Fujian

Vi var nyligen på en fyradagarsresa till Fujian-provinsen, som ligger mittemot Taiwan. Med på utflykten var även våra gäster från Sverige, Hans och Maja-Stina.

Vi hade bokat rum på ett hotell i Xiamen. Hotellet, som bara har fem rum, drivs av några islänningar. Vi hade fått stället rekommenderat av några norska vänner som bott där några nätter för ett tag sen- och rekommendationen visade sig vara med all rätta: värdarna var gästvänliga, rummen stora och man serverade en god västerländsk frukost.
 
Efter incheckning bestämde vi oss för att åka till en ö i bukten utanför staden. Guolanyu heter ön och är skapad av den västerländska koloni som huserade här från omkring 1860 till andra världskrigets slut. (Xiamen kallades tidigare i Europa för Amoy)

 

Det bidde ett litet misstag när vi skulle ta färjan. Istället för en enkel resa till ön hamnade vi på en kinesisk sightseeingbåt med sjungande guide som körde ett varv runt ön. Nåväl, det var bara trevligt.




Vi fick också skåda stadens historiska berömdhet, en sjörövare, som numera står staty på ön.



Väl i land på ön tog vi en promenad och passade på att äta middag. Ön var förvisso mysig men hade blivit väl turistisk med både McDonalds- och Kentucky fried chicken-restauranger. Dessutom började det regna. Lyckligtvis gick det att köpa billiga paraplyer. Vi beslöt oss ändå för att ta oss tillbaka till hotellet.



Dagen efteråt började med en härlig frukost. Vi var förövrigt de enda gästerna under vistelsen. Efter frukost hade hotellet bokat en bil med chaufför som i två dagar skulle ta oss längre in i provinsen, mot Hakka-befolkningens områden. Hakka, eller Gästfolk (Kejia) som de egentligen benämns, är folk som för flera hundra år sedan fördrevs från centrala Kina och till sist bosatte sig i de södra delarna. Där fick de hålla tillgodo med de sämsta jordarna och byggde bland annat väldigt speciella stora hus, som också skulle fungera som borgar i orostider. 



Först kom vi till en by som vi aldrig uppfattade namnet på. Det visade sig senare att vårt hotell också låg i denna by. Genom byn rann en pittoresk liten å.



Här är byns samlingsplats som också var den högsta punkten i samhället. Som framgår ligger byn i ett ganska kuperat område.



Här är Miriam med en sannolik framtida middag.



De flesta Hakka-husen är helt runda och består av ett ganska stort antal familjer. Utsidan är av sten och jord. Dagen bestod av att besöka ett stort antal sådana hus omkring byn.




Några av de mer kända husen var dessa. På den negativa sidan var att många av husen blivit platser för allehanda försäljning av krimskrams. Lyckligtvis gällde det inte alla husen.



Det här är huset där vi övernattade. Sju personer övernattade till priset av sammanlagt 230 kronor.



Innan middagen tog vi åter en promenad ner till byn.



Till min förvåning trillade de inte ner i ån.

Vi åt middag hos våra värdar för natten. Bland annat beställde vi en hönssoppa vilket ledde till att de tog fast en av hönorna som sprang omkring på gården och nackade framför våra ögon.



Kinesisk frukost kunde beställas på morgonen för fem kr extra per person.



Även nästa dag bestod av besök i Hakka-området. Som synes var inte alla hus runda.



En ny by besöktes. Denna hade en lite större å.



Vi tog en promenad efter ån. Vi lämnade bergen och Hakka-husen strax före lunchtid och begav oss på den tre timmar långa återfärden till vårt hotel i Xiamen.



När vi komt tillbaka hade hotellet tagits över av Hunan TV som hade bestämt sig för att använda huset som inspelningsplats för en TV-serie. Enligt manuset var detta hemmet för den unga, söta konsertpianisten med föräldrar.



För att undkomma inspelningen tog vi en promenad till parken i närheten. Där fanns också ett mindre zoo, med tyvärr stora kattdjur instängda i minimala burar. Desto roligare att promenera i parken och underhållas av folklivet. Kineserna är bra på att skapa parker där folk trivs.

 /Ulf

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0