andreassonikina

Jag (Ulf) och min lillebror Michael tog en tur till Nordkorea i början av maj. Resan varade bara några dagar men gjorde ett djupt intryck; Nordkorea är inte direkt som alla andra länder. Vi blev upphämtade på flygplatsen av två guider och en chaufför. Som inses låter inte Nordkorea besökare som oss (eller andra heller för den delen) resa som de vill i landet. Därför kan man bara resa runt med dessa statliga guider. Deras viktigaste funktion verkade vara att förhindra kontakt mellan oss och vanliga nordkoreaner. Om man är mest rädd för vad de ska säga till oss eller för vad vi kan säga till dem är svårt att säga. Guiderna hade också en funktion att ge den nordkoreanska bilden av allt vi såg. Nåväl, de var trots allt trevliga och ett bra resesällskap.



På vägen från flygplatsen till hotellet i Pyongyang stannade vi vid den här triumfbågen. Som allt annat handlad den om Den store ledaren. Som synes är inte trafiken särdeles tät, men ändå fler fordon än förväntat.



Runt omkring oss vid triumfbågen höll människor på att öva inför masspelen. Dessutom fanns det, som förväntat, en hel del propagandaskyltar - som framgår enligt bilden ovan. Som oftast är det Den store ledaren som hyllas.



Här är hotellet vi bodde på. Helt ok faktiskt. Det låg på en ö i floden som går genom Pyongyang. På kvällen låstes grinden så att vi kunde inte smita ut på stan.



Utsikten från hotellrummet. Ser väl ut som en vanlig stad. En av kvällarna hade de dock ingen elektricitet. I floden höll ett flertal mudderpråmar på att dra upp bottenslam för byggnadsändamål - ett tecken på byggnadsaktivitet, vilket man också kunde se tecken på runt om i staden.



Nästa dag åkte vi på ett besök till det makabra mausoleumet för Den store ledaren. Här var alla kordkoreanska besökare extra uppklädda och skulle fotograferas, som ses på bilden ovan tagen på den öppna platsen framför "begravningsplatsen".



Efteråt åkte vi till Kim Jong-il-torget där man brukar hålla masspelen. Nu övade en del folk inför nästa spel, medan andra åkte rullskridskor.



Här står jag framför ett amerikanskt fartyg som Nordkorea tillfångatog i slutet av 60-talet.



Jag och Michael framför ett monument till Juche - den statsbärande ideologin.



Sedan bar det ut på landet där vi fick besöka ett gammalt buddistiskt tempel. Det låg väldigt fridfullt i bergen och ett ombyte mot Pekings luftföroreningar. Verkade vara ett populärt utflyktsmål för lokalbefolkningen.



Sen fick vi även besöka ett vanligt bostadshus. Inte så många möbler, men väl porträtt på ledarna... Kim Jong-il hade besökt huset en gång.


Vi besökte en slags "Skansen" i staden Sariwon. Det blev allmän beskådan när Michael beslöt sig för att skjuta några skott. Även vår vackert klädda lokalguide passade på att göra detsamma.



Sen kom vi till Kaesong där vi bodde i den gamla delen av staden, som var tämligen pittoresk. Återigen blev vi inlåsta över natten på hotellet.



Dagen efter bar det iväg till DMZ, den slags gräns som finns mellan länderna. Lite spöklig stämning: en blandning av avslappnat och spänt. En officer kom fram till mig och ville få mig att dricka öl och äta torkad fisk, men det kändes inte läge för det.



Här är huset där man förde diskussioner under kriget. Nu ligger den i den nordkoreanska delen av DMZ.



Tillsammans med den officer som guidade oss runt.



Här är de berömda husen vid gränsen. Ärligt talat så kändes det mest som en turistattraktion.



Väl tillbaka i Pyongyang bar det iväg till ett krigsmuseum. Återigen ett jätteverk som prydde entren.




Märkligast i museet var detta gigantiska helt runda rum med krigsbilder och krigsutsmyckningar. Vi satt på en plattform som rörde sig runt i det runda rummet.



Sen fick vi åka till en centralt belägen skola där barnen uppförde en show enbart för oss två. Kultur i olika former verkar spela en väldigt central roll i NK - vilket man kan tolka som ett resultat av en kollapsad ekonomi. (Ett av de märkligare uttrycken för detta var ett jättestort höghus i centrala stan där det enligt våra guider enbart bodde trollkarlar). I slutet av föreställningen drog de upp oss att dansa med dem.



När showen var slut tog vi denna bild var på vi gav flickorna två påsar godis som tack, vilket de verkade uppskatta mycket.



Vi gjorde en tur i Pyongyangs tunnelbana. Väldigt annorlunda upplevelse - som en konsthall. Tågen var begagnade från f.d. Östtyskland.



Sista kvällen avslutades med en god middag tillsammans med guider och chaufför.

Svårt att sammanfatta resan mer än att det var ett väldigt annorlunda land. Trots de trevliga och humoristiska människor vi träffade kan man känna sig lycklig att man är född i en annan del av världen. /Ulf