Kambodja & Vietnam del 1: Hanoi
Annandag jul åkte vi på semester. Första rutten var Peking-Hanoi, där vi stannade två nätter.
Här är vi på en restaurang första kvällen. Det tog lite extra tid att ta sig in till stan då den transport vi beställt till hotellet inte "klickade". Till sist fick vi ta en taxi.
Här är i alla fall hotellet vi bodde på; Bro & sis, nära gamla stan i Hanoi.
En morgonfika nära en central damm i gamla stan. (Den syns i bakgrunden).
Mitt i dammen låg ett tempel som vi besökte.
Trafiken var helt sjuk. Framförallt var antalet mopeder och motorcyklar något som gjorde varje tillfälle vi behövde korsa en gata till något helt livsfarligt. Överhuvudtaget var det en oerhört livlig stad.
Lite förfriskningar i ett kafe på seneftermiddagen. Det märktes att landet en gång i tiden varit en fransk koloni.
Den andra dagen åkte vi till Ho Chi Minhs maosoleum - som syns i bakgrunden. Ho Chi Minh var egentligen en enkel man, som i sitt testamente önskade bli kremerad. Men då den vietnamesiska regerigen ansåg att han hade större värde som mumie än som kremerad bestämde man sig att bygga ett maosoleum åt honom. Pengar fick man från Sovjet. När man skulle gå in i maosoleumet var det hård kontroll hur man var klädd, hur man uppträdde (inga händer i byxfickan) och att besökarna iakttog respektfull tystnad (fotografering förbjuden). För de vuxna var ett intressant minne från barndomens vietnamkrig. För barnen var det nog mest en vaxgubbe med vitklädda vakter runt omkring.
Här är Alfred framför en av hans bilar under åren 1954-1958. Området bredvid maosoleumet ska ha varit presidentområde när det begav sig. Det fanns två bostadshus som vid olika tillfällen skulle ha fungerat som bostäder för Ho Chi Minh. Samtidigt kan man ställa sig frågande hur ofta detta egentligen var fallet då det därmed borde ha varit ett lockande mål för amerikanska bombplan.
Här är Ingeborg utanför den andra byggnaden - med hedersvakt.
Här är baksidan till det första boningshuset, numera med en stor Pepsimarkis. Hade sannolikt inte uppskattas av den första boningsgästen.
Jag utanför själva maosoleumet.
Familjebild minus Ingeborg som håller i kameran.
Det egentligen mest roliga i Hanoi var att promenera och uppleva stadslivet. Här går vi utefter järnvägsspåret i centrala stan.
Miriam i en av parkerna nära vårt hotell. Edvin i bakgrunden.
Sammantaget var Hanoi en spännande stad.
/Ulf
Här är vi på en restaurang första kvällen. Det tog lite extra tid att ta sig in till stan då den transport vi beställt till hotellet inte "klickade". Till sist fick vi ta en taxi.
Här är i alla fall hotellet vi bodde på; Bro & sis, nära gamla stan i Hanoi.
En morgonfika nära en central damm i gamla stan. (Den syns i bakgrunden).
Mitt i dammen låg ett tempel som vi besökte.
Trafiken var helt sjuk. Framförallt var antalet mopeder och motorcyklar något som gjorde varje tillfälle vi behövde korsa en gata till något helt livsfarligt. Överhuvudtaget var det en oerhört livlig stad.
Lite förfriskningar i ett kafe på seneftermiddagen. Det märktes att landet en gång i tiden varit en fransk koloni.
Den andra dagen åkte vi till Ho Chi Minhs maosoleum - som syns i bakgrunden. Ho Chi Minh var egentligen en enkel man, som i sitt testamente önskade bli kremerad. Men då den vietnamesiska regerigen ansåg att han hade större värde som mumie än som kremerad bestämde man sig att bygga ett maosoleum åt honom. Pengar fick man från Sovjet. När man skulle gå in i maosoleumet var det hård kontroll hur man var klädd, hur man uppträdde (inga händer i byxfickan) och att besökarna iakttog respektfull tystnad (fotografering förbjuden). För de vuxna var ett intressant minne från barndomens vietnamkrig. För barnen var det nog mest en vaxgubbe med vitklädda vakter runt omkring.
Här är Alfred framför en av hans bilar under åren 1954-1958. Området bredvid maosoleumet ska ha varit presidentområde när det begav sig. Det fanns två bostadshus som vid olika tillfällen skulle ha fungerat som bostäder för Ho Chi Minh. Samtidigt kan man ställa sig frågande hur ofta detta egentligen var fallet då det därmed borde ha varit ett lockande mål för amerikanska bombplan.
Här är Ingeborg utanför den andra byggnaden - med hedersvakt.
Här är baksidan till det första boningshuset, numera med en stor Pepsimarkis. Hade sannolikt inte uppskattas av den första boningsgästen.
Jag utanför själva maosoleumet.
Familjebild minus Ingeborg som håller i kameran.
Det egentligen mest roliga i Hanoi var att promenera och uppleva stadslivet. Här går vi utefter järnvägsspåret i centrala stan.
Miriam i en av parkerna nära vårt hotell. Edvin i bakgrunden.
Sammantaget var Hanoi en spännande stad.
/Ulf
Kommentarer
Trackback
