Beijing maraton 18/10 -09
Sedan vi kom hem från Sverigesemestern har jag på allvar börjat träna. Tre gånger i veckan har jag antingen sprungit på löpbandet eller haft areobic. Jag tycker inte löpning är speciellt roligt men en fördel med ett löpband är ju att den tvingar dig att hålla ett visst tempo hela tiden.
Ett gäng svenskar här är riktiga löpare. De tränar långa sträckor och sprang halvmaran på Muren förra året. De fick mig att anmäla mig till Beijings maraton, fast jag tänkte bara springa deras korta sträcka, 9 kilometer.
Två gånger innan den aktuella dagen hade jag sprungit med mina nya löparskor utomhus 8 kilometer. Det kändes bra.
Maratonen utgår från Himmelska fridens torg, vilket är häftigt.
Vi kom dit med taxi vid sjutiden på morgonen och då var hela torget är fullt med löpare av alla slag. Där gick kineser som tänkte springa i vanliga kläder, folk från alla möjliga länder (till exempel ett gäng danskar i rödvita kläder) och en kille som inte hade några skor. Det var trångt och spänningen var på topp. Kvart över åtta gick starten. Det var mäktigt att springa ut på den breda gatan framför Maos porträtt och allt var avspärrat bara för min skull.
Eftersom jag inte kunde springa med en kamera finns det inga bilder på starten eller när jag springer. Men jag sprang hela vägen och vid målet mötte Ulf och barnen upp mig.
Ett par dagar innan fick vi våra startlappar, en orange t-shirt och ett diplom där vi själva kunde skriva in tiden(?) En hel del kineser springer i grupp. Längst fram får ledaren löpa med en stor flagga med till exempel företagsnamnet. Jag är glad att jag slapp genomföra loppet med en flagga.
Här är målet för oss som sprang 9 kilometer. Min tid var 1:03:18. Jag är mycket nöjd.
Ulf och barnen hade med sig dricka och choklad. Det smakade himmelskt.
Jag gjorde det!
Här står fler nöjda tävlande.
Det ska bli kul att springa 10 kilometer i maj när "Great Wall marathon" går av stapeln.
/Ingeborg
Ett gäng svenskar här är riktiga löpare. De tränar långa sträckor och sprang halvmaran på Muren förra året. De fick mig att anmäla mig till Beijings maraton, fast jag tänkte bara springa deras korta sträcka, 9 kilometer.
Två gånger innan den aktuella dagen hade jag sprungit med mina nya löparskor utomhus 8 kilometer. Det kändes bra.
Maratonen utgår från Himmelska fridens torg, vilket är häftigt.
Vi kom dit med taxi vid sjutiden på morgonen och då var hela torget är fullt med löpare av alla slag. Där gick kineser som tänkte springa i vanliga kläder, folk från alla möjliga länder (till exempel ett gäng danskar i rödvita kläder) och en kille som inte hade några skor. Det var trångt och spänningen var på topp. Kvart över åtta gick starten. Det var mäktigt att springa ut på den breda gatan framför Maos porträtt och allt var avspärrat bara för min skull.
Eftersom jag inte kunde springa med en kamera finns det inga bilder på starten eller när jag springer. Men jag sprang hela vägen och vid målet mötte Ulf och barnen upp mig.
Ett par dagar innan fick vi våra startlappar, en orange t-shirt och ett diplom där vi själva kunde skriva in tiden(?) En hel del kineser springer i grupp. Längst fram får ledaren löpa med en stor flagga med till exempel företagsnamnet. Jag är glad att jag slapp genomföra loppet med en flagga.
Här är målet för oss som sprang 9 kilometer. Min tid var 1:03:18. Jag är mycket nöjd.
Ulf och barnen hade med sig dricka och choklad. Det smakade himmelskt.
Jag gjorde det!
Här står fler nöjda tävlande.
Det ska bli kul att springa 10 kilometer i maj när "Great Wall marathon" går av stapeln.
/Ingeborg
Pekinganka
I somras fyllde både Gullan (Ulfs mamma) och Michael (Ulfs lillebror) jämt. Det firades självklart under tiden vi var i Göteborg. Men en av presenterna till dem bägge var att bjuda ut dem på en fin restaurang i Beijing och äta Pekinganka.
Denna typiska rätt är mer känd än vad den egentligen är unik i smaken. Det är ungsrostad hel anka som skärs i tunna bitar vid bordet. Dessa bitar lägger man sedan i tunna, mjuka tortillas, med bland annat gurka. Köttet är mycket mört och det är alltid trevligt med plockmat. Restaurangen som vi var på heter Dadong.
Kocken skär upp vår anka.
Restaurangen var trevlig och sällskapet var ju perfekt.
Vi har alla varsin tallrik med tillbehör. Servitrisen visade oss sedan hur, var och vilket tilltugg vi skulle använda till köttet.
Till efterätt utan att ha beställt det kom det in en frukttallrik.
När Ulf sedan fick in notan blev han först lite förskräckt över hur dyr den där överraskningfrukten var. Men det visade sig att vi hade fått grannbordets nota, vilka hade beställt väldigt mycket mer än vi.
/Ingeborg
Denna typiska rätt är mer känd än vad den egentligen är unik i smaken. Det är ungsrostad hel anka som skärs i tunna bitar vid bordet. Dessa bitar lägger man sedan i tunna, mjuka tortillas, med bland annat gurka. Köttet är mycket mört och det är alltid trevligt med plockmat. Restaurangen som vi var på heter Dadong.
Kocken skär upp vår anka.
Restaurangen var trevlig och sällskapet var ju perfekt.
Vi har alla varsin tallrik med tillbehör. Servitrisen visade oss sedan hur, var och vilket tilltugg vi skulle använda till köttet.
Till efterätt utan att ha beställt det kom det in en frukttallrik.
När Ulf sedan fick in notan blev han först lite förskräckt över hur dyr den där överraskningfrukten var. Men det visade sig att vi hade fått grannbordets nota, vilka hade beställt väldigt mycket mer än vi.
/Ingeborg
Huang hua - Gula blomman
Förra helgen hade vi bokat två rum för en övernattning vid pensionatet Gula Blomman, som ligger ett stenkast från Kinesiska muren. Egentligen heter det Röda drakens restaurang, men kallas bland svenskar oftast för Gula blomman (efter namnet på området), eller möjligen Gula lyktan (vilket är mer oförklarligt). Min (Ulf) lillebror och mamma, vilka för tillfället besöker oss i Peking, följde med på helgutflykten.
Området är ett slags friluftsområde vilket innebär att det är relativt glesbebyggt. Det är heller inte så turistiskt - även om man kan notera att det börjar växa fram hotell här och var. Vårt pensionat ligger uppe på en höjd en bit ovanför vägen. Vår chaufför fick ringa flera gånger till ägarna för att hitta. Lyckligtvis kom de också ut och mötte oss vid vägen. Gula blomman är av det enklare slaget och ger en liten fläkt av hur livet är för flertalet kineser.
(Vägen upp till Gula blomman)
(Mamma utanför det ena av våra två rum)
Eftersom mamma inte klarar av att gå särskilt långa sträckor längre lämnade vi henne en stund i höstsolen vid utomhusserveringen. Vi övriga gick tillbaka över vägen och vattendraget och upp mot Muren. Eftersom vi inledningsvis gick utefter densamma blev vi efter ett tag tvungna att klättra på en hissnande och ranglig stege för att ta oss upp på själva Muren.
Som vanligt lika hänförande att ta in upplevelsen. Faktiskt något av det mäktigaste man kan uppleva, åtminstone i mitt tycke.
(Ingeborg bar dessutom Lova uppför stegen)
(I bakgrunden ses pensionatet lite ovanför övriga husen)
Vid flera ställen utefter vår promenad stod det kinesiska gummor och kasserade in 2 kr/person. Sannolikt var det bara den första av dessa som var officiell, de andra försökte mer eller mindre bluffa till sig pengarna, men det är svårt att neka dem den lilla pengen, särskilt som man vet att den betyder väldigt mycket för deras inkomster. Dessutom hade en av dem en vass hacka som man inte ville stifta närmare bekantskap med - fast sannolikt var den mest till för att skära tomater med, snarare än att hota turister,
Väl tillbaka på Gula blomman åt vi en hejdundrande middag, med dricka och öl. Skam att säga blev det en hel del mat över. (Hela tillställningen, inklusive de två rummen, kostade sammanlagt 400 kr.)
Att sova på enklare övernattningsställen i norra Kina brukar innebära en klassisk kinesisk värmesäng, stor nog för hela familjen. Så även på Gula blomman. Det är, å ena sidan, skönt då det innebär att sängen är koleldad underifrån - även om dagarna fortfarande blir över 20 C runt Peking kan nätterna bli ganska kalla, särskilt en bit upp i bergen. De kinesiska värmesängarna är, å andra sidan, mindre sköna i avseendet att de är stenhårda. Fattar faktiskt inte hur kineserna lyckas sova på dem (en av våra kinesiskalärare berättade att hennes föräldrar fortfarande alltid sover i en sådan säng). Väl bekanta med dessa sängar hade vi inför övernattningen införskaffat extra liggunderlag för att mjuka upp stensängen. Ändå kändes det i stora drag som att sova direkt på Muren.
Rummen kan heller inte sägas vara särskilt fräscha med västerländska mått - bl.a. sover man i samma sängkläder som tidigare gäster, men man får en ren handduk att lägga över kudden - och toaletterna är av typen utedass med "hål i golvet". Trots detta är övernattningen på Gula blomman en riktigt härlig upplevelse.
Tidigt på morgonen gick de av sällskapet som var morgonpigga (vilket inte gällde alla...) upp på den del av Muren som låg alldeles bakom pensionatet. Förhoppningen var att få se soluppgången över Muren. Tyvärr var det väl dimmigt för det, men ändå hänförande att se hur det gick från mörkt till ljust över detta fantastiska och historiska landskap.
(Miriam tog bilden)
(Man anar hur brant det är)
Redan till klockan nio hade vi bokat hemskjuts av vår chaufför. Liksom på vägen till pensionatet åkte vi på hemvägen genom en massa mindre kinesiska byar. Man inser att livet hade varit väldigt annorlunda om man blivit född här i någon av dessa små byar jämfört med i Sverige. Framförallt hade det varit tuffare - på många plan. Så en helgutflykt till Muren kan som bonus ge en en gnutta tacksamhet över ens lott i tillvaron. Och på köpet får man träningsvärk i lårmusklerna.
/Ulf
Området är ett slags friluftsområde vilket innebär att det är relativt glesbebyggt. Det är heller inte så turistiskt - även om man kan notera att det börjar växa fram hotell här och var. Vårt pensionat ligger uppe på en höjd en bit ovanför vägen. Vår chaufför fick ringa flera gånger till ägarna för att hitta. Lyckligtvis kom de också ut och mötte oss vid vägen. Gula blomman är av det enklare slaget och ger en liten fläkt av hur livet är för flertalet kineser.
(Vägen upp till Gula blomman)
(Mamma utanför det ena av våra två rum)
Eftersom mamma inte klarar av att gå särskilt långa sträckor längre lämnade vi henne en stund i höstsolen vid utomhusserveringen. Vi övriga gick tillbaka över vägen och vattendraget och upp mot Muren. Eftersom vi inledningsvis gick utefter densamma blev vi efter ett tag tvungna att klättra på en hissnande och ranglig stege för att ta oss upp på själva Muren.
Som vanligt lika hänförande att ta in upplevelsen. Faktiskt något av det mäktigaste man kan uppleva, åtminstone i mitt tycke.
(Ingeborg bar dessutom Lova uppför stegen)
(I bakgrunden ses pensionatet lite ovanför övriga husen)
Vid flera ställen utefter vår promenad stod det kinesiska gummor och kasserade in 2 kr/person. Sannolikt var det bara den första av dessa som var officiell, de andra försökte mer eller mindre bluffa till sig pengarna, men det är svårt att neka dem den lilla pengen, särskilt som man vet att den betyder väldigt mycket för deras inkomster. Dessutom hade en av dem en vass hacka som man inte ville stifta närmare bekantskap med - fast sannolikt var den mest till för att skära tomater med, snarare än att hota turister,
Väl tillbaka på Gula blomman åt vi en hejdundrande middag, med dricka och öl. Skam att säga blev det en hel del mat över. (Hela tillställningen, inklusive de två rummen, kostade sammanlagt 400 kr.)
Att sova på enklare övernattningsställen i norra Kina brukar innebära en klassisk kinesisk värmesäng, stor nog för hela familjen. Så även på Gula blomman. Det är, å ena sidan, skönt då det innebär att sängen är koleldad underifrån - även om dagarna fortfarande blir över 20 C runt Peking kan nätterna bli ganska kalla, särskilt en bit upp i bergen. De kinesiska värmesängarna är, å andra sidan, mindre sköna i avseendet att de är stenhårda. Fattar faktiskt inte hur kineserna lyckas sova på dem (en av våra kinesiskalärare berättade att hennes föräldrar fortfarande alltid sover i en sådan säng). Väl bekanta med dessa sängar hade vi inför övernattningen införskaffat extra liggunderlag för att mjuka upp stensängen. Ändå kändes det i stora drag som att sova direkt på Muren.
Rummen kan heller inte sägas vara särskilt fräscha med västerländska mått - bl.a. sover man i samma sängkläder som tidigare gäster, men man får en ren handduk att lägga över kudden - och toaletterna är av typen utedass med "hål i golvet". Trots detta är övernattningen på Gula blomman en riktigt härlig upplevelse.
Tidigt på morgonen gick de av sällskapet som var morgonpigga (vilket inte gällde alla...) upp på den del av Muren som låg alldeles bakom pensionatet. Förhoppningen var att få se soluppgången över Muren. Tyvärr var det väl dimmigt för det, men ändå hänförande att se hur det gick från mörkt till ljust över detta fantastiska och historiska landskap.
(Miriam tog bilden)
(Man anar hur brant det är)
Redan till klockan nio hade vi bokat hemskjuts av vår chaufför. Liksom på vägen till pensionatet åkte vi på hemvägen genom en massa mindre kinesiska byar. Man inser att livet hade varit väldigt annorlunda om man blivit född här i någon av dessa små byar jämfört med i Sverige. Framförallt hade det varit tuffare - på många plan. Så en helgutflykt till Muren kan som bonus ge en en gnutta tacksamhet över ens lott i tillvaron. Och på köpet får man träningsvärk i lårmusklerna.
/Ulf
