Luften värre än någonsin
På sistone har luftföroreningarna varit riktigt påfrestande. Flera dagar i rad har mätningarna visat långt över 500 AQI. Barnen får inte vara ute på rasten och myndigheterna uppmuntrar folk att vistas inomhus.
Man kan se föroreningarna som en tjock brandrök.
Vi har nu gjort slag i saken och köpt en mask som förhoppningsvis ska filtrera bort de värsta föroreningarna.
Vi längtar till våren då smogen kommer försvinna.
Ulf o Ingeborg
Filippinerna
Filippinerna, jul och nyår 2012-2013
Strax före jul åkte vi iväg på den julresa som blivit en del av traditionen i samband med boendet i Kina. Denna gång hade vi valt Filippinerna. Landet visade sig vara ungefär lika delar asiatiskt, latinskt och amerikanskt, vilket resulterade i en alldeles egen stil och kultur.
Filippinerna består av flera tusen öar. Vi valde att fokusera på en av de sydligaste, Bohol. Den låg ca en timmes flygresa från Manilla. Med filippinska mått var ön halvstor. Det tar ca 2,5 timme att köra bil från ena änden av ön till den andra. Dessutom fanns en lite mindre ö, Panglao, som man kunde nå via bro. Det var på Panglao som vi började vår vistelse efter att ha blivit upplockade vid flygplatsen vid Bohols enda stad, Tagbilaran. Som framgår ovan var det sol och bad som var den primära lockelsen.
En del annat vid sidan av stranden fanns det också tid för...
Filippinerna har ett rykte om sig att vara en fantastisk semesterdestination i alla avseenden förutom att maten inte levererar på samma nivå. Vi får dock säga att vi åt väldigt god mat, så gott som varje måltid. Dessutom var det billigt.
Hotellet i Panglao var av traditionell resort-typ, med pool och fem minuters promenad till den riktiga stranden. Helt ok ställe att börja semestern. En av poängerna var att få byta minusgrader och föroreningar i Peking mot något helt annat.
Resorna blir också bra tillfällen för hela familjen att kunna vara lite mer tillsammans, och dessutom inte behöva tjata om läxor stup i kvarten. Här är Ingeborg och Miriam vid en restaurang i närheten av hotellet.
En av de första dagarna hyrde vi en båt med besättning. De tog oss ca 30-40 minuters båtresa till en ännu mindre ö där vi snorklade.
På ön, Balicasag, passade vi också på att äta lunch.
Här är vi på tillbakaresa till Panglao. Ingeborg var som vanligt livrädd för att båten skulle kapsejsa.
En av de efterföljande dagarna hyrde vi en tricycle, alltså en motorcykel med en påbyggnad samt extrahjul som vi alla kunde sitta någorlunda bekvämt i. Vi ville åka på en mindre utflykt till ö-huvudstaden, Tagbilaran. Efter ca en halvtimmes färd parkerade fordonet vid stadens torg och kyrka och med den som utgångspunkt tog vi några timmars promenad runt om i staden.
Väldigt lustigt så gick vi in på en lite avsides belägen antikvitetsaffär där det visade sig att ägaren var en svensk i förskingringen. Vi passade på att köpa en andravärldskrigs fältflaska till Alfred och en machete till Edvin. Efter lunch åkte vi vidare till en av stadens äldsta kyrkor.
Innan vi återvände till vårt hotell besökte vi en grotta på Panglao. Här ser ni Ulf och Miriam vid den branta ingången till grottan.
Grottan var kanske inte väldigt djup, men den var desto häftigare med en stor undervattenssjö.
Givetvis passade vi på att svalka oss i det ganska kalla vattnet. Det var uppfriskande eftersom det var varmt utanför och vi var tämligen svettiga. Vi gjorde ett sista stopp innan vi återvände, vid ett snäckmuseum. Det roligaste med museet var att man skapat ett helt museum om något tämligen ointressant. Men vi fick en liten pratstund med grundaren som dessutom namngett två filippinska snäckor. Vi köpte också en häftig prydnadshaj gjord av snäckor.
Varje dag passade vi på att köpa en milkshake eller liknande, vilket behövdes i värmen.
Efter fem nätter i Panglao var det dags att åka vidare. Som ett sätt att slippa betala extra för den ca en timme långa resan till nästa hotell, bokade vi en uflykt. Vi hade en rolig chaufför som berättade en massa underfundiga skämt samtidigt som han guidade oss runt ön. Här är vid en av de historiskt kända ställen där spanjorerna första gången träffade ursprungsbefolkningen.
Sen åkte vi till en av de äldsta kyrkorna på ön, till lika en av de äldsta i hela landet. På gott och ont har katolska kyrkan ett starkt grepp om den filippinska befolkningen.
Nästa stopp var ett besök vid den här pytonormen, som ska vara världens längsta i fångenskap. De ska finnas i stora mängder runt om på ön och slingrar ibland in i folks hus, fick vi reda på av en senare chaufför vars tjänster vi hyrde. Kobrorna, som är betydligt farligare men också finns i betydande antal på ön, håller sig lyckligtvis utanför husen. Samma chaufför berättade för övrigt glatt om hur han lagade och åt apor, kobror och fladdermöss.
Vår skämtsamma chaufför berättade att i pytomormsparken fanns även en sjungande känguru vid namn Marimar. Det visade sig att han avsåg denna transvestit som underhöll oss en stund med mim till kända schlagers.
Innan vi åkte vidare passade vi på att köpa lite hemmagjord vitlöksglass. Den var väl så där...
Sen var det lunchdags vilken intogs på en kryssare längs med en av floderna en bit in på ön. Utsikten var fantastisk, men buffén var i samma anda som vitlöksglassen.
Det var utefter den här floden, Loboc river, som vårt andra hotell låg.
Men innan vi kom fram till hotellet hade vi lite mer äventyr med vår skämtsamma chaufför. Direkt på lunchen var det dags för en "zipline" 120 m ovanför marken. Fruktansvärt fort och läskigt. Här syns Edvin som var den första att ge sig iväg.
På väg tillbaka tog vi en lite lugnare linbana. Fortfarande kusligt högt ovanför marken - vilket inte framgår av bilden.
Vi körde sedan vidare till en park där man försökte bevara det lilla djur som Bohol är mest känt för, Tarsiern. De klängde i träden och sov, men vid nåt enstaka tillfälle, som här, öppnade de ögonen. Då gällde det att snabbt ta kort - givetvis utan blixt, de är tydligen väldigt känsliga djur.
Sen stannade vi vid en planterad skog. Inte särskilt spännande mer än att det var boy scouts, som alltså två av barnen är med i, som planterat den på 50-talet för att förhindra översvämningar. Vår chaufför är längst till vänster.
Ytterligare ett stopp. Den här gången i en fjärilspark. Kolla Alfreds keps.
Vid sidan av tarsiererna är Bohol även känt för sina "Chocolate hills" som syns i bakgrunden. Namnet kommer sig av att vissa delar av året är de tydligen chokladbruna. Dock inte vid vårt besök då de var väldigt gröna.
Sista anhalten för dagen var denna hängbron över floden Loboc.
Hotellet i Loboc var annars en av resans höjdpunkter. Fantastiskt vackert, bra service och dessutom besök två nätter av Loboc children choir, vilket var en otrolig upplevelse. Kolla in dem på youtube så får ni bilda er en egen uppfattning.
Hotellet erbjöd också denna pool som gav svalka. Allt var också småskaligt. Totalt fanns det ca 16 rum. Man hade också egen odling av grönsaker samt fisk-, krabb- och räkodling.
En dag åkte vi motorcykel in till staden/byn Loboc. Där besökte vi först den gamla kyrkan med sitt museum som ni ser ovan.
Sen tog vi en promenad runt byn vilket var avklarat på ca 20-30 minuter. Det blev en lång fikapaus innan vår skjuts kom för att köra oss tillbaka till hotellet som låg några km utanför.
En annan av de fem dagarna hyrde vi hotellets båtar och paddlade för egen kraft nerför floden. Vi passerade bland annat en man som viftade med en orm han precis fångat - antagligen kvällens middag.
Medan Ulf, Alfred och Miriam paddlade en traditionell båt fick Edvin och Ingeborg en modernare kajak.
Vad vore ett djungelhotell utan möjlighet att rida lite vattenbuffel?
Som sagt, hotellets läge var spektakulärt.
En av dagarna hyrde vi en båt med förare. Denna gång för att istället ta oss uppströms floden. Först körde han oss till ett litet vattenfall.
Sen åkte han tille en plats där en källa flöt in i floden. Det gjorde att den starka värmen till trots höll vattnet nästan svenska temperaturer. Efter en viss tvekan att doppa sig var det väldigt svalkande.
Ytterligare en dag hyrde vi en ny tricicle med förare för att åka en timme ännu längre in på ön. Denna gången hade vi en nationalpark soim mål. När vi kom fram var vi pga den skarpa stigningen tvungna att gå sista biten själva. Efter den här klyftan kom vi fram till ett större område som var helt övergiven så när som en turist och en massa apor. Gav ett lite spöklikt intryck. Inte blev det bättre när några av aporna började anfalla Ingeborg. Vi beväpnade oss alla med påkar för att kunna jaga undan angriparna. Lyckligtvis följde de inte efter oss när vi smög upp i djungeln.
Djungeln var härlig att vandra i. Men, med tanke på vårt traumatiska möte med aporna och att vi inte, som vi hade trott, fick tag i en guide, så blev promenaden bara ca 45 minuter.
Efter vår härliga tid vid hotellet i Loboc drog vi vidare för det sista besöket på ön. Vi hyrde bil som tog oss till andra sidan ön, till ett hotell strax utanför staden/byn Anda. Hotellet bjöd på en helt förtrollande vacker strand. Samtidigt var inte standarden på hotellet i nivå med priserna, vilket var något störande.
Bada i havet var desto roligare.
Edvin med sina nya badbyxor som fick inhandlas i all hast sedan de gamla spruckit.
En eftermiddag tog vi en långpromenad till Anda.
Här är hotellet från havet. Det var här som vi firade årets sista dag. 60 procent av familjen sov vid 12-slaget.
En present till barnen från Michael och farmor var att prova dykning, vilket de tyckt var spännande.
Här är nyårsbuffén. Den intogs medan ett band spelade. Musk är otroligt starkt i Filippinerna. Dessutom är många väldigt duktiga - man förstår varför filippinska band underhåller över hela Asien.
Sedan lämnade vi Bohol. Den sista etappen på detta års jul- och nyårsresa bestod av att upptäcka Manilla. Här är strandpromenaden strax utanför vårt hotell.
Här är den amerikanska krigskyrkogården från andra världskriget - den största i sitt slag utanför USA. Alfred, som har blivit historieintresserad tyckte det var en intressant upplevelse.
Sen tog vi taxi ner till den gamla koloniala delen av Manilla. Där fanns ett fort och gamla byggnader, ursprungligen uppförda av spanjorerna men som fungerat som högkvarter för diverse utländska kolonisatörer under århundradenas lopp, samt även skådeplats för några av landets mest centrala händelser som avrättningen av landets nationalhjälte och bombning under andra världskriget.
Ytterligare en bild från fortets murar,
Två andra upplevelser under manillabesöket var att se filmen "The hobbit" i 3D på bio samt inte få tag på taxi och tvingas promenera 1,5 timme mitt i natten genom bar- och redlight-distrikt, med hundratals stackars uteliggare som kantande gatorna. Inte lyckat ur säkerhetssynpunkt men samtidigt en nyttig erfarenhet.
Filippinerna visade sig sammantaget var ett lika bra semesterställe som vi hade hoppats.
/Ulf
