket av den varan under var forsta tid i den kinesiska huvudstaden.
/Ulf
Det gar inte att komma ifran att det var kittlande att komma djuren sa nara som man kan gora har, jamfort med vasterlandska djurparker - vilket ni kan se pa bilderna. Pandorna och aporna verkade fanga barnens uppmarksamhet mest. Som vanligt ar kineserna duktiga pa att anlagga promenadvanliga parker, vilket djurparken var ytterligare att exempel pa.
Lokalbefolkningen - eller snarare de inhemska turisterna - hade en irriterande ovana att mata djuren, trots skyltar som sa att det inte var tillatet.
Hade det inte varit sa forbenat dyrt hade vi passat pa att besoka akvariumet i parken, som enligt uppgift ska vara fint.
Onekligen var det spannande att fa se de omtalade pandorna.
Det gar heller inte att komma ifran att det var spannande att se djuren sa nara.
Som sagt, nara.
Vem skrammer vem?
Bild fran promenaden. Som vanligt manga kineser som pekade och stirrade pa oss. Daremot inte sa manga som ville ta bilder pa oss denna gang. Nagra gjorde det i smyg, men det marker man nastan alltid, aven om man inte latsas om det.
De stora kattdjuren hade de minsta burarna. Har en vit tiger.
Mellanmal; fruktsallad med glass. Jag hade forberett mig genom att kopa en lite gummiorm med syftet att skramma barnen. De verkade inte tycka det var sarskilt forvanande - och annu mindre skrammande - att en lite gron orm dok upp framfor dem.
Mitt framskjutna huvud beror pa att jag fortfarande har ont pa axlar och rygg efter ha brannt mig pa solen nagra dagar tidigare.
Maste avslutningsvis saga att jag ar imponerad av hur duktiga barnen ar pa att klara av att vandra langa strackor i 35 gradig varme utan att gnalla. Har varit mycket av den varan under var forsta tid i den kinesiska huvudstaden.
/Ulf
Kommentarer
Trackback
