Kubuqi
I slutet av förra veckan åkte jag en tur till Kubuqiöknen, som ligger i Inre Mobngoliet. Det ska vara Kinas sjätte största öknen, den som ligger närmast Peking samt orsaken bakom sandstormarna som släpper en massa sand över huvudstaden på vårarna. Resan anordnades av det kinesiska Teknik- och vetenskapsministeriet, som ville visa hur man arbetar med att motverka ökenspridning och strävar att göra öknen till ett centrum för förnybar energi. Regeringen ville också visa hur man försöker skapa en särskild sandindustri - sanden används till vissa industriella produkter - vilket gynnar den (ofta) fattiga lokalbefolkningen i ökenområdet.
Hela planet från Beijing var chartrat för att föra oss till Kubuqi. Vi landade i staden Baotou, där bussar förde oss vidare. Under samtliga bussresor var massvis med poliser utkommenderade för att blockera samtliga tillfartsvägar på vår karavans färdväg så att vi skulle få vägen helt för oss själva. När man åker närmare flera timmar inser man hur mycket kraft och människor det går åt att genomföra en sådan aktivitet.
Första anhalt var en kemikaliefabrik och kolkraftverk. Ett stort antal anställda stod uppradade för att ta emot oss med banderoller och applåder.
På kvällen anlände vi till staden Erdos där vi efter incheckning och middag - där ministern för Teknik- och vetenskapsminsteriet Wan Gang (förövrigt en av få toppledare i Kina som inte är partimedlem) deltog - åkte till en teater för att beskåda en dansföreställning. Dagen efter var det dags för första sejouren på själva mötet.
Mycket journalister och kameramän följde oss på resan. (Ministern längst till vänster).
Efter lunch var det dags för ny bussresa - denna gång med öknen som mål.
Som sagt, man försöker motverka ökenspridning genom främst plantera träd, buskar och gräs.
När vi kom fram till vår nya konferensställe blev vi - som brukligt i Kina - mottagna på ett stordådigt sätt. Musik, traditionellt klädd välkomstkommitté och ett stort antal frivilliga (ofta studenter ) som står i led och klappar händerna.
Av en mongolsk kvinna fick jag - som brukligt är - en halsduk och en slurk alkohol ur en skål.
På kvällen var det nytt uppträdande. Här en mongolsk kvinna i traditionell dräkt.
Med på resan var min kollega Jessica, som också är den som tagit alla bilderna - utom givetvis just denna. Kvällen avslutades med ett fyrverkeri.
Nästa dag innebar nya sessioner om öknen, dess problem och möjligheter. Här är jag med min italienske kollega, Giuseppe.
Till sist en bild över temat för resan.
//Ulf
Hela planet från Beijing var chartrat för att föra oss till Kubuqi. Vi landade i staden Baotou, där bussar förde oss vidare. Under samtliga bussresor var massvis med poliser utkommenderade för att blockera samtliga tillfartsvägar på vår karavans färdväg så att vi skulle få vägen helt för oss själva. När man åker närmare flera timmar inser man hur mycket kraft och människor det går åt att genomföra en sådan aktivitet.
Första anhalt var en kemikaliefabrik och kolkraftverk. Ett stort antal anställda stod uppradade för att ta emot oss med banderoller och applåder.
På kvällen anlände vi till staden Erdos där vi efter incheckning och middag - där ministern för Teknik- och vetenskapsminsteriet Wan Gang (förövrigt en av få toppledare i Kina som inte är partimedlem) deltog - åkte till en teater för att beskåda en dansföreställning. Dagen efter var det dags för första sejouren på själva mötet.
Mycket journalister och kameramän följde oss på resan. (Ministern längst till vänster).
Efter lunch var det dags för ny bussresa - denna gång med öknen som mål.
Som sagt, man försöker motverka ökenspridning genom främst plantera träd, buskar och gräs.
När vi kom fram till vår nya konferensställe blev vi - som brukligt i Kina - mottagna på ett stordådigt sätt. Musik, traditionellt klädd välkomstkommitté och ett stort antal frivilliga (ofta studenter ) som står i led och klappar händerna.
Av en mongolsk kvinna fick jag - som brukligt är - en halsduk och en slurk alkohol ur en skål.
På kvällen var det nytt uppträdande. Här en mongolsk kvinna i traditionell dräkt.
Med på resan var min kollega Jessica, som också är den som tagit alla bilderna - utom givetvis just denna. Kvällen avslutades med ett fyrverkeri.
Nästa dag innebar nya sessioner om öknen, dess problem och möjligheter. Här är jag med min italienske kollega, Giuseppe.
Till sist en bild över temat för resan.
//Ulf
Kommentarer
Postat av: Kristin
Jätteintressant och vackra bilder och vilka vackra människor och dräkter (då menar jag kineserna, Ulf, inte du). :-)
Postat av: Ulf
Fast jag tycker att jag absolut var en vacker människa i vacker dräkt.
Trackback
