Att bli koppad
Så här ser man ut efter att man genomgått en traditionell kinesisk koppningsbehandling. Vi har en kinesisk läkare/massageställe inte så långt ifrån där vi bor. Eftersom jag var på väg att bli förkyld och hört att koppning är ett bra sätt att mota bort dylika sjukdomar bestämde jag mig för att gå dit för en behandling. Desstuom tyckte jag att det är en sak man måste uppleva om man bor i Kina under några år. För det resonabla priset av ca 60 kr satte den kinesiske läkaren igång sitt arbete på min rygg. Först smetade han på någon kall vätska samtidigt som han gned ganska hårt med naglarna för att sedan övergå till att dra med glasburkar på ryggen.
Det senare skedde genom att han tände eld en liten bomullstuss inne i burken för att skapa vakuum. Då kan man nämligen sätta fast den som en sugpropp på ryggen. Gnidandet med sugproppsliknande glasburkar över ryggen gjorde ganska ont - vilket jag tror de flesta inser. Hela tiden frågade läkaren mig om det var bekvämt. Eftersom han var helt på det klara med att det gjorde väldigt ont lade han till ett (i mina öron) rått skratt varje gång ställde frågan. När jag svarade att "nej, det var inte så bekvämt" (bu tai shufu) svarade han på engelska "no pain no gain" och skrattade ännu mer. I slutet av behandlingen satte han fast 25 glasburkar på ryggen och lät dem vara kvar i några minuter. Det är märkena efter dessa ni kan se på min mörbultade kropp.
Den självklara frågan är givetvis om jag lyckades mota bort förkylningen. Tyvärr blev inte så fallet. Nästa dag var jag snorförkyld och mer eller mindre sängliggande. Men jag tror att jag egentligen gick till läkaren/massagestället alldeles för sent för att behandlingen skulle kunna ha utlovad effekt. Åtminstone känns det för tidigt att helt avfärda metoden för egen del. Däremot har jag fått en intressant, men förvisso tämligen smärtsam, ny erfarenhet av Kina.
/Ulf
Det senare skedde genom att han tände eld en liten bomullstuss inne i burken för att skapa vakuum. Då kan man nämligen sätta fast den som en sugpropp på ryggen. Gnidandet med sugproppsliknande glasburkar över ryggen gjorde ganska ont - vilket jag tror de flesta inser. Hela tiden frågade läkaren mig om det var bekvämt. Eftersom han var helt på det klara med att det gjorde väldigt ont lade han till ett (i mina öron) rått skratt varje gång ställde frågan. När jag svarade att "nej, det var inte så bekvämt" (bu tai shufu) svarade han på engelska "no pain no gain" och skrattade ännu mer. I slutet av behandlingen satte han fast 25 glasburkar på ryggen och lät dem vara kvar i några minuter. Det är märkena efter dessa ni kan se på min mörbultade kropp.
Den självklara frågan är givetvis om jag lyckades mota bort förkylningen. Tyvärr blev inte så fallet. Nästa dag var jag snorförkyld och mer eller mindre sängliggande. Men jag tror att jag egentligen gick till läkaren/massagestället alldeles för sent för att behandlingen skulle kunna ha utlovad effekt. Åtminstone känns det för tidigt att helt avfärda metoden för egen del. Däremot har jag fått en intressant, men förvisso tämligen smärtsam, ny erfarenhet av Kina.
/Ulf
Svensk sommar
Det var länge inte säkert om vi skulle få en hemresa denna sommar. Allt berodde på Ulfs eventuella förlängda kontrakt. Men till slut fick vi beskedet att vi får stanna i Kina 2011 ut och fick därigenom ytterligare en hemresa. I år fanns dock enbart Stockholm med i planerna. Vi sålde nämligen vårt hus i våras och behövde tid att rensa, packa, sälja, slänga våra saker i huset.
Här kommer en hel del bilder från våra tre veckor i Stockholm:
Medan vi kämpade med jetlaggen tog vi en promenad i Gamla stan.
Givetvis blev det en glass.
Den första veckan i Stockholm hade vi inte tillgång till vårt hus men Maja Stina och Hans var snälla nog att låna ut sin lägenhet i stan medan de huserade på landet. En dag tog vi båten ut i skärgården och fick uppleva deras fina ställe på Ålön. Här plockar barnen blåbär.
Vädret var inte det bästa men sällskapet var perfekt. Vi kunde bada, äta ute och promenera i regnet.
Barnen och Maja Stina tog sig en båttur runt ön.
Från deras brygga fiskade vi aborrar. Alfred var mycket stolt över att han vågade hålla i fisken.
Här håller lika stolt Miriam i en aborre.
När vi flyttade till Stockholm för 7 år sedan så sa vi varje sommar att vi ville uppleva skärgården men annat kom i vägen. I sommar har vi äntligen tillsammans med nära och kära fått se några fler öar. Här åker vi från Ålön till Ljusterö för att ta oss vidare till min syster Sissis ö.
De har en mycket snabb båt som ska flyga över vågorna. Det var, enligt mig, en mycket kuslig färd. Det syns kanske inte på kortet men jag håller krampaktigt i relingen med ena handen och om Alfred med den andra.
Här sitter värdparet själva och skrattar.
Här är deras fina stuga. Vi vuxna satt och pratade och åt god mat medan barnen lekte.
De hoppade på studsmattan.
Vissa lockade håret med locktång.
Alla badade.
Sedan tog vi över vårt hus. Hyresgästerna hade flyttat ut och det enda möbler som fanns kvar i huset var ett köksbord med stolar samt utemöbler, samt ett förråd med kartonger med allt vårt bohag i. Vi började direkt att plocka upp kartonger för att hitta bestick, tallrikar och så vidare. Barnen tyckte det var kul att upptäcka leksaker som har varit gömda i två år. Allt las i olika högar; slängas, skänkas, säljas, packas ner igen och tas med till Kina.
Man kan ju inte jobba dygnet runt. Så pauser fick det bli och då passade vi på att försöka träffa så många vi kunde. Här är vi hos Ingegerd och Hannu. Barnen lekte i poolen och vi andra umgicks över mat och dryck.
En kväll kom Annika och Felix med barn hem till oss. Vi lärde känna dem i Beijing. Miriam och Alba var klasskompisar på svenska skolan.
Gullan och Michael kom upp i ett par dagar. Det var väl inte helt lätt att bo hos oss i ett hus utan möbler och med lånade madrasser på golv. Men det var uppskattat att de kom. En dag passade vi på att fira Edvins 12årsdag i förskott.
Här ser ni Edvin och Tim showa inför kameran medan Moa och Miriam var helt upptagna med Nintendo DS.
Edvin, Alfred och Miriam tyckte det var skönt att bo i huset träffa gamla kompisar. Även vi uppskattade att komma tillbaka till Murkelvägen och träffa alla grannar.
Dagen innan Edvins födelsedag firade vi honom tillsammans med hans bästisar Patrik och Tobias med familjer. Killarna umgicks näsan dagligen under de två veckor vi bodde i huset. Här ska det sjungas.
Vi vuxna satt ute och hade det trevligt.
Vi träffade så många vi kunde under våra Sverigeveckor. Hann dock inte med alla. Kameran var inte heller alltid med. Men ni ska veta att vi tänker på er alla och längtar tills vi ses nästa gång oavsett om det blir i Kina eller i Sverige.
Nu har vi varit hemma i ungefär en månad. Skolorna har satt igång och vi är tillbaka i vår sköna vardag. Nästa inlägg kommer förhoppninsvis snart.
/Ingeborg
Här kommer en hel del bilder från våra tre veckor i Stockholm:
Medan vi kämpade med jetlaggen tog vi en promenad i Gamla stan.
Givetvis blev det en glass.
Den första veckan i Stockholm hade vi inte tillgång till vårt hus men Maja Stina och Hans var snälla nog att låna ut sin lägenhet i stan medan de huserade på landet. En dag tog vi båten ut i skärgården och fick uppleva deras fina ställe på Ålön. Här plockar barnen blåbär.
Vädret var inte det bästa men sällskapet var perfekt. Vi kunde bada, äta ute och promenera i regnet.
Barnen och Maja Stina tog sig en båttur runt ön.
Från deras brygga fiskade vi aborrar. Alfred var mycket stolt över att han vågade hålla i fisken.
Här håller lika stolt Miriam i en aborre.
När vi flyttade till Stockholm för 7 år sedan så sa vi varje sommar att vi ville uppleva skärgården men annat kom i vägen. I sommar har vi äntligen tillsammans med nära och kära fått se några fler öar. Här åker vi från Ålön till Ljusterö för att ta oss vidare till min syster Sissis ö.
De har en mycket snabb båt som ska flyga över vågorna. Det var, enligt mig, en mycket kuslig färd. Det syns kanske inte på kortet men jag håller krampaktigt i relingen med ena handen och om Alfred med den andra.
Här sitter värdparet själva och skrattar.
Här är deras fina stuga. Vi vuxna satt och pratade och åt god mat medan barnen lekte.
De hoppade på studsmattan.
Vissa lockade håret med locktång.
Alla badade.
Sedan tog vi över vårt hus. Hyresgästerna hade flyttat ut och det enda möbler som fanns kvar i huset var ett köksbord med stolar samt utemöbler, samt ett förråd med kartonger med allt vårt bohag i. Vi började direkt att plocka upp kartonger för att hitta bestick, tallrikar och så vidare. Barnen tyckte det var kul att upptäcka leksaker som har varit gömda i två år. Allt las i olika högar; slängas, skänkas, säljas, packas ner igen och tas med till Kina.
Man kan ju inte jobba dygnet runt. Så pauser fick det bli och då passade vi på att försöka träffa så många vi kunde. Här är vi hos Ingegerd och Hannu. Barnen lekte i poolen och vi andra umgicks över mat och dryck.
En kväll kom Annika och Felix med barn hem till oss. Vi lärde känna dem i Beijing. Miriam och Alba var klasskompisar på svenska skolan.
Gullan och Michael kom upp i ett par dagar. Det var väl inte helt lätt att bo hos oss i ett hus utan möbler och med lånade madrasser på golv. Men det var uppskattat att de kom. En dag passade vi på att fira Edvins 12årsdag i förskott.
Här ser ni Edvin och Tim showa inför kameran medan Moa och Miriam var helt upptagna med Nintendo DS.
Edvin, Alfred och Miriam tyckte det var skönt att bo i huset träffa gamla kompisar. Även vi uppskattade att komma tillbaka till Murkelvägen och träffa alla grannar.
Dagen innan Edvins födelsedag firade vi honom tillsammans med hans bästisar Patrik och Tobias med familjer. Killarna umgicks näsan dagligen under de två veckor vi bodde i huset. Här ska det sjungas.
Vi vuxna satt ute och hade det trevligt.
Vi träffade så många vi kunde under våra Sverigeveckor. Hann dock inte med alla. Kameran var inte heller alltid med. Men ni ska veta att vi tänker på er alla och längtar tills vi ses nästa gång oavsett om det blir i Kina eller i Sverige.
Nu har vi varit hemma i ungefär en månad. Skolorna har satt igång och vi är tillbaka i vår sköna vardag. Nästa inlägg kommer förhoppninsvis snart.
/Ingeborg
