OS - fotboll

Biljetter till OS sags har varit slutsalda lange. Men med  hjalp av var larare i kinesiska - och nagra 100-lappar utover det egentliga biljettpriset - kom vi over tva biljetter till en fotbollskvall. Bara tva, vem skulle fa ga? Efter ett lofte om att kopa leksaker valde barnen att stanna hemma och se pa film sa att mamma och pappa kunde ga pa matchen. Efter att ha kopt mat till barnen hoppade jag in i en taxi och begav mig mot stan dar Ulf motte upp vid kontoret. Ulf och jag slangde i oss en pizza och varsin ol innan vi vandrade mot Workers stadium.



Har star vi i kon in till arenan. Dar var en rejal sakerhetskontroll med metalldetektor, rontgen av vaskor och en lang lista over saker man inte fick ta med sig.




Trots att jag inte ar sa intresserad av OS eller av sport kandes det nervkittlande att ga in pa Stadium. Det var feststamning med glada manniskor overallt. Med tva ol for 10 yuan och ett paket salta kex gick vi for att hitta vara platser.



Platserna var pa fjarde raden med god sikt over planen. Mitt "fotbollsointresse' fick mig att studera allt runtomkring. Var femte meter runt hela planen satt vakter som stirrade upp mot oss. Om ni tittar pa loparbanorna pa bilden sa ser ni dem. Pa varje sektion fanns det poliser. Jag hade dessutom ett langt tag fullt upp med att studera folklivet och vanta in nar det var dags att stalla sig upp for att gora vagen.

Forsta matchen var Nigeria mot USA. Kineserna verkar vara lite som jag: de hejade pa det lag som lag under och hade inga problem med att byta sida under matchens gang. Nar Nigeria gjorde mal skrek alla, aven jag. Nar USA i sista minuterna jagade ett mal skallade hela arenan: "USA, USA...".




I halvlek kom maskoterna och hejarklacksflickor (och tva pojkar) och dansade. Vi tankte kopa tva ol till men koerna var enorma. Istallet strosade vi runt en stund. Trots att vara blonda barn inte var med blev vi faktiskt tillfragade om att bli fotograferade tillsammans med ett par tjejer.



Infor nasta match kom det mer folk (53.000) och publiken var mer benagen att studera matchen an att gora vagen. Det gallde Argentina mot Serbien. Publiken skallade "Messi, Messi..." for att deras favoritspelare fran Barcelona skulle gora entre fran banken. Men Argentina hade overtag i matchen anda fran borjan sa tranaren slappte aldrig in storspelaren. Detta forgrymmade publiken oerhort. I andra halvlek borjade de bua varje gang Argentina rorde bollen och jubla da Serbien fick tag pa den.

Argentina fick ganska tidigt en straff i forsta halvleken som blev mal. Da var publiken fortfarande pa Argentinas sida och jublet visste inga granser. I slutminuterna av hela matchen fick Argentina ytterligare en straff som malvakten klarade men som av nagon anledning gick om. Spanningen var olidlig. Mot alla odds klarade den serbiske malvakten den andra staffen ocksa. Skulle de t.o.m. kvittera? Men nagra minuter senare gjorde Argentina mal pa en frispark. Da kande vi att matchen var slut.

Vi vandrade ut pa Beijings gator och fick till slut tag pa en taxi - efter att ha kopt en tarta till Edvins 10-arskalas dagen efter. Nar vi kom hem satt alla tre barnen och tittade pa Jurassic Park. Fast de var ganska ivriga pa att ga och lagga sig sa att leksaksinhandlandet skulle kunna borja.

/Ingeborg

Kommentarer
Postat av: Anonym

Mutor är bra. Ni gjorde helt rätt. Är inte heller fotbollsintresserad men OS är ju coolt att bara ha deltagit i nu när ni ju väl är där. Själva har jag haft min intervju publicerad i LO-tidningen, sedan lade man upp ett citat stort därifrån på Aftonbladets ledarsida ca 2 veckor sedan: "IOK har inte gjort ett jäkla dugg för att göra arbetsrätt till en olympisk gren" stod det för allt och alla att läsa i stor text på sidan 2. Rätt coolt, jag är mycket nöjd. Under stod det mitt namn och att jag jobbar med kampanjen Play Fair. Det var väl min "OS-insats".

2008-08-26 @ 12:49:40
Postat av: Ingeborg

Vi har alla vara olika uppgifter har i livet!



Ingeborg

2008-08-28 @ 14:12:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0