En märklig men skön upplevelse...
Det borjade med att alla pa svenska skolan fick ett mail fran Marita. Hon holl pa med en insamling till en fattig skola utanfor Beijing. De behovde bankar och stolar. Pa skolan gar det 349 elever och malet var att kopa in lika manga bankar med stol. Pa sondagen den 28 september skulle allt levereras och man var valkommen att folja med.
Sjalvklart skankte vi pengar och jag anmalde mig genast till att aka med. Tank vad spannande att fa se en skola utanfor stan. Dessutom tyckte jag det verkade spannade att fa traffa fler manniskor. Jag bestamde traff med med Marita vid halv sju pa morgonen sa att hon kunde ta mig till bussen som vi skulle med. Jag forvantade mig att fa traffa manga fran svenska skolan och andra vasterlanningar som ville bidra med nagot.
Marita visar sig dock vara en Beijingbo som har bott i Sverige i 9 ar och nu bor med sin familj har i Beijing. Hennes man har bott i Frankrike i flera ar och barnen gar pa fransk skola. Hon ar den enda i familjen som pratade svenska. Hon ar medlem i en grupp som vill arbeta for ett battre Beijing. Dagen visar sig bli helt annorlunda an vad jag tankte!
Jag ar den vasterlanningen dar. Vi ar ungefar 60 manniskor som ska aka ut till skolan. Vi ska inte, som jag trodde, packa upp bankar utan det ar en dag for att hylla och fira den fina gesten fran valgorenhetsgruppen. Fa manniskor pratar engelska och min kinesiska ar inte pa den nivan att jag kan halla en konversation. Marita hjalper mig dock och oversatter en del som sags.
Det tar en timme att aka till orten dar skolan ligger. Tyvarr far vi inte aka till sjalva skolbyggnaden utan ska samlas i en fin skola som har en gymnastiksal dar vi kan traffas.
Nar vi kommer in i salen sitter det mangder med barn pa laktarna. Vi far en namnlapp och staller oss pa ett led med varsin kinesiskt barn framfor oss. Dessa knyter en rod sjal runt halsen och gor honnor for oss. Sedan far vi satta oss. Jag ar den enda ljushariga i hela salen.
Programmet borjar. Allt ar sjalvklart pa kinesiska men jag klappar hander nar alla andra klappar hander och bara njuter av att vara med. Allt filmas och det fotograferas. Forst kommer det en myndighetsperson fran orten och tackar for gaven. Pengarna rackte till 320 bankar och stolar till skolan. Barnen pa laktarna visar sig var elever fran den fattiga skolan. Det blir dans och sang fran eleverna och sedan ska det lekas.
Vi blir indelade i fyra grupper med ett gang elever i varje grupp. Ledarna ger oss olika uppgifter som vi ska losa. Till exempel ska vi samlas i grupper av en summa, till exempel 125 yuan. Varje kvinna ar vard 3 yuan och varje man ar vard 0,5 yuan. Den roligaste leken var nar vi stod i ring och holl varandra i handerna. Sedan skulle vi lata en rockring ga runt hela gruppen utan att vi slappte taget. Alla vuxna i alla aldrar och storlekar ar med och leker.
Sista aktiviteten ar en ceremoni. Marita forklarar att det ska lasas en kinesisk berattelse om en larare och en elev. Det ar en ganska sorglig berattelse men som slutar i att eleven forstar att han ar viktig. Vi star i tva stora ringar, alla elever och vi. De tva ringarna ar placerade sa att varje person har en person framfor sig. Vi ska blunda och berattelsen borjar.
Jag forstar sjalvklart ingenting. Men det ar maktigt att sta dar, halla manniskor i handen och blunda. Jag har ingen aning vad som ska handa. Flickorna framfor mig borjar att grata och jag kanner ocksa tarar i ogonen. Fast jag inte forstar berattelsen blir jag tagen av stamnigen i salen.
Medan vi blundar gar det personer runt i salen och delar ut bla band till oss alla. Nar berattelsen ar slut tar flickan framfor mig ett blatt band och knyter runt min handled. Hon sager pa kinesiska; du ar en viktig person for mig. Jag gor likadant med henne fast jag sager det pa svenska. Sedan kramas vi. Vi kramas lange for hon grater. Sedan gor vi likadant med grannarna bredvid oss. Snart har jag delat ut mina blaa band. Men barnen tycker att det ar spannande med mig sa jag far manga band. Tva barn sager till och med: I love you! Gulligt!
I hela salen ar det en varm stamning och alla kramas.
Under tiden ritualen pagar har nagra lagt ut en lang vit tygbit och kritor. Alla satter sig och ritar. Jag ocksa. Det blir en blomma.
Sedan ska eleverna aka hem.
Vi borjar da med en auktion. En av medlemmarna i gruppen har varit i Sichuan dar jordbavningen var. Han hade traffat manga barn fran en skola som var mycket drabbad. Hela klasser hade dott. Han visade bilder och berattade. De overlevande eleverna hade gjort trojor som hade salts till OS-stjarnor for dyra pengar som gick till ateruppbyggandet. Idag hade han med en originaltroja som skulle ga pa auktion. Det borjade pa 300 och slutade pa 2500!! Sedan kunde man aven kopa trojor som var tryckta.
Dagen avslutades med att vi at lunch i skolmatsalen. MUMS.
Nu kommer lite bilder:
Eleverna star framfor nagra av oss och ska knyta pa oss den roda sjalen.
Har syns nagra av eleverna.
En av lekarna gick ut pa att fa en pingisboll att hamna i ett glas. Bollen skulle fardas genom dessa stupror. Vi fick sedan flytta oss och forsatta bygga ihop banan fram till glaset.
Alla delar ut band till varandra och berattar att hur betydelsefull vi alla ar.
Vi delar ut bla band till varandra och kramas.
Alla ritade och skrev pa det vita tyget.
Ytterligare en bild pa ritande.
Nu haller vi upp den.
Har ar trojan som kvinnans man kopte for 2500 yuan.
Nar jag kom hem var jag alldeles tagen av den harliga och absurda dagen jag hade varit med om. Det var en fantastisk upplevelse. Jag bara onskade att jag hade kunnat lite mer av spraket. Sa darfor ar det bast att jag satter igang med att studera min kinesiska nu. Zaijian!
/Ingeborg
Sjalvklart skankte vi pengar och jag anmalde mig genast till att aka med. Tank vad spannande att fa se en skola utanfor stan. Dessutom tyckte jag det verkade spannade att fa traffa fler manniskor. Jag bestamde traff med med Marita vid halv sju pa morgonen sa att hon kunde ta mig till bussen som vi skulle med. Jag forvantade mig att fa traffa manga fran svenska skolan och andra vasterlanningar som ville bidra med nagot.
Marita visar sig dock vara en Beijingbo som har bott i Sverige i 9 ar och nu bor med sin familj har i Beijing. Hennes man har bott i Frankrike i flera ar och barnen gar pa fransk skola. Hon ar den enda i familjen som pratade svenska. Hon ar medlem i en grupp som vill arbeta for ett battre Beijing. Dagen visar sig bli helt annorlunda an vad jag tankte!
Jag ar den vasterlanningen dar. Vi ar ungefar 60 manniskor som ska aka ut till skolan. Vi ska inte, som jag trodde, packa upp bankar utan det ar en dag for att hylla och fira den fina gesten fran valgorenhetsgruppen. Fa manniskor pratar engelska och min kinesiska ar inte pa den nivan att jag kan halla en konversation. Marita hjalper mig dock och oversatter en del som sags.
Det tar en timme att aka till orten dar skolan ligger. Tyvarr far vi inte aka till sjalva skolbyggnaden utan ska samlas i en fin skola som har en gymnastiksal dar vi kan traffas.
Nar vi kommer in i salen sitter det mangder med barn pa laktarna. Vi far en namnlapp och staller oss pa ett led med varsin kinesiskt barn framfor oss. Dessa knyter en rod sjal runt halsen och gor honnor for oss. Sedan far vi satta oss. Jag ar den enda ljushariga i hela salen.
Programmet borjar. Allt ar sjalvklart pa kinesiska men jag klappar hander nar alla andra klappar hander och bara njuter av att vara med. Allt filmas och det fotograferas. Forst kommer det en myndighetsperson fran orten och tackar for gaven. Pengarna rackte till 320 bankar och stolar till skolan. Barnen pa laktarna visar sig var elever fran den fattiga skolan. Det blir dans och sang fran eleverna och sedan ska det lekas.
Vi blir indelade i fyra grupper med ett gang elever i varje grupp. Ledarna ger oss olika uppgifter som vi ska losa. Till exempel ska vi samlas i grupper av en summa, till exempel 125 yuan. Varje kvinna ar vard 3 yuan och varje man ar vard 0,5 yuan. Den roligaste leken var nar vi stod i ring och holl varandra i handerna. Sedan skulle vi lata en rockring ga runt hela gruppen utan att vi slappte taget. Alla vuxna i alla aldrar och storlekar ar med och leker.
Sista aktiviteten ar en ceremoni. Marita forklarar att det ska lasas en kinesisk berattelse om en larare och en elev. Det ar en ganska sorglig berattelse men som slutar i att eleven forstar att han ar viktig. Vi star i tva stora ringar, alla elever och vi. De tva ringarna ar placerade sa att varje person har en person framfor sig. Vi ska blunda och berattelsen borjar.
Jag forstar sjalvklart ingenting. Men det ar maktigt att sta dar, halla manniskor i handen och blunda. Jag har ingen aning vad som ska handa. Flickorna framfor mig borjar att grata och jag kanner ocksa tarar i ogonen. Fast jag inte forstar berattelsen blir jag tagen av stamnigen i salen.
Medan vi blundar gar det personer runt i salen och delar ut bla band till oss alla. Nar berattelsen ar slut tar flickan framfor mig ett blatt band och knyter runt min handled. Hon sager pa kinesiska; du ar en viktig person for mig. Jag gor likadant med henne fast jag sager det pa svenska. Sedan kramas vi. Vi kramas lange for hon grater. Sedan gor vi likadant med grannarna bredvid oss. Snart har jag delat ut mina blaa band. Men barnen tycker att det ar spannande med mig sa jag far manga band. Tva barn sager till och med: I love you! Gulligt!
I hela salen ar det en varm stamning och alla kramas.
Under tiden ritualen pagar har nagra lagt ut en lang vit tygbit och kritor. Alla satter sig och ritar. Jag ocksa. Det blir en blomma.
Sedan ska eleverna aka hem.
Vi borjar da med en auktion. En av medlemmarna i gruppen har varit i Sichuan dar jordbavningen var. Han hade traffat manga barn fran en skola som var mycket drabbad. Hela klasser hade dott. Han visade bilder och berattade. De overlevande eleverna hade gjort trojor som hade salts till OS-stjarnor for dyra pengar som gick till ateruppbyggandet. Idag hade han med en originaltroja som skulle ga pa auktion. Det borjade pa 300 och slutade pa 2500!! Sedan kunde man aven kopa trojor som var tryckta.
Dagen avslutades med att vi at lunch i skolmatsalen. MUMS.
Nu kommer lite bilder:
Eleverna star framfor nagra av oss och ska knyta pa oss den roda sjalen.
Har syns nagra av eleverna.
En av lekarna gick ut pa att fa en pingisboll att hamna i ett glas. Bollen skulle fardas genom dessa stupror. Vi fick sedan flytta oss och forsatta bygga ihop banan fram till glaset.
Alla delar ut band till varandra och berattar att hur betydelsefull vi alla ar.
Vi delar ut bla band till varandra och kramas.
Alla ritade och skrev pa det vita tyget.
Ytterligare en bild pa ritande.
Nu haller vi upp den.
Har ar trojan som kvinnans man kopte for 2500 yuan.
Nar jag kom hem var jag alldeles tagen av den harliga och absurda dagen jag hade varit med om. Det var en fantastisk upplevelse. Jag bara onskade att jag hade kunnat lite mer av spraket. Sa darfor ar det bast att jag satter igang med att studera min kinesiska nu. Zaijian!
/Ingeborg
Skoljogg!
Terminens skoljogg gick av stapeln haromdagen. Hela skolan skulle springa tva varv runt dammen. Barnen var ganska nervosa infor detta evenemang. Kommer det att vara som en tavling, tank om jag inte orkar eller vad hander om man ramlar i dammen var tankar som kretsade.
Dagen till ara var det sol och bla himmel. Ett par foraldrar samlades vid den sista bron som barnen skulle springa over. Dar finns det trappor och vassa kanter sa vi tyckte det var bra att sta dar och forhindra olyckor. Vi var alla lite osakra pa tiden for det hade statt olika i alla veckobrev.
Men efter en stund horde vi de forsta komma.
Har kommer Edvin i full fart.
Har ar Alfred pa sitt forsta varv.
Miriam hann jag inte ens ta kortet pa utan fick be henne stanna. Jag maste ju springa vidare fick jag till svar.
Efter loppet var det stretch pa skolgarden och diplomutdelning. Barnen var nojda med sin insats. Edvin och Alfred tyckte i efterhand att det var ganska kul med skoljoggen, medan Miriam fortfarande havdade att det inte var nagot hon ville gora om. Dagen efter var hon sjuk med en forkylning.
/Ingeborg
