Paralympics
Efter ett sokande och provande pa natet hittade vi faktiskt biljetter till friidrott pa Nationalarenan aven kallad fagelboet. Direkt efter skolan hoppade vi i en taxi och tog oss in till stan. Till barnen har jag stoppat ner jackor men inga paraplyer. Tillsammans med Ulf at vi god mat innan vi tog ytterligare en taxi som skulle ta oss till arenan. Plotsligt pa en minut slog vadret om. Himlen blev alldeles mork och det borjade aska och blixtra. Skulle vi aka hem? Med storsta sannolikhet var ju tavlingarna installda.
Vi bestamde oss for att anda aka fram till arenan. Vi ville ha ett kort pa oss framfor fagelboet.
Vid arenan far vi gratis regnskydd. Vi var redan dyblota, men stamningen var anda pa topp. Det tar ett tag att komma in pa sjalva omradet. Vi far ga ganska langt innan vi ens ser arenan. Val dar var det sakerhetskontroller med rontgen av vaskor och dylikt.
Fortfarande var vi inte sakra pa att det var nagra tavlingar. Regnet stod som spon i backen! Nationalarenan ar ju en oppen arena utan tak.
Biljetterna var en intradesbiljett men utan fast plats. Nar vi kom in pa arenan var det fullsatt. Vi fick ga flera vaningar upp och hittade till slut platser hogst , hogst upp. Da upptackte vi att arenans publikplatser var overbyggda med tak. Vi blev inte alls blota langre. Nere pa plan gick det manniskor med stora moppar och torkade upp loparbanorna. Det pagick full aktivitet. Eftersom det var nast sista dagen var det manga medaljceremonier.
Har star barnen hogst upp.
Detta ar 400 meter rullstol for man. Det gar otroligt snabbt.
Under kvallen sag vi manga olika grenar. Tva varldsrekord blev det i lopning.
Fagelboet ar en maktig byggnad. En del av upplevelsen var att vandra omkring i denna gigantiska konstruktion.
Eftersom vi satt hogst upp sag vi inte facklan. Sjalvklart letade vi upp ett stalle varifran vi kunde beskada denna.
Miriam star framfor Vattenkuben som lyste i ett blatt sken.
Har utanfor fagelboet, pa Os-omradet hittade vi folkfesten som vi inte har kant av tidigare under OS. Det var fullt av manniskor, alla var glada. De hade gjort tva stora fyrkanter med vattenfontaner dar manniskor sprang igenom och forsokte undvika att bli blota. Sa aven vara barn.
Sedan vandrade vi bort fran omradet, hittade en taxi och akte hem. Vilken tur att vi inte vande hemat pa vagen dit under den varsta regnskuren. Da hade vi missat denna haftiga upplevelse.
/Ingeborg
Vi bestamde oss for att anda aka fram till arenan. Vi ville ha ett kort pa oss framfor fagelboet.
Vid arenan far vi gratis regnskydd. Vi var redan dyblota, men stamningen var anda pa topp. Det tar ett tag att komma in pa sjalva omradet. Vi far ga ganska langt innan vi ens ser arenan. Val dar var det sakerhetskontroller med rontgen av vaskor och dylikt.
Fortfarande var vi inte sakra pa att det var nagra tavlingar. Regnet stod som spon i backen! Nationalarenan ar ju en oppen arena utan tak.
Biljetterna var en intradesbiljett men utan fast plats. Nar vi kom in pa arenan var det fullsatt. Vi fick ga flera vaningar upp och hittade till slut platser hogst , hogst upp. Da upptackte vi att arenans publikplatser var overbyggda med tak. Vi blev inte alls blota langre. Nere pa plan gick det manniskor med stora moppar och torkade upp loparbanorna. Det pagick full aktivitet. Eftersom det var nast sista dagen var det manga medaljceremonier.
Har star barnen hogst upp.
Detta ar 400 meter rullstol for man. Det gar otroligt snabbt.
Under kvallen sag vi manga olika grenar. Tva varldsrekord blev det i lopning.
Fagelboet ar en maktig byggnad. En del av upplevelsen var att vandra omkring i denna gigantiska konstruktion.
Eftersom vi satt hogst upp sag vi inte facklan. Sjalvklart letade vi upp ett stalle varifran vi kunde beskada denna.
Miriam star framfor Vattenkuben som lyste i ett blatt sken.
Har utanfor fagelboet, pa Os-omradet hittade vi folkfesten som vi inte har kant av tidigare under OS. Det var fullt av manniskor, alla var glada. De hade gjort tva stora fyrkanter med vattenfontaner dar manniskor sprang igenom och forsokte undvika att bli blota. Sa aven vara barn.
Sedan vandrade vi bort fran omradet, hittade en taxi och akte hem. Vilken tur att vi inte vande hemat pa vagen dit under den varsta regnskuren. Da hade vi missat denna haftiga upplevelse.
/Ingeborg
En kul dag for en viktig sak!
Forra helgen hade vi kopt biljetter till en valgorenhetskvall. Det var en forening som heter Change for life som arrangerade ett poolparty. Alla intakter gick till att kopa horapparater till barn i Kina med nedsatt horsel. En apparat kostar 1000 yuan.
Intradet for hela familjen kostade 500 yuan och da ingick bad, hoppborg, ansiktsmalning, en grilltallrik, lekar och clowner samt lotter. Pa omradet hade dessutom manniskor skankt saker som vi kunde kopa via en tyst auktion. Den gick till pa sa vis att man skrev upp det pris man var villig att betala och skrev ingen en hogre summa fick man varan.
Vi fick ett par skridskor till Edvin.
Change for life fick under kvallen in 42000 yuan!
Har kommer tva bilder fran kvallen. Tyvarr fastnade inte Edvin pa bild.
Miriam med glittriga hjartan
Alfred med en cool odla.
Det var ett tag sedan jag skrev i bloggen. Sa idag nar jag fick tid la jag in tva inlagg. Nar vardagen ar i full gang hinner vi inte alltid att skriva ner saker. Nu ska jag och Chao, var ayi, ivag och handla mat. Det blir spannande for hon pratar ingen kinesiska. En dag ska jag skriva om vad ayi ar och hur det kanns, men det far bli en annan dag.
/Ingeborg
Konst i Beijing
Ar man intresserad av konst finns det mycket att upptacka i Beijing. Vi ar inga konsttokar men uppskattar en upplevelse for ogat. Vi har dessutom en sadan tur att var larare i kinesiska har bytt jobb och numera arbetar med att arrangera konstevents. Sa harmodagen kom han med fem biljetter till en happening pa Beijings utstallningsmassa. Utstallningen hette Art of Beijing 2008 och innefattade bade utlandska och inhemska konstnarer.
Vilken upplevelse det var och vilka priser konsten hade! Det blev inget kop for oss! Alla fem gick daremot runt i cirka en timme och hade roligt. Vi hittade alla olika favoriter. Har kommer att axplock fran var stund pa Art of Beijing.
Blomman blaser upp sig med jamna mellanrum. Forsta gangen blev vi riktigt overraskade nar blomman rorde pa sig. Detta var Miriams favorit.
Har star Alfred framfor hastarna. Vi stod en bra stund och forvantade oss att nagon av gubbarna skulle rora sig. Vissa sag verkliga ut. Det hade ju verkligen varit en spannande installation.
Dar fanns manga tavlor ocksa. Kinesiskt konst innefattar manga ganger runda manniskor i starka farger.
Dessa kvinnor ,som pa olika satt har dott, tyckte barnen var fascinerande. Jag vet dock inte om man vill ha dem hemma pa fonsterkarmen.
Har star hela familjen utanfor utstallningshallen. Eller nastan i alla fall. Det ar INTE jag som star mellan Ulf och Edvin!
Det finns ett konstomrade i Beijing som heter 798. Det ar ett gammalt fabriksomrade som numera innehaller mangder med gallerier. Dar promenade vi en annan dag. Pa 798 kan man om man vill bara ga omkring och uppskatta byggnaderna. Eller titta in i alla sma rum med sina tavlor. Som vanligt star det inga priser utsatta vilket gor det svart. Vi far hela tiden kanslan av att konstnarerna vill lura vasterlanningar pa pengar. Samtidigt ar det svart for oss att bedoma priserna. Vad ar ett rimligt pris for en tavla?
Har ar Edvin och Ulf framfor en tavla.
Har ar Miriam framfor ett hus med en damm.
Nu ar visst bilden sned. Men dar uppe ar Alfred och undersoker byggnaden.
En del budpar soker sig hit for att ta sitt brollopskort.
Ulf och jag uppskattade att ga omkring pa 798 mycket mer an vad barnen gjorde. Vi kommer nog aka dit nagon mer gang fast utan barn. Det som barnen tyckte var bast var de tva hundvalpar , som var till salu, vi hittade i en lada. Barnen klappade dessa sota labradorvalpar och kunde nog ha stannat dar hur lange som helst.
/Ingeborg
Vilken upplevelse det var och vilka priser konsten hade! Det blev inget kop for oss! Alla fem gick daremot runt i cirka en timme och hade roligt. Vi hittade alla olika favoriter. Har kommer att axplock fran var stund pa Art of Beijing.
Blomman blaser upp sig med jamna mellanrum. Forsta gangen blev vi riktigt overraskade nar blomman rorde pa sig. Detta var Miriams favorit.
Har star Alfred framfor hastarna. Vi stod en bra stund och forvantade oss att nagon av gubbarna skulle rora sig. Vissa sag verkliga ut. Det hade ju verkligen varit en spannande installation.
Dar fanns manga tavlor ocksa. Kinesiskt konst innefattar manga ganger runda manniskor i starka farger.
Dessa kvinnor ,som pa olika satt har dott, tyckte barnen var fascinerande. Jag vet dock inte om man vill ha dem hemma pa fonsterkarmen.
Har star hela familjen utanfor utstallningshallen. Eller nastan i alla fall. Det ar INTE jag som star mellan Ulf och Edvin!
Det finns ett konstomrade i Beijing som heter 798. Det ar ett gammalt fabriksomrade som numera innehaller mangder med gallerier. Dar promenade vi en annan dag. Pa 798 kan man om man vill bara ga omkring och uppskatta byggnaderna. Eller titta in i alla sma rum med sina tavlor. Som vanligt star det inga priser utsatta vilket gor det svart. Vi far hela tiden kanslan av att konstnarerna vill lura vasterlanningar pa pengar. Samtidigt ar det svart for oss att bedoma priserna. Vad ar ett rimligt pris for en tavla?
Har ar Edvin och Ulf framfor en tavla.
Har ar Miriam framfor ett hus med en damm.
Nu ar visst bilden sned. Men dar uppe ar Alfred och undersoker byggnaden.
En del budpar soker sig hit for att ta sitt brollopskort.
Ulf och jag uppskattade att ga omkring pa 798 mycket mer an vad barnen gjorde. Vi kommer nog aka dit nagon mer gang fast utan barn. Det som barnen tyckte var bast var de tva hundvalpar , som var till salu, vi hittade i en lada. Barnen klappade dessa sota labradorvalpar och kunde nog ha stannat dar hur lange som helst.
/Ingeborg
Sov gott Twilly!
Det ar knappt att vi kan beratta det har men idag dog Twilly. Igar var han mycket trott och blev alltmer langsam i allt vad han gjorde. Sa nu for en stund sedan hittade vi honom dod i buren. Har vi haft otur eller?
Han ligger nu i en grav bredvid Guldis.
Vi tror inte att vi kommer att kopa nagon mer hamster i Kina. Det far nog i sa fall bli nagot annat djur.
Har kommer en sista hyllning till Twilly:
/Edvin, Alfred, Miriam & Ingeborg
Han ligger nu i en grav bredvid Guldis.
Vi tror inte att vi kommer att kopa nagon mer hamster i Kina. Det far nog i sa fall bli nagot annat djur.
Har kommer en sista hyllning till Twilly:
/Edvin, Alfred, Miriam & Ingeborg
Skolstart!
Den 28 augusti borjade skolan. Barnen hade svart att somna kvallen innan och var alla mycket nervosa. Det ar inte sa latt att ga in i ett klassrum med manga elever och inte kanna nagon.
Klockan 9.00 var det samling i klassrummen. Vi gick forst upp till Edvins klassrum. I hans klass gar det 9 elever. Han och en flicka ar nya for terminen. Klassen har tva froknar som bagge ar nya for aret.
Nasta stopp blir i Alfreds klassrum. I ett horn ar det tva soffor. I ena soffan sitter det 5 tjejer och i den andra sitter det 4 killar. Alfred satter sig mitt bland killarna. Alfred ar den enda som ar ny. Froken Ninni har jobbat pa skolan i 2 ar.
Till sist kommer vi in i Miriams klassrum. Har gar det 11 elever. Dar ar tva froknar.
Foraldrar fick vara med en stund. Sedan blev vi utskickade pa garden for att fika. Da var det min tur att kanna mig bortkommen. Alla foraldrar star i grupper och pratar. Lite forsynt tar jag te och forsoker se ut som om jag passar in. Till slut ser jag nagra kanda ansikten och ansluter mig till en grupp.
Storre delen av dagen star jag i ett horn pa skolan. Barnen ville att jag skulle finnas nara men inte i klassrummen. Jag kanner mig nervos och kan knappt ata nagot. Skolan ar viktig och framfor allt det sociala. Att vara trygg i en grupp och kanna att man ar en fullvardig medlem av den konstellationen ar en forutsattning for larande.
Halv tre ar skolan slut och jag far hem tre nojda men trotta barn som kanske kan tanka sig att ga dit dagen darpa igen.
Som ny tror man alltid att alla redan kanner varandra och ser enbart hur manniskor ror sig i grupper och bestammer traffar hit och dit. Sa ar det ju sjalvklart inte men jag tror att de flesta kan kanna igen sig i den kanslan.
Dagen darpa var det lika nervost. Men det gick bra. och det basta var att efter skolan traffar vi en granne vars barn gar pa den internationella skolan i omradet. Hon kom for att mota upp oss och bjuda hela hogen pa fika. Vilken perfekt avslutning pa veckan och skolstarten! Nu var det vi som fick ga i en grupp och ha bestamt traff.
Tank pa det alla ni som nu i skolstarten fick nya klasskompisar i barnens klasser. Det ar mycket uppskattat att bli inbjuden.
Jag har redan planerat att bjuda in nasta familj som kommer ny.
Alfred och Miriam pa vag till forsta skoldagen.
/Ingeborg
Klockan 9.00 var det samling i klassrummen. Vi gick forst upp till Edvins klassrum. I hans klass gar det 9 elever. Han och en flicka ar nya for terminen. Klassen har tva froknar som bagge ar nya for aret.
Nasta stopp blir i Alfreds klassrum. I ett horn ar det tva soffor. I ena soffan sitter det 5 tjejer och i den andra sitter det 4 killar. Alfred satter sig mitt bland killarna. Alfred ar den enda som ar ny. Froken Ninni har jobbat pa skolan i 2 ar.
Till sist kommer vi in i Miriams klassrum. Har gar det 11 elever. Dar ar tva froknar.
Foraldrar fick vara med en stund. Sedan blev vi utskickade pa garden for att fika. Da var det min tur att kanna mig bortkommen. Alla foraldrar star i grupper och pratar. Lite forsynt tar jag te och forsoker se ut som om jag passar in. Till slut ser jag nagra kanda ansikten och ansluter mig till en grupp.
Storre delen av dagen star jag i ett horn pa skolan. Barnen ville att jag skulle finnas nara men inte i klassrummen. Jag kanner mig nervos och kan knappt ata nagot. Skolan ar viktig och framfor allt det sociala. Att vara trygg i en grupp och kanna att man ar en fullvardig medlem av den konstellationen ar en forutsattning for larande.
Halv tre ar skolan slut och jag far hem tre nojda men trotta barn som kanske kan tanka sig att ga dit dagen darpa igen.
Som ny tror man alltid att alla redan kanner varandra och ser enbart hur manniskor ror sig i grupper och bestammer traffar hit och dit. Sa ar det ju sjalvklart inte men jag tror att de flesta kan kanna igen sig i den kanslan.
Dagen darpa var det lika nervost. Men det gick bra. och det basta var att efter skolan traffar vi en granne vars barn gar pa den internationella skolan i omradet. Hon kom for att mota upp oss och bjuda hela hogen pa fika. Vilken perfekt avslutning pa veckan och skolstarten! Nu var det vi som fick ga i en grupp och ha bestamt traff.
Tank pa det alla ni som nu i skolstarten fick nya klasskompisar i barnens klasser. Det ar mycket uppskattat att bli inbjuden.
Jag har redan planerat att bjuda in nasta familj som kommer ny.
Alfred och Miriam pa vag till forsta skoldagen.
/Ingeborg
