Sista försommaren i Peking
Det här kommer bli en av våra sista blogginlägg från Kina. Efter fem fantastiska år i Peking flyttar vi i augusti vidare till nya äventyr i Köpenhamn. Får se om det blir nya uppdateringar på bloggen i någon form från Danmark.
Denna gång handlar i alla fall texten om de tre första veckorna i juni 2013. Det har varit intensiva veckor för hela familjen. Barnen har spurtat i skolan, Ulf har haft flera rapporter som behövt slutföras och Ingeborg har haft sina studier. Tillsammans har vi också fått börja förbereda avfärden till Danmark.
Den första juni var det internationella barnens dag. Vi hade blivit inbjudna till vår kompis Julia som driver en eftermiddagsskola för kinesiska barn i Shunyi. Tillsammans med en pakistansk familj, Miriams finska bästis Kira och Alfreds amerikansk-kinesiske vän Steven utgjorde vi det exotiska inslaget i det firande Julia anordnade på skolan.
Här är några av de kinesiska barnen. Firandet gick ut på uppträdanden och lekar, samt att vi exotiska inslag berättade något från våra hemländer som Julia översatte för barnen.
Den 6e juni var det nationaldagsfirande på ambassaden med massvis med folk; såväl kineser, svenskar som personer från andra länder. Det fanns några oroväckande märka moln, men regnet uteblev lyckligtvis.
För andra året i rad spelade ABBAs "bakgrundsband" förstärkta med lite yngre förmågor. Precis som förra året var det en succé.
Den efterföljande helgen var vi bjudna till våra vänner Lei och Peter på lunch, vilken intogs på en restaurang i stan. Efteråt gick vi hem till dem på en cheesecake och lite te. De bor förövrigt högst upp i en av Pekings högsta byggnader och har en fantastisk utsikt.
Sen var det dags för Alfred att gå ut MSB. Här ser ni en bild från ceremonin med avgångsklassen. Alfred höll bland annat ett fint tal för alla närvarande. Innan detta hade alla skolans elever haft en uppvisning i aulan där modiga kunde få uppträda. En av dem var Miriam som dansade solo inför hela skolan inklusive ett stort antal föräldrar. Även Miriam slutar nu på MSB.
Här ser ni de två f.d. MSB-eleverna. Till hösten kommer de och Edvin börja på Oesterbro International School i Köpenhamn.
Det har varit en hel del avsked under senaste tiden. Ovan är från när Luni och Ke bjöd oss på middag en kväll i Lido.
Edvin medverkade i niornas pjäs på Harrow. Eleverna har på egen hand vidareutvecklat en skräcknovell och förlagt handlingen till Kina. Edvin spelade en student som berättar skräckhistorier men sen själv försvinner efter att ha utsatts för ondskefulla krafter.
Idag på förmiddagen hade Edvins skola sin Speechday, som får ses som den officiella avslutningen på skolåret. Finast var när kören sjöng "En vänlig grönska" på bruten svenska.
Efter Speechday träffade vi våra vänner David och Jady med barn på ett ganska nytt köpcentrum inne i stan. Det var av det futuristiska slaget med mycket spektakulär konstutsmyckning, bland annat de här figurerna. Förutom Miriam syns Lily på bilden.
David och Jady bjöd oss på en fantastisk lunch i köpcentrumet. Här ovan ser ni hela gänget.
Imorgon ska vi se om vi kan köpa en ny cykel till Alfred. Det fanns plats för en sådan i den container som vi kommer skicka till Danmark.
/Ulf
Fotografering
Vår vän Julia - som driver en skola för kinesiska barn att lära sig engelska - kontaktade oss för ett tag sen och berättade att hon i sin tur har en kompis som vill öppna en fotostudio och därför ville ha lite västerländska modeller. Vi erbjöd oss givetvis frivilligt till detta uppdrag. Nedan är några av bilderna som fotografen tog på oss för ca en vecka sen. Vi tycker att resultatet blev bra, till en del kanske det har att göra med "råmaterialet", alltså modellerna ;-), men också en del givietvis på hans begåvning som fotograf.
De första bilder är från vårt hus medan de senare är från en park i närheten. Den sista bilden visar vår trevliga vän Julia. Förövrigt bjöd hon idag in oss att fira barnens dag i hennes skola med hennes elever. Det kommer vi lägga ut några bilder på lite längre fram.
/Ulf
Majbilder
Sexorna på MSB anordnade en välgörenhetsinsamling för att samla in pengar till skolavgiften för ett par barn vars föräldrar inte har Beijing hukou. Här säljer Alfred peruker till skolans "Fun Race" där barnen fick in pengar för varje varv de sprang på en bana. Allt som allt samlade barnen in 100 000 RMB!!!
Vår kompis Julia frågade om vi ville ställa upp på en familjefotografering. Hennes kompis ville starta en fotostudio och behövde västerländska fotoobjekt. Det var ett par roliga timmar med fotografering både utomhus och inomhus. Här poserar Edvin.
I maj firas ju både den internationella och svenska mors dag. När Alfred och Miriam kom hem med två vackra, egengjorda armband tänkte jag på min mamma och hittade detta kort på mamma, mig och Gullan. Kortet togs i Gottskär i juni 1998 med Edvin i magen.
I maj har Miriam haft flera uppträdanden med sin danstrupp. Följ länken om ni vill se deras första som var på ISBs (International school of Beijing) vårmarknad.
http://www.youtube.com/watch?v=vzk37TztiEo
Ett par kompisars yngsta dotter, Wilma, fyllde 2 år. Miriam och jag representerade familjen vid kalaset.
MSB hade en musiksamling där både Miriam och Alfred uppträdde. Miriam var dessutom konferencier.
Idag skiner solen och jag kan se en klarblå himmel. Inga luftföroreningar och än så länge inga mygg. Alfred ska ut och campa med 5/6orna, Edvin har sin examensvecka med flertalet prov varje dag och Miriam håller på att öva inför dansskolans sommarshow nästa vecka. Full fart som vanligt!!
/Ingeborg
Alfred, 13 år!
I söndags fyllde Alfred tonåring. Det var en efterlängtad födelsedag. Här kommer några bilder av firandet.
Alfred väcktes sedvanligt med sång och presenter på morgonen.
Vid tiotiden kom de närmaste vännerna. Planen från början var att köra till skjutbanan som scouterna årligen brukar besöka. Men en vecka före kalaset var vi där med scouterna och upptäckte att stället hade blivit så populärt att väntetiden blev flera timmar trots bokad tid. Det kändes inte som ett bra upplägg för ett kalas efter att ha kört bil i en och en halv timme först. Nya planer tog fart. Av en slump hörde vi talas om en lyxig resort belägen enbart en kort bilväg fråm vårt hus med ett rekreationscenter som innehöll bland annat pilskytte, arkadspel och en bowlinghall.
Vi började med arkadspel.
Efter att ha spelat ett tag var det dags för pilskytte. Tyvärr har jag inga bilder på det.
Gänget äter lunch, tårta och godis.
Avslutningsvis spelade de en omgång bowling.
/Ingeborg
Rysk äggroulett
Så här roar vi oss en vanlig torsdag i maj. En äggkartong med sex ägg står mitt på golvet. Hälften av äggen är kokta.Resten är råa. Ulf började och valde ett ägg på måfå som han krossade mot pannan. Det visades sig vara rått.
Här skrattar Miriam efter att ägget till hennes lättnad var kokt.
Alfreds och mitt ägg var också kokta.
Inga goda utsikter för Edvin som var siste man. ;-) Tyvärr hann kameran inte med att fånga själva krossandet av ägget, men det var vad som skedde. Det sista råa ägget tog Alfred frivilligt och krossade mot sin panna. Så går det till en torsdag kväll i maj.
/Ingeborg
God mat och trevligt sällskap
Den tredje maj var vi hembjudna till Lins mamma på middag. Förutom Gullan och Michael kunde dock bara Alfred och Ulf närvara. Övriga var upptagna med aktiviteter.
Alfred tog kortet. Lin och hennes mamma bor i Shunyi som ligger ungefär 20 minuter från oss.
Under bordet ser ni Lins lilla hund.
Ytterligare ett kort. Lins mamma hade förberett mängder med god mat som ni kan se på bilden.
Dagen därpå hade vi bjudit hem Lin och en del av hennes släkt. Det visade sig vara en trevlig familj som vi hoppas få ha mer kontakt med framöver.
/Ingeborg
Första doppet, gäster och vardagsaktiviteter...
Den 1:a maj öppnar utepoolen i vårt område. Vattnet är inte särskilt varmt men det hindrar inte ungdomarna och svenskarna i området att skynda dit och njuta av sol och värme.
Miriam var den modiga i vår familj.
Ulf och Miriam
För ett tag sedan var det dags för MSBs årliga "fair". I år hade eleverna fått forska om valfritt område för att sedan under en timmes tid redovisa det för de vuxna som stannade till vid ens bord. Alfred hade gjort en power point presentation om slaget vid Iwo Jima.
Här presenterar Miriam sitt arbete om "Recycling Art". Det handlar om konstnärer som tar "skräp" och återanvänder det i sin konst. Hunden har hon gjort utav tomma kartonger, hushållsrullar och dylikt som inte längre var till någon användning.
Gullan och Michael är på besök. Här är vi på en restaurang i vårt närområde. För tillfället är de ute på resa utanför Beijing tillsammans med Michaels flickvän Lin. De kommer tillbaka till helgen och då har vi bjudit in Lin och hennes familj på middag. Det blir en spännande tillställning med tre språk på gång samtidigt. Lins släktingar talar enbart kinesiska.
Alfred och hans kompis Steven delar med sig av sin scoutkunskap till en partull flickscouter som ska ut på sin första camping.
Edvin lär samma partull hur man använder en kompass. Det var väldigt uppskattat av flickscouterna att få tips och ideer av pojkarna.
Mor och dotter redo att ge sig ut på middag.
I övrigt försöker jag skriva klar min rapport som ska in på fredag, barnen har majlov och spenderar den med att trycka in så många sociala aktiviteter som möjligt samtidigt som jag tjatar om läxor. Ulf hade tyvärr bara ledigt igår men då passade vi på njuta av solen och hann dessutom med ett Heyrobicspass (Friskis och Svettis).
/Ingeborg
Sköna vår!
Lika efterlängtad som oväntad så kom äntligen värmen tillbaka till Beijing. Efter en synnerligen jobbig vinter med alltför många dagar av höga halter med luftföroreningar njuter vi nu av ljumma vindar, blommandes magnolia och godkänd luftkvalitet.
Här följer nu lite bilder om vad vi har haft för oss på sista tiden:
Miriam har fått plats i hennes dansskolas danstrupp, vilket innebär fler träningar och uppträdanden. Här förbereder Miriam sig inför att dansa cancan tillsammans med truppen under ett uppträdande av ISBs (International School of Beijing) stråkelever.
Vill ni se hennes uppträdande, tryck på nedanstående länk.
Våra vänner Hans och Maja-Stina kom på besök i början av april. Förutom att turista i Beijing följde de med oss på en långhelg till Nanchang, en stad i södra Kina. Detta är ingen speciell stad alls, men är ändå betydelsefull för oss. I denna stad bor vårt fadderbarn WeiQin i en SOSby. Vi har stöttat henne sedan vi flyttade hit till Kina men aldrig varit och besökt henne. I år fyllde hon 12 år och vi bestämde oss att det var dags att göra slag i saken. På bilden ovan promenerar vi i närområdet vid vårt hotell. Vi gick tvärs igenom en fågelmarknad utan tanke på fågelinfluensan.
Som i de flesta kinesiska städer finns det här ett stort torg. Senare på kvällen tog vi oss hit igen och då var här vattenshow och fullt med liv och rörelse.
Här står vi nu inne i byn tillsammans med Windy som är kontaktperson till oss sponsorer. Byn låg utanför själva staden och där var grönt och lummigt. Byn är organiserad att i varje hus bor en SOSmamma med högst 8 barn. Som mamma har man inte rätt att gifta sig eller skaffa sig egna barn men får många barn och gör ett oerhört viktigt och meningsfullt jobb.
Här är Weiqin med Alfred. Miriam och Edvin. Vi hade med oss presenter till henne och hennes syskon. Det var otroligt spännande att få träffa henne. Barnen var lite blyga inför varandra, men vi pratade både engelska och kinesiska med henne.
Weiqin, tillsammans med sin mamma, visar upp sin nya qipao som vi låtit sy upp till henne. Vi valde rött tyg eftersom Weiqin är född i ormens år och 2013 är återigen ormens år. Hennes mamma är från Manchuriet och har följt över 20 barn till vuxen ålder som SOSmamma. Hon var mycket omhuldande.
Här är vi och delar av familjen.
Efter besöket hos Weiqin vandrade vi igenom staden till ett tempel. Kineserna är duktiga på att arrangera parker och tempel. Det var en oas mitt i staden. Här har vi fkapaus innan vi tog alla trappor upp till templets topp. Som en något försenad present till Hans på födelsedagen fick vi honom och Maja-Stina att klä upp sig i traditionella kejserliga kläder och tog kort.
På påskdagen hade vi hyrt en bil som tog oss lite mer än en timme utanför staden till tre tusenåringa byar som vi kunde vandra igenom. Det var en härlig utflykt, fylld med vandring i små gränder, kinesisk husbyggnadskonst och behaglig lantluft.
Alfred, Edvin och Miriam i ett av husen i byn Luotiancun.
Vi åt lunch hos den här familjen. Vi fick peka på vilka grönsaker vi ville ha och allt var lokalt odlat. Vi åt fyra, fem olika rätter med öl och dricka till för mindre än 100 RMB. Gott var det också!
Efter helgen i Nanchang åkte Hans och Maja-Stina vidare till Vietnam och Kambodja. De kom tillbaka till oss först i går. Vi tog nattåg tillbaka till Beijing.
Den 14 april arrangerade MSB en hike för alla intresserade familjer. Vi var 21 familjer som tog oss en och en halv timme norr om staden till en by mitt ute bland bergen. Där vandrade vi tillsammans med en guide. Miriam, hennes kompis Laura, Lova och jag var med på utflykten. Det är så skönt att komma bort från staden, andas frisk luft och vara ute i flera timmar.
Här har vi stannat för att äta vår matsäck.
I bakgrunden ser ni delar av orenoverad kinesisk muren.
Hemma passade Edvin och Ulf på att njuta av det fina vädret med bollspel.
/Ingeborg
Kinesiska nyåret
Årets kinesiska nyårsfirande firades med en del sociala aktiviteter, kortare utflykter, promenader samt en hel del hederlig vila. Som vanligt prägladesnyårsaftonen med hysteriskt fyrverkeri. Medan övriga familjen inte kunde sova, Lova skakade hysteriskt i sin korg bredvid vår säng hade jag (Ulf) somnat i soffan och märkte ingenting. Att somna i soffan har förövrigt utvecklats till något av en hobby.
En av de sociala aktiviteterna var att bli bjudna på hot pot av familjen Andreassen. Deras son Ricky är god kompis med Alfred. Hotpot-restaurangen låg i ett köpcentrum vid Dongzhimen. Namnet på restaurangem var en ljudhärmande översättning från kinesiska och hade givits det inte helt lyckade engelska namnet Dolar Shop (Dou lao fang). Desto mer lyckad var maten; den bästa hotpoten vi smakat i Kina. Efteråt åkte vi hem till familjen Andreassen för efterrätt.
En dag åkte vi till grannstaden Shunyi där vi gick på ett kinesiskt tehus tillsammans med vår kompis Huang Xiaojuan, eller Julia som vi vanligen kallar henne. En av servitriserna utförde en teceremoni med det beställda teet. Inte billigt, men man bör ju ha upplevt det någon gång om man bor så länge i Kina.
En annan dag bakade Ingeborg semlor och bjöd in kompisar.
Fredag eftermiddag gick jag från jobbet lite tidigare för att med övriga familjen åka till Long Qing Xia. Det är ett slags naturområde ett par timmars bilfärd norr om Peking. Egentligen är det en stor ravin och en damm. Runt detta har man skapat ett promenad- och upplevelseområde. Vintertid skapar man en isskulptursfestival som är rätt omtalad i den kinesiska huvudstaden. Det är inte bara isskulpturer som lockar. Man har också prytt parken med allahanda fantasidjur, ljuskulisser och ljusdekorationer. På bergsväggarna hade man en enorm ljusslinga som skulle likna Kinesiska Muren och dessutom allahanda andra ljusskreationer.
Resan anordnades av China Cultural Center. Med på resan följde även tre fjärdedelar av familjen Ramsthaler.
Isskulpturområdet var större än vi hade trott. Det var en ganska skön blandning av imponerande konstnärskap och kinesiskt kitsch.
Området var som sagt större ön förväntat. Det var inte heller bara vi som kommit fram till att detta var en bra idé att tillbringa em fredagskväll under nyårsfirandet. Det var med andra ord väldigt mycket folk.
Efter att ha besökt isskulptursparken tog vi drakrulltrappan upp till dammen .Därifrån hittade vi en grotta med namnet Hundra blommors grotta, som visade sig vara en lång gång fylld med plastblommor och -träd tillsammans med en och annan skapad fantasivärld. Ingen kinesisk park är komplett utan en åkattraktion, så efter grottan åkte vi en slags rodel. Innan avresa hann vi också äta vår matsäck med varm choklad.
/Ulf
Luften värre än någonsin
På sistone har luftföroreningarna varit riktigt påfrestande. Flera dagar i rad har mätningarna visat långt över 500 AQI. Barnen får inte vara ute på rasten och myndigheterna uppmuntrar folk att vistas inomhus.
Man kan se föroreningarna som en tjock brandrök.
Vi har nu gjort slag i saken och köpt en mask som förhoppningsvis ska filtrera bort de värsta föroreningarna.
Vi längtar till våren då smogen kommer försvinna.
Ulf o Ingeborg
Filippinerna
Filippinerna, jul och nyår 2012-2013
Strax före jul åkte vi iväg på den julresa som blivit en del av traditionen i samband med boendet i Kina. Denna gång hade vi valt Filippinerna. Landet visade sig vara ungefär lika delar asiatiskt, latinskt och amerikanskt, vilket resulterade i en alldeles egen stil och kultur.
Filippinerna består av flera tusen öar. Vi valde att fokusera på en av de sydligaste, Bohol. Den låg ca en timmes flygresa från Manilla. Med filippinska mått var ön halvstor. Det tar ca 2,5 timme att köra bil från ena änden av ön till den andra. Dessutom fanns en lite mindre ö, Panglao, som man kunde nå via bro. Det var på Panglao som vi började vår vistelse efter att ha blivit upplockade vid flygplatsen vid Bohols enda stad, Tagbilaran. Som framgår ovan var det sol och bad som var den primära lockelsen.
En del annat vid sidan av stranden fanns det också tid för...
Filippinerna har ett rykte om sig att vara en fantastisk semesterdestination i alla avseenden förutom att maten inte levererar på samma nivå. Vi får dock säga att vi åt väldigt god mat, så gott som varje måltid. Dessutom var det billigt.
Hotellet i Panglao var av traditionell resort-typ, med pool och fem minuters promenad till den riktiga stranden. Helt ok ställe att börja semestern. En av poängerna var att få byta minusgrader och föroreningar i Peking mot något helt annat.
Resorna blir också bra tillfällen för hela familjen att kunna vara lite mer tillsammans, och dessutom inte behöva tjata om läxor stup i kvarten. Här är Ingeborg och Miriam vid en restaurang i närheten av hotellet.
En av de första dagarna hyrde vi en båt med besättning. De tog oss ca 30-40 minuters båtresa till en ännu mindre ö där vi snorklade.
På ön, Balicasag, passade vi också på att äta lunch.
Här är vi på tillbakaresa till Panglao. Ingeborg var som vanligt livrädd för att båten skulle kapsejsa.
En av de efterföljande dagarna hyrde vi en tricycle, alltså en motorcykel med en påbyggnad samt extrahjul som vi alla kunde sitta någorlunda bekvämt i. Vi ville åka på en mindre utflykt till ö-huvudstaden, Tagbilaran. Efter ca en halvtimmes färd parkerade fordonet vid stadens torg och kyrka och med den som utgångspunkt tog vi några timmars promenad runt om i staden.
Väldigt lustigt så gick vi in på en lite avsides belägen antikvitetsaffär där det visade sig att ägaren var en svensk i förskingringen. Vi passade på att köpa en andravärldskrigs fältflaska till Alfred och en machete till Edvin. Efter lunch åkte vi vidare till en av stadens äldsta kyrkor.
Innan vi återvände till vårt hotell besökte vi en grotta på Panglao. Här ser ni Ulf och Miriam vid den branta ingången till grottan.
Grottan var kanske inte väldigt djup, men den var desto häftigare med en stor undervattenssjö.
Givetvis passade vi på att svalka oss i det ganska kalla vattnet. Det var uppfriskande eftersom det var varmt utanför och vi var tämligen svettiga. Vi gjorde ett sista stopp innan vi återvände, vid ett snäckmuseum. Det roligaste med museet var att man skapat ett helt museum om något tämligen ointressant. Men vi fick en liten pratstund med grundaren som dessutom namngett två filippinska snäckor. Vi köpte också en häftig prydnadshaj gjord av snäckor.
Varje dag passade vi på att köpa en milkshake eller liknande, vilket behövdes i värmen.
Efter fem nätter i Panglao var det dags att åka vidare. Som ett sätt att slippa betala extra för den ca en timme långa resan till nästa hotell, bokade vi en uflykt. Vi hade en rolig chaufför som berättade en massa underfundiga skämt samtidigt som han guidade oss runt ön. Här är vid en av de historiskt kända ställen där spanjorerna första gången träffade ursprungsbefolkningen.
Sen åkte vi till en av de äldsta kyrkorna på ön, till lika en av de äldsta i hela landet. På gott och ont har katolska kyrkan ett starkt grepp om den filippinska befolkningen.
Nästa stopp var ett besök vid den här pytonormen, som ska vara världens längsta i fångenskap. De ska finnas i stora mängder runt om på ön och slingrar ibland in i folks hus, fick vi reda på av en senare chaufför vars tjänster vi hyrde. Kobrorna, som är betydligt farligare men också finns i betydande antal på ön, håller sig lyckligtvis utanför husen. Samma chaufför berättade för övrigt glatt om hur han lagade och åt apor, kobror och fladdermöss.
Vår skämtsamma chaufför berättade att i pytomormsparken fanns även en sjungande känguru vid namn Marimar. Det visade sig att han avsåg denna transvestit som underhöll oss en stund med mim till kända schlagers.
Innan vi åkte vidare passade vi på att köpa lite hemmagjord vitlöksglass. Den var väl så där...
Sen var det lunchdags vilken intogs på en kryssare längs med en av floderna en bit in på ön. Utsikten var fantastisk, men buffén var i samma anda som vitlöksglassen.
Det var utefter den här floden, Loboc river, som vårt andra hotell låg.
Men innan vi kom fram till hotellet hade vi lite mer äventyr med vår skämtsamma chaufför. Direkt på lunchen var det dags för en "zipline" 120 m ovanför marken. Fruktansvärt fort och läskigt. Här syns Edvin som var den första att ge sig iväg.
På väg tillbaka tog vi en lite lugnare linbana. Fortfarande kusligt högt ovanför marken - vilket inte framgår av bilden.
Vi körde sedan vidare till en park där man försökte bevara det lilla djur som Bohol är mest känt för, Tarsiern. De klängde i träden och sov, men vid nåt enstaka tillfälle, som här, öppnade de ögonen. Då gällde det att snabbt ta kort - givetvis utan blixt, de är tydligen väldigt känsliga djur.
Sen stannade vi vid en planterad skog. Inte särskilt spännande mer än att det var boy scouts, som alltså två av barnen är med i, som planterat den på 50-talet för att förhindra översvämningar. Vår chaufför är längst till vänster.
Ytterligare ett stopp. Den här gången i en fjärilspark. Kolla Alfreds keps.
Vid sidan av tarsiererna är Bohol även känt för sina "Chocolate hills" som syns i bakgrunden. Namnet kommer sig av att vissa delar av året är de tydligen chokladbruna. Dock inte vid vårt besök då de var väldigt gröna.
Sista anhalten för dagen var denna hängbron över floden Loboc.
Hotellet i Loboc var annars en av resans höjdpunkter. Fantastiskt vackert, bra service och dessutom besök två nätter av Loboc children choir, vilket var en otrolig upplevelse. Kolla in dem på youtube så får ni bilda er en egen uppfattning.
Hotellet erbjöd också denna pool som gav svalka. Allt var också småskaligt. Totalt fanns det ca 16 rum. Man hade också egen odling av grönsaker samt fisk-, krabb- och räkodling.
En dag åkte vi motorcykel in till staden/byn Loboc. Där besökte vi först den gamla kyrkan med sitt museum som ni ser ovan.
Sen tog vi en promenad runt byn vilket var avklarat på ca 20-30 minuter. Det blev en lång fikapaus innan vår skjuts kom för att köra oss tillbaka till hotellet som låg några km utanför.
En annan av de fem dagarna hyrde vi hotellets båtar och paddlade för egen kraft nerför floden. Vi passerade bland annat en man som viftade med en orm han precis fångat - antagligen kvällens middag.
Medan Ulf, Alfred och Miriam paddlade en traditionell båt fick Edvin och Ingeborg en modernare kajak.
Vad vore ett djungelhotell utan möjlighet att rida lite vattenbuffel?
Som sagt, hotellets läge var spektakulärt.
En av dagarna hyrde vi en båt med förare. Denna gång för att istället ta oss uppströms floden. Först körde han oss till ett litet vattenfall.
Sen åkte han tille en plats där en källa flöt in i floden. Det gjorde att den starka värmen till trots höll vattnet nästan svenska temperaturer. Efter en viss tvekan att doppa sig var det väldigt svalkande.
Ytterligare en dag hyrde vi en ny tricicle med förare för att åka en timme ännu längre in på ön. Denna gången hade vi en nationalpark soim mål. När vi kom fram var vi pga den skarpa stigningen tvungna att gå sista biten själva. Efter den här klyftan kom vi fram till ett större område som var helt övergiven så när som en turist och en massa apor. Gav ett lite spöklikt intryck. Inte blev det bättre när några av aporna började anfalla Ingeborg. Vi beväpnade oss alla med påkar för att kunna jaga undan angriparna. Lyckligtvis följde de inte efter oss när vi smög upp i djungeln.
Djungeln var härlig att vandra i. Men, med tanke på vårt traumatiska möte med aporna och att vi inte, som vi hade trott, fick tag i en guide, så blev promenaden bara ca 45 minuter.
Efter vår härliga tid vid hotellet i Loboc drog vi vidare för det sista besöket på ön. Vi hyrde bil som tog oss till andra sidan ön, till ett hotell strax utanför staden/byn Anda. Hotellet bjöd på en helt förtrollande vacker strand. Samtidigt var inte standarden på hotellet i nivå med priserna, vilket var något störande.
Bada i havet var desto roligare.
Edvin med sina nya badbyxor som fick inhandlas i all hast sedan de gamla spruckit.
En eftermiddag tog vi en långpromenad till Anda.
Här är hotellet från havet. Det var här som vi firade årets sista dag. 60 procent av familjen sov vid 12-slaget.
En present till barnen från Michael och farmor var att prova dykning, vilket de tyckt var spännande.
Här är nyårsbuffén. Den intogs medan ett band spelade. Musk är otroligt starkt i Filippinerna. Dessutom är många väldigt duktiga - man förstår varför filippinska band underhåller över hela Asien.
Sedan lämnade vi Bohol. Den sista etappen på detta års jul- och nyårsresa bestod av att upptäcka Manilla. Här är strandpromenaden strax utanför vårt hotell.
Här är den amerikanska krigskyrkogården från andra världskriget - den största i sitt slag utanför USA. Alfred, som har blivit historieintresserad tyckte det var en intressant upplevelse.
Sen tog vi taxi ner till den gamla koloniala delen av Manilla. Där fanns ett fort och gamla byggnader, ursprungligen uppförda av spanjorerna men som fungerat som högkvarter för diverse utländska kolonisatörer under århundradenas lopp, samt även skådeplats för några av landets mest centrala händelser som avrättningen av landets nationalhjälte och bombning under andra världskriget.
Ytterligare en bild från fortets murar,
Två andra upplevelser under manillabesöket var att se filmen "The hobbit" i 3D på bio samt inte få tag på taxi och tvingas promenera 1,5 timme mitt i natten genom bar- och redlight-distrikt, med hundratals stackars uteliggare som kantande gatorna. Inte lyckat ur säkerhetssynpunkt men samtidigt en nyttig erfarenhet.
Filippinerna visade sig sammantaget var ett lika bra semesterställe som vi hade hoppats.
/Ulf
November och ljuva december...
Nu har det återigen gått flera veckor utan att jag har uppdaterat. Så nu blir det ytterligare ett uppsamlingsinlägg utifrån lite bilder från vår vardag.
En söndag i månaden kommer som sagt den svenske prästen till Peking och har gudstjänst. Han har sin basförsamling i Hong Kong. Vi är oftast på ambassaden men på bilden ovan var gudstjänsten på svenska skolan och Alfred läste en av texterna. Som en del i scoutmärket om kommunikation behövde han förbereda och planera delar av en gudstjänst eller liknande. Med oss denna dag var också min bror Nils som landade oss hos innan forsatt flyg mot Dalian och jobb.
Helgen efter var vi på akrobatikshow. Här sitter vi med våra vänner David, Jade och deras barn på en Taiwanesisk restaurang innan föreställningen.
Vi hade fått tag på billiga biljetter, enbart 80 RMB styck. Tyvärr fick man inte ta kort under showen men den var helt fantastisk!!
Jag hittade den här bilden på nätet som visar en del av föreställningen.
Det har varit svårt att hitta en bra frisör sedan Susie flyttade hem till Sverige. Hon hade dock rekommenderat Conny som huserade på vårt klubbhus. Så här provar vi henne. Hon är inte lika bra som Susie men hon har godkänt med koll på hur man ska hantera svenskt hår.
Den 25 november fyllde vår Miriam 10 år. Förutom att bli väckt på morgonen med sång och presenter hade hon två kalas under helgen. Här är bilder från det första som var ett kvällskalas med ett gäng nära internationella kompisar. Här dekorerar de sina egna förkläden.
Sedan var det lekar, göra egen pizza, äte tårta, dansa och ha kul!
Kvällen avslutades med grillning av marsmallows över öppen spis. På söndagen kom ett par goda svenska kompisar över på tårtkalas. Därifrån finns det tyvärr inga bilder. Men kul var det!
Vi tycker att våra barn går i fantastiska skolor och får en utmärkt utbildning men ibland kommer vi på saker som vi saknar från Sverige. På internationella skolor finns det ingen hemkunskap. Så det får vi göra hemma. Här lagar Miriam köttbullar.
Alfred skalade och hackade morötterna för att sedan koka dem. Visst ser han ut att njuta av uppgiften?
Sedan var det den tiden på året igen, "Winter show". Barnen hade tränat i skolan i flera veckor. De sex pojkarna i sexan hade hand om röda tråden och mellanpratet. Här presenterar Alfred nästa del i föreställningen. I år handlade den om olika länder.
Miriams klass porträtterade Frankrike. Här sjunger de en sång på franska. Miriam kom direkt från sitt genrep av hennes dansshow så hon har smink på sig.
Tjejerna dansar CanCan och fick jubelrop och applåder!
5/6orna sjöng "Countryroad".
Mitt under sången avbröt de och började dansa "gangham style" till publikens stora förtjusning.
Dagen efter vintershowen hade Miriams dansskola två föreställningar. Showen var Alice i underlandet och Miriams grupp dansade drottningens ilska när hon upptäcker att alla rosorna hade fel färg. Det var en fantastisk show och Miriam var glad men trött efteråt.
Kvällen var dock inte slut där utan vi åkte hem till våra vänner Jyrke och Kaisa med barn för lite glögg och snacks. Det blev en trevlig kväll.
Igår hade jag en frustrerande kulturkrock. Vårt hus värms upp med gas som vi behöver fylla på via ett kort. På vinteran behöver jag gå till banken ungefär en gång i veckan och fylla på kortet. Igår hade vi väldigt lite gas kvar så jag skyndade mig till banken men där var det tvärstopp. Tydligen har Kina infört nya regler att man enbart kan fylla på sitt kort var tionde dag. Det visste inte jag om och jag försöker förklara det för bankpersonalen på min knaggliga kinesiska varpå de enbart ler och upprepar om tio dagar...
Tack och lov upptäckte jag att det var nio dagar sedan jag var på banken sist så idag kunde jag fyllla på kortet. Men det blev en kall kväll, utan matlagning, dusch eller annan värme i huset. Tur att vi har en öppen spis.
Tänk att det fortfarande är ett äventyr att bo i Kina efter mer än fyra år!
/Ingeborg
Vardagsbestyr
När Ulf skulle ta bilen i morse upptäckte vi en punktering. Tillsammans med en kollega som skulle åka med honom tog han istället min bil. Vädret är inte på topp, med dimma och en luftkvalitet på 176 AQI, vilket leder till trafikkaos. Det tog Ulf över en timme att ta sig till jobbet.
Mina planer för dagen var att plugga på morgonen, ta en lunch tillsammans med föräldrar med barn i år 9 på Harrow samt hämta upp en begagnad dammsugare. Det får bli några ändringar. Under morgonpromenaden med Lova försökte jag upprepade gånger få tag på vår bilklubb. För 300 RMB om året fungerar dem som mellanhand för bilägare. De skickar mekaniker, påminner om besiktningen, hämtar bilen och utför besiktningen och så vidare.
En halvtimme efter att jag hade fått tag på bilklubben, kom killen och bytte däck. Tyvärr var det trasiga däcket omöjligt att laga utan det blir till att köpa ett nytt. Trots att punkteringen snabbt blev lagad valde jag att inte åka till stan på lunch på grund av vädret och den stora risken att fastna i bilköer både dit och på hemväg. Mer tid till att plugga, eller?
Inte riktigt ännu, fler avbrott på gång.
I flera månaders tid har jag försökt fixa lampor till utebelysningen. Sist jag fick hjälp av några arbetare att byta lampor inne i huset frågade jag dem om ovanstående. Deras svar var att de hade inga lampor.Det är en tydligen en konstig variant av glödlampa som behövs. Jag har sedan dess köpt hem olika varianter men ingen har rätt sockel. Igår bad jag än en gång några arbetare att komma och hjälpa mig. Nu visade det sig att dessa glödlampor inte går att köpa i affärer, utan endast finns att beställa från ett företag knutet till vårt område. Tydligen ställde jag fel fråga sist, eftersom arbetarna (samma killar bägge gångerna) inte upplyste mig om det då. Men nu har vi alla fall ljus i vårt hus! Kanske är det dags för studiero nu?
Nja, kanske inte lugn och ro.
I onsdags började de med renoveringen av Edvins rum. Det bankas, borras och kastas ut saker på marken. Under tiden detta pågår bor Edvin i gästrummet och hans möbler står utplacerade lite varstans i huset. Det kommer att ta 20 dagar innan det är klart.
Men nu då? Böckerna framme, tekoppen full....
Japp, nu var det dags!
I alla fall tills de kommer och levererar veckans organiska grönsaker. De ska komma varje fredag mellan 9-12. Förra veckan kom de dock först 16.15! Jag kanske får mer läst än vad jag först beräknade. ;-) Måste även komma ihåg att hämta upp min nyköpta begagnade dammsugare. Det blir den fjärde dammsugare på lika många år här. Det säger antingen något om kvaliten eller om nivån på damm hemma hos oss.
Trevlig Helg!!
/Ingeborg
Vad har Abraham Lincoln med scouterna att göra?
Som ni vet är ju Edvin och Alfred med i scouterna. Just nu håller de på att ta märken. Alfred håller på med märket "Communication". För att förtjäna den behöver han ta reda på vad kommunikation är för något och själv prova på många olika tekniker, såsom skriva och hålla ett tal, intervjua någon som han sedan ska presentera som en presumtiv föredragshållare och så vidare. En del är att publicera något på nätet. Därav kommer här, på engelska, lite fakta om en man som intresserar Alfred:
Abraham Lincoln:
I think Abraham Lincoln was an interesting man and do you know why? Because he worked against the slavery and he had an important role in the American civil war, which is an interest of mine. I will write about his childhood, his career and of course his death.
He was born 1809. His dad was a farmer. When Abraham was nine years old his mother died and his older sister tog care of the family. One year later his dad remarried a widow named Sarah Bush Johnston. Abraham was very fond of his stepmother.
When he was a teenager he was working building rail fences and he learned how to use an axe. When he was 22 years old he left home to start his own life.
He started his political career in Illinois. He became a lawyer and married Mary Todd. They got four sons. 1847-1849 he was in the Congress. 1860 he became the 16th president of America. He did not like slavery and worked really hard to banned it from the country. But the southerns states did not agree and 1861 the war started. The war started at Fort Sumter.
In Gettysburg, after the Union won that battle, Lincoln held a very famous speach. It was only two minutes long but changed the history. The speach was simple but poetic and Lincoln reminded everyone that the Declaration of Independence was the founding document of America.
After the war, an actor named John W Booth was angry with the president´s thoughts of slavery. 14 of April 1865 Lincoln went to a theatre. Booth shot him in the head. Lincoln died the next day. He was the first U.S president to be assassinated. Booth was caught and hanged.
Abraham Lincoln is one of the faces at Mount Rushmore.
If you want to know more about Lincoln I have found some webpages for you to look at:
http://www.biography.com/people/abraham-lincoln-9382540
http://video.nationalgeographic.com/video/kids/history-kids/abraham-lincoln-kids/
http://www.alincoln-library.com/facts-about-abraham-lincoln.shtml
/Alfred
Mer kultur - National Center of the Performing Arts
Inte bara en poesikväll har vi fått uppleva på sistone, utan även en kväll på National Center of the Performing Arts, i folkmun kallad ägget.
Sista dagen i oktober tog Miriam, hennes kompis Kira och vi mammor en tjejkväll på stan. Vi klädde upp oss, tog bilen in till stan där vi parkerade på Ulfs jobb. Därifrån promenerade vi genom stan till en restaurang där vi åt nudlar.
Två glada och förväntansfulla tjejer.
Byggnaden är helt fantastisk och lyser upp natthimmelen i olika färger. Vi hade biljetter till en dansfestival men visste inte mer än så om föreställningen.
Operahuset är som sagt imponerande, en oval stor byggnad gjord av glas omgiven av en konstgjord sjö. Inne i huset går man sedan med sjön som tak. Den är designad av fransmannen Paul Andreu och invigdes 2007. Det tog oss en bra stund att hitta till vår scen. Tyvärr fick man inte ta med sig kameran in.
Föreställningen var modern dans, väldigt vacker och mäktig men totalt oförståelig. Jag trodde att det handlade om en fabrik och människans födelse, Kaisa trodde något annat. Till denna dans spelades det väldigt stressande musik. Hade föreställningen haft två akter hade vi gått i pausen.
Trots denna inte så lyckade val av föreställningen gav det mersmak. Bara byggnaden var värd att besöka och njuta av. Nu håller vi redan på att fundera på vad nästa kulturyttring kan bli.
/Ingeborg
