andreassonikina

Denna sommar blev det ingen resa till Sverige. Det är givetvis tråkigt att inte få träffa släkt och vänner - men inte så mycket att göra åt. Istället gjorde vi en resa till Malaysia. Ingeborg ordnade boende och transport. Vi valde att spendera sex nätter på ön Gemia på ostkusten av Malacka-halvön. Ön var väldigt liten och vi var lite oroliga att vi skulle bli uttråkade.



I början (och slutet) av resan fick vi övernatta i den lilla staden Kuala Terengganu. Det gick på en förmiddag att gå runt huvuddelen av innerstaden - men då var vi ganska trötta efteråt, för det var väldigt varmt.



Dagen efter bar det av med båt mot Gemia.



Så här ser den ut. På bilden syns nästan hela ön: hotellanläggningen (Gem's island resort), tre små badstränder och lite djungel.



Eftersom vi har tre barn var vi, som vanligt, tvungna att ha två rum. Våra rum stod på pålar direkt ovanför vattnet. Det var avslappnande att sitta och titta ut över sundet ovanför. Det fanns en hel del fiskar precis nedanför terassen. Ingeborg tyckte sig se hajar, men vi andra var inte riktigt övertygade.



Man kunde i princip bara gå på ena långsidan av ön, vilket från den ena änden till den andra tog uppskattningsvis 10-12 minuter. Här är Ingeborg på den ena änden.



Vattnet var väldigt ljummet. På andra sidan sundet låg en liten större ö - som syns på bilden ovan -  som vi kanotade till några gånger. I sundet ska det, enligt personalen, simma tre meter stora hajar. "Inget att oroa sig för", enligt dem, "åtminstone inte för vuxna", lade de till.



Gem island var också naturreservat för uppfödning av sköldpaddor. Här får Miriam hålla en i samband med att de tvättades.



Det fanns också en mindre saltvattenpool.



Det mesta av tiden gick åt till att bada...



... och framförallt snorkla. En fantatstisk upplevelse som också barnen tog till sig.



Här äter vi glass som Gullan och Michael bjöd på för att fira Ingeborg.

Efter några dagar insåg vi till vår förvåning att stor del av personalen kom inte från Malaysia, utan Nepal. Det var migrerande arbetskraft som sökt sig dit för bättre inkomster.



Vid sidan av snorkling hyrde vi ofta kanot.



Då tog vi oss oftast över till ön på andra sidan sundet. Som synes var det långa paradisstränder, med nästan inga människor.



Ön heter förövrigt Pulau Kapas (Bomullsön) och var betydligt större än Gemia, med flera turistanläggningar.



Det var också betydligt billigare med mat och dryck på den andra ön.



En av dagarna gjorde de tre grabbarna en trecking rakt över ön. Det innebar halvsvår djungelterräng. Lite oroliga för malaria var vi, med tanke på det stillastående vattnet. 



Sen fanns ju också risken att bryta nåt ben. Vid flera ställen fick vi klättra för att kunna ta ossfram. Väldigt rolig upplevelse.



Till sist kom vi fram. Efter en stunds vila var det bara att påbörja återfärden. Trötta och svettiga kom vi så småningom tillbaka till tjejerna på andra sidan ön, för vidare transport med kanot tillbaka till Gemia.

Det här blev en av de sista bilderna, då vi strax efteråt lyckades få fukt i kameran och den kunde inte användas mer under resan.

Det var en väldigt upplevelserik resa, trots att vi var nästan hela tiden på samma ställe. Vi behövde inte alls oroa oss över att tiden skulle gå långsamt. Tvärtom hade vi gärna stannat några dagar till. Malaysia har ju dock andra öar som man kan upptäcka framöver.

/Ulf