andreassonikina

Nu har vi bott i Kina i snart 5 månader. Under denna tid har vi tränat kinesiska på lite olika sätt. Det självklara sättet är att ju genom att bo och verka i landet lär man sig käcka uttryck såsom sväng vänster, för dyrt, tre barn och Sverige. Men vi har ju också haft vår privatlärare som har kommit hem till oss och haft lektioner en till två gånger i veckan. Vår lärare heter Chenchao och har mycket tålamod. Han tröttnar inte på att för tionde gången säga till oss att uttalet inte var bra.

Kinesiska är inte som andra språk. Hade jag bott i ett europeiskt land i fem månader och studerat hade jag varit mycket mer självgående i talet än vad jag är i kinesiskan. Det finns inget att hänga upp kunskapen på i detta främmande språk. Ändå är grammatiken otroligt enkelt uppbyggd.

För ett par veckor sedan förändrade vi våra studier. Ulf fortsatte med Chenchao och jag har börjat i en grupp som studerar två timmar två gånger i veckan. Det sätter lite större press på mig att göra läxorna och våga börja prata. Jag har ju som mål att lära mig detta språk. Och för att kunna det fullt ut (så mycket det nu går) behöver jag lära mig tecken också. Så sedan tre veckor tillbaka går jag tre timmar i veckan på en kurs där vi lär oss tecken. Det är vansinnigt roligt och fruktansvärt svårt!

När man lär sig tecken får man först lära sig tecknens grundstreck och deras namn. När man skriver ett ord ska man sedan högt säga vilka streck man ritar och rita de i rätt ordning. För mig tillkommer det sedan att veta vad tecknet betyder. Vår lärare kan be mig komma fram till tavlan och skriva shang (andra tonen). Vad betydde nu shang tänker jag och hur såg tecknet ut, vilket streck började man med och vad heter de? Jag är då ganska svettig och börjar se nervös ut. Mina klasskamrater brukar då teaterviska; börja med en shu (ett av grundstrecken). Det hjälper en mycket när man sitter säkert i stolen men framme vid tavlan är man så låst att allt är som bortblåst.

Till slut ofta med hjälp av fröken har man till slut skrivit shang och använt en shu och två heng.

Då fortsätter hon och ber mig sätta in ordet i en mening. Har jag tur har jag fått ett ord som jag är säker på och kan lätt bilda flera ord annars får jag stå där med skammen. Och det får vi alla göra titt som tätt. Det kräver oerhört mycket tid och motivation att få tecknen att fastna i huvudet. Men det är roligt!!

Nu börjar talet lossna också. Jag kommer på mig själv att inte ge taxichaufförer något kort när vi ska åka. Istället säger jag vart vi ska och förstår han inte så fortsätter jag att förklara var destinationen ligger. Till exempel:

wo(3) qu(4) Jialefu(142).
Jag ska till Carrefour.

Siffrorna bakom orden berättar hur jag ska betona orden. Taxichauffören förstår inte. Då kan jag fortsätta med:

Jialefu (142) zai(4) Xinbake(114) fuijin(44)
Carrefour är nära Starbucks.

Vanligtvis förstår han då och säger någon lång fras som jag inte alls förstår, då tror han nämligen att jag pratar kinesiska. Då nickar jag och ler.

Ulf som fortsätter med Chenchao får också mer press på sig i och med att vi inte längre är två som kan svara på frågorna. Han kan också var mer flexibel när det gäller tider och ta lektioner i samband med arbetstiderna.

Nu precis kom Shao (vår ayi) in och berättade att hon går över till en kompis men att det kommer vatten leverat till huset. Jag förstod allt och det är så häftigt!! Nu måste jag dock återvända till teckenstudierna och rita alla tecken vi lärt oss på rätt sätt på lappar som jag kan öva med. PUH!

/Ingeborg