andreassonikina

Förra helgen hade vi bokat två rum för en övernattning vid pensionatet Gula Blomman, som ligger ett stenkast från Kinesiska muren. Egentligen heter det Röda drakens restaurang, men kallas bland svenskar oftast för Gula blomman (efter namnet på området), eller möjligen Gula lyktan (vilket är mer oförklarligt). Min (Ulf) lillebror och mamma, vilka för tillfället besöker oss i Peking, följde med på helgutflykten.

Området är ett slags friluftsområde vilket innebär att det är relativt glesbebyggt. Det är heller inte så turistiskt - även om man kan notera att det börjar växa fram hotell här och var. Vårt pensionat ligger uppe på en höjd en bit ovanför vägen. Vår chaufför fick ringa flera gånger till ägarna för att hitta. Lyckligtvis kom de också ut och mötte oss vid vägen. Gula blomman är av det enklare slaget och ger en liten fläkt av hur livet är för flertalet kineser.


(Vägen upp till Gula blomman)


(Mamma utanför det ena av våra två rum)

Eftersom mamma inte klarar av att gå särskilt långa sträckor längre lämnade vi henne en stund i höstsolen vid utomhusserveringen. Vi övriga gick tillbaka över vägen och vattendraget och upp mot Muren. Eftersom vi inledningsvis gick utefter densamma blev vi efter ett tag tvungna att klättra på en hissnande och ranglig stege för att ta oss upp på själva Muren.

Som vanligt lika hänförande att ta in upplevelsen. Faktiskt något av det mäktigaste man kan uppleva, åtminstone i mitt tycke. 













(Ingeborg bar dessutom Lova uppför stegen)










(I bakgrunden ses pensionatet lite ovanför övriga husen) 

Vid flera ställen utefter vår promenad stod det kinesiska gummor och kasserade in 2 kr/person. Sannolikt var det bara den första av dessa som var officiell, de andra försökte mer eller mindre bluffa till sig pengarna, men det är svårt att neka dem den lilla pengen, särskilt som man vet att den betyder väldigt mycket för deras inkomster. Dessutom hade en av dem en vass hacka som man inte ville stifta närmare bekantskap med - fast sannolikt var den mest till för att skära tomater med, snarare än att hota turister,

Väl tillbaka på Gula blomman åt vi en hejdundrande middag, med dricka och öl. Skam att säga blev det en hel del mat över. (Hela tillställningen, inklusive de två rummen, kostade sammanlagt 400 kr.)




Att sova på enklare övernattningsställen i norra Kina brukar innebära en klassisk kinesisk värmesäng, stor nog för hela familjen. Så även på Gula blomman. Det är, å ena sidan, skönt då det innebär att sängen är koleldad underifrån - även om dagarna fortfarande blir över 20 C runt Peking kan nätterna bli ganska kalla, särskilt en bit upp i bergen. De kinesiska värmesängarna är, å andra sidan, mindre sköna i avseendet att de är stenhårda. Fattar faktiskt inte hur kineserna lyckas sova på dem (en av våra kinesiskalärare berättade att hennes föräldrar fortfarande alltid sover i en sådan säng). Väl bekanta med dessa sängar hade vi inför övernattningen införskaffat extra liggunderlag för att mjuka upp stensängen. Ändå kändes det i stora drag som att sova direkt på Muren.

Rummen kan heller inte sägas vara särskilt fräscha med västerländska mått - bl.a. sover man i samma sängkläder som tidigare gäster, men man får en ren handduk att lägga över kudden - och toaletterna är av typen utedass med "hål i golvet". Trots detta är övernattningen på Gula blomman en riktigt härlig upplevelse.

Tidigt på morgonen gick de av sällskapet som var morgonpigga (vilket inte gällde alla...) upp på den del av Muren som låg alldeles bakom pensionatet. Förhoppningen var att få se soluppgången över Muren. Tyvärr var det väl dimmigt för det, men ändå hänförande att se hur det gick från mörkt till ljust över detta fantastiska och historiska landskap.



(Miriam tog bilden)


(Man anar hur brant det är)

Redan till klockan nio hade vi bokat hemskjuts av vår chaufför. Liksom på vägen till pensionatet åkte vi på hemvägen genom en massa mindre kinesiska byar. Man inser att livet hade varit väldigt annorlunda om man blivit född här i någon av dessa små byar jämfört med i Sverige. Framförallt hade det varit tuffare - på många plan. Så en helgutflykt till Muren kan som bonus ge en en gnutta tacksamhet över ens lott i tillvaron. Och på köpet får man träningsvärk i lårmusklerna. 


/Ulf