OS-invigning
Sa var det antligen dags!
Klockan 20.00 den 8 augusti 2008 skulle allt ga av stapeln som kineserna har forberett sig for i manga ar. Fran att ha kant av forberedelserna i form av ett putsande, byggande och ett rorligt Beijing forvandlades stadens kaotiska myller till lugn. Det var fa bilar ute och manga poliser. De husfasader som inte hann bli klara till OS gomdes under stora reklamskyltar for idrottsmanniskor i rorelse.
Det fanns sjalvklart inga biljetter kvar till invigningen men vi skulle titta pa spektaklet pa Ulfs kontor tillsammans med hans kollegor. Vi aker in i god tid for att hinna ata innan. Det var meningen att vi skulle till en restaurang som Ulf har varit pa forut men vi rakade ga in genom fel dorr. Det blev ett koreanskt stalle. (Vi skriver mer om den upplevelsen i ett sarskilt inlagg om mat).
Pa vag in till kontoret blev vi stoppade av en sakerhetschef som inte ville slappa in oss. Trots att vi visade Ulfs visitkort sag han tveksam ut. Ulf ringde sin kollega som skulle komma ner och forklara vilka vi var. Men innan hon hann ner slappte han in oss. Kanske var det en form av sakerhetsnoja infor kvallens begivenheter.
Kontoret var forandrat med soffor och stolar framfor storbilden. Dar var chips, choklad, notter och annat gott att ata. Vi hade med oss en chokladkaka att bjuda pa. Barnen blev tatuerade med OS-enblem i ansiktet och pa armar. Det var en harlig stamning. Vi hittade inte den engelsksprakiga kanalen utan tittade pa den kinesiska men fick hela tiden en oversattning av arbetskamraterna.
Vi drack vin och champange och vantade pa att fa se svenskarna. Men eftersom Sveriges forsta tecken har manga streck i sig kommer vi langt bak. Alfred och Miriam somnade i soffan och Edvin kande sig inte bra. Vi tog en taxi och kom hem lagom till nar kineserna vandrade in pa arenan. Barnen fick se nar facklan tandes och sedan var det direkt i sang.
Det var den forsta OS-invigning som vi har sett sa stor del av. Vad kan man saga? Allt gick enligt planerna och regnet holl sig borta fram till midnatt. Kineserna kan vara nojda. Men nu har vi ju fatt hora att flickan inte sjong pa riktigt och att fotsparen var falska. Ja, ja...
Trots detta var det en cool invigning dar Kina utnyttjade den resurs som finns i landet; mangden manniskor. Det ar fantastiskt att se sa manga personer rora sig som ett.
Har kommer nagra bilder fran kvallen. Nar det galler bildkvaliteten vet jag inte om jag ska skylla pa kameran, vinet eller motivet.
Nu borjar det snart.
Tittta, nu hander det saker.
Miriam med vara flaggor i handerna.
/Ingeborg
