Alfred 11 år!
Födelsedagsbarnet vaknade extremt tidigt denna dag (26 maj) men tvingades att liggga i sängen tills övriga familjen var redo att sjunga för honom. På morgonen blev det sång och paket. En stor nerfgun från Gullan och Michael, en riktigt kikare samt en dator från familjen. Datorn kom dock i form en bild inpackad tillsammans med ett juicepaket. Laptopen ska nämligen införskaffas vid nästa Sverigeresa för Ulf.
På kvällen efter skolans science fair blev det än en gång sång men nu tillsammans med ljus och tårta.
Om två veckor blir det kalas med kompisarna.
/Ingeborg
Vart tog maj vägen?
Det var roligt att ha Gullan och Michael här i två veckor. Ulf och Michael gjorde en spännande resa till Nord Korea som ni snart kan läsa lite mer om i ett eget inlägg. Gullan och Michael tog tåget till Tianjin i ett par dagar. Däremellan spenderade de tid med oss i vår vardag. Välkomna tillbaka!
Här kommer en liten uppdatering i bilder:
Den 12 maj fyllde vår vän Johan 40 år. Det firade han tillsammans med nära och kära på en restaurang i stan uppe på ett tak. Här ser ni födelsedagsbarnet med Andreas och Ulf.
Mitt på taket var en damm med fiskar i. Konstigt nog trillade ingen i vattnet under kvällen.
Tdigt i morgon hade vi föräldrar lagat och förberett frukost för all personal på skolan att njuta av innan skoldagens start.
Miriams kompis Emma från Frankrike sov över en dag. Hon flyttar hem nu i sommar så det var kul för tjejerna att ha en "sleep over".
Den 21 maj var det dags för Miriams danskolas show. Tyvärr blev bilderna suddiga men det var kul att se henne uppträda.
Primadonnan med blommor.
Den 26 maj hade skolan sin årliga "science fair". 106 barn var med i år och presenterade sitt projekt för alla föräldrar som gick runt och lyssnade. Miriam hade undersökt om bönor växte bäst i kallt eller varmt klimat.
Detta är också Alfreds födelsedag. (Bilder från det kommer i ett eget inlägg) Här står han uppklädd och berättar på vilket sätt en "pulley" förenklar vardagen. Vad heter egentligen pulley på svenska? Lexikon på nätet säger talja eller block.
Edvin undersökte huruvida frukt innehöll elektricitet.
Vi träffade våra vänner Susan och Benny med deras en vecka gamla Wilma.
En kväll var vi hos vännerna Ulrika och Johan. Här myser Miriam med Tindra; deras yngsta barn.
I helgen som var hade Alfred fotbollsturnering.
Det var lite grann om vad som hänt i maj. Vi har dessutom sålt vår gamla Volvo och köpt en Nissan som inte är lika gammal. Att köpa och sälja bil i Beijing är ett kapitel för sig och tar otroligt mycket tid i anspråk. Men nu är det gjort i alla fall.
/Ingeborg
Säsongens första dopp!
/Ingeborg
MSB firar 20 år
Edvin spelade trummor när 5/6:ans band inledde firandet.
Skolan gjorde en parad med skyltar från varje år som skolan funnits. Lärare, elever, föräldrar fick ställa sig bakom sitt år. Där var flera gamla studenter som rest från till exempel USA för att träffa gamla klasskamrater och fira.
Här står Miriam med alla som startade år 2009.
Tiina och Helena (två vänner från Miriams klass) tänker ta för sig av de färgglada muffins som serverades. Alfred och de andra i 4:an skulle också spela men regnet stoppade dem. I gymnastiksalen var det en utställning med kort och dylikt från alla åren. Två klassrum var omgjorda till fikarum där 3:orna serverade vin och snacks till (de vuxna) gästerna.
Påskhelgen firade vi sedan med att tillsammans med vännerna Johan och Ulrika med barn ha en påsklunch med bland annat ägg, sparris och västerbottenostpaj. Lite gula och lila fjädrar fick stå för påskpyntet.
Den 1 maj landade Gullan och Michael.
/Ingeborg
Barbie & Ken
Dessa tre herrarna Ken vann pris för bästa utklädnad.
Vi började med en liten förfest hos Barbie och Ken.
Fyra vackra Barbie.
Här är två av födelsedagsflickorna.
Till allas förtjusning hade de tränat in en dans till "Come on Barbie, let's go party"
Själv hade jag för första gången i mitt liv lösögonfransar.
/Ingeborg
Fujian
Vi hade bokat rum på ett hotell i Xiamen. Hotellet, som bara har fem rum, drivs av några islänningar. Vi hade fått stället rekommenderat av några norska vänner som bott där några nätter för ett tag sen- och rekommendationen visade sig vara med all rätta: värdarna var gästvänliga, rummen stora och man serverade en god västerländsk frukost.
Efter incheckning bestämde vi oss för att åka till en ö i bukten utanför staden. Guolanyu heter ön och är skapad av den västerländska koloni som huserade här från omkring 1860 till andra världskrigets slut. (Xiamen kallades tidigare i Europa för Amoy)
Det bidde ett litet misstag när vi skulle ta färjan. Istället för en enkel resa till ön hamnade vi på en kinesisk sightseeingbåt med sjungande guide som körde ett varv runt ön. Nåväl, det var bara trevligt.
Vi fick också skåda stadens historiska berömdhet, en sjörövare, som numera står staty på ön.
Väl i land på ön tog vi en promenad och passade på att äta middag. Ön var förvisso mysig men hade blivit väl turistisk med både McDonalds- och Kentucky fried chicken-restauranger. Dessutom började det regna. Lyckligtvis gick det att köpa billiga paraplyer. Vi beslöt oss ändå för att ta oss tillbaka till hotellet.
Dagen efteråt började med en härlig frukost. Vi var förövrigt de enda gästerna under vistelsen. Efter frukost hade hotellet bokat en bil med chaufför som i två dagar skulle ta oss längre in i provinsen, mot Hakka-befolkningens områden. Hakka, eller Gästfolk (Kejia) som de egentligen benämns, är folk som för flera hundra år sedan fördrevs från centrala Kina och till sist bosatte sig i de södra delarna. Där fick de hålla tillgodo med de sämsta jordarna och byggde bland annat väldigt speciella stora hus, som också skulle fungera som borgar i orostider.
Först kom vi till en by som vi aldrig uppfattade namnet på. Det visade sig senare att vårt hotell också låg i denna by. Genom byn rann en pittoresk liten å.
Här är byns samlingsplats som också var den högsta punkten i samhället. Som framgår ligger byn i ett ganska kuperat område.
Här är Miriam med en sannolik framtida middag.
De flesta Hakka-husen är helt runda och består av ett ganska stort antal familjer. Utsidan är av sten och jord. Dagen bestod av att besöka ett stort antal sådana hus omkring byn.
Några av de mer kända husen var dessa. På den negativa sidan var att många av husen blivit platser för allehanda försäljning av krimskrams. Lyckligtvis gällde det inte alla husen.
Det här är huset där vi övernattade. Sju personer övernattade till priset av sammanlagt 230 kronor.
Innan middagen tog vi åter en promenad ner till byn.
Till min förvåning trillade de inte ner i ån.
Vi åt middag hos våra värdar för natten. Bland annat beställde vi en hönssoppa vilket ledde till att de tog fast en av hönorna som sprang omkring på gården och nackade framför våra ögon.
Kinesisk frukost kunde beställas på morgonen för fem kr extra per person.
Även nästa dag bestod av besök i Hakka-området. Som synes var inte alla hus runda.
En ny by besöktes. Denna hade en lite större å.
Vi tog en promenad efter ån. Vi lämnade bergen och Hakka-husen strax före lunchtid och begav oss på den tre timmar långa återfärden till vårt hotel i Xiamen.
När vi komt tillbaka hade hotellet tagits över av Hunan TV som hade bestämt sig för att använda huset som inspelningsplats för en TV-serie. Enligt manuset var detta hemmet för den unga, söta konsertpianisten med föräldrar.
För att undkomma inspelningen tog vi en promenad till parken i närheten. Där fanns också ett mindre zoo, med tyvärr stora kattdjur instängda i minimala burar. Desto roligare att promenera i parken och underhållas av folklivet. Kineserna är bra på att skapa parker där folk trivs.
/Ulf
Drop Everything And Read!
Idag var det "DEAR day" på barnens skola. Hela dagen handlade om böcker och läsning. Alla fick ta med sig favoritböcker hemifrån. De yngre barnen kom klädda i pyjamas och de äldre klädde ut sig till en bokkaraktär.
Den här synen mötte eleverna när de kom på morgonen; två av lärarna i pyjamas på skolgården.
Kan ni gissa vilka de här? Ni får två citat från personerna som ledtråd:
"This is a journal, NOT a diary!"
"There is no place like home."
I Edvins klass hade eleverna valt ut varsin bok att läsa för förskolebarnen. Edvin läste en bok som handlade om en pojke som saknade sin pappa som var soldat. Pojken samlade pengar i en burk för att köpa en present till sin pappa. Edvin hade med sig en glasburk med småpengar i för att illustrera boken.
Alfred märker inte att jag tar kort; totalt uppslukad av boken.
Skolan anordnade också en bokförsäljning av secondhand böcker. Alla inkomster gick till vår vänskapsskola Green garden. Vi hoppas att få in tillräckligt med pengar för att införskaffa en ordbok per barn på skolan.
Jag köpte tio böcker för 100 RMB. Undra hur många kinesiska ordböcker det är?
Nu ska jag fortsätta med min spännande bok: Countrydriving av Peter Hessler.
God läsning!
Ingeborg
Och så kom sommaren
Säsongens första lunch på uteservering.
Varma säsongens inträde brukar märkas med att alla motorcyklar kommer ut. Här är det nya tillskottet till vår familj; Ulfs vespa.
I fredags kom våra vänner Maja-Stina och Hans på besök. Här är vi på en av mina favoritrestauranger inne i stan för en lunch efter 100 minuters massage. Livet är härligt!
Mästerkocken Hans flamberar fläskfile.
Vi tog den nya tunnelbanan till stan för att vandra i hutongerna samt besöka Trumtornet.
Upp till tornet var det en otäck brant trappa.
Men väl uppe var det en fantastisk utsikt!
Detta är vägen utanför vårt område. För tillfället pågår en maskindelsmässa i närheten vilket gör trafiksituationen galen. Tre filer med bilar försöker alla att komma först på en enfilsväg. Den stackars vita bussen har fått kryssa för att komma fram på sitt håll.
Det var lite bilder från oss. På söndag åker vi på en minisemester till Xiamen och ska bland annat bo i ett Hakkahus. Mer om det i nästa inlägg.
/Ingeborg
Kina i förändring
I förra veckan stod det här ett hus. Det var ett av de sista i den stora byn som låg mellan barnens skola och vårt hem. Av badrummet finns endast ett trasigt badkar kvar. Förändringen blir så tydligt när man möter den mitt i promenaden.
På andra sidan stora vägen har de nya områdena med höghus börjats bygga. Skräddaren som tidigare bodde i ett skrangligt hus i en annan by i närheten av oss bor numera på första våningen i ett modernt höghus. Hon har ett kök, badrum, vardagsrum och två sovrum med värme i. Det märks på hela hennes hållning att något har förändrats.
Så även om en del av mig kan känna sorg över att de typiska kinesiska kvarteren försvinner så känner den andra delen en glädje över att få vara här och uppleva Kinas förändring i människors vardag. Tänk om vi också får uppleva en större politisk förändring?!
/Ingeborg
Vår i luften
Magnolian blommar och även på våra träd med senare blomning kan man skymta ljusgröna knoppar. Väderprognosen lovar sol och 16 grader till helgen. Jag har tvättat trädgårdsmöblerna och ska idag iväg och köpa blommor.
Barnen njuter av att gå utan jackor. Edvin som inte har haft jacka på sig på hela vintern menar nu att han kan gå i t-shirt. Mitt på dagen har han nog rätt.
/Ingeborg
Gott & blandat
Vi har ätit en hel del svenskt godis på sistone. Nils (min storebror) var här på besök över helgen och hade med sig en stor kasse med bland annat Gott & blandat. Förutom att bara sitta och prata om allt mellan himmel och jord samt bli meddragen på alla barnens aktiviteter passade Nils och jag på att på att ta en massage och en utflykt till muren.
Här har vi fått på oss massageklädseln och i väntan på massörerna funderar vi över om man ska ha strumpor på eller inte. 
På lördagskvällen tog vi oss in till stan och åt en fantastisk japansk middag med vänner.
På söndagen kom Nils kollega Daniel till Beijing. Vi hämtade honom på flygplatsen och tog oss ut till muren. Med avsikt att köra en bättre och enklare väg hamnade vi otroligt fel. Absurdt nog hade en annan bilist stannat precis vid samma tullstation för att fråga vägen. Vi fick följa efter honom tillbaka tills vi kom på rätt väg. Väl framme, var muren lika makalös som vanligt. På eftermiddagen åkte sedan Nils och Daniel vidare på jobbresa.
Den 4 mars var det dags för den stora debatten för 5/6:or på MSB. Edvin hade fördjupat sig i sitt ämne i flera veckor. Inte förrän sista veckan fick barnen reda på om de skulle vara för eller emot ämnet. Edvin tillsammans med sin partner Erica skulle debattera skoluniformers vara eller inte. 
Här har Edvin sitt öppningstal. Han talar om vikten av att berätta vem man är med sin klädsel och att skoluniform förhindrar kreativitet.
Häromdagen gick jag på långpromenad med Lova och hamnade här. Mitt emellan en golfbana och ett grustag låg en kyrkogård. Eller i alla fall en massa gravar. Någon meter från gravarna låg det bråte och skrot. Det verkar inte finnas någon kyrkogårdsförvaltning här.
För ett tag sedan började jag på en bollywooddanskurs. Det är en kvinna från Israel som har bott i Indien i fyra år som håller kursen. Hon började själv en kurs där och blev sedan helt fast. Jag kan förstå det för det är vansinnigt roligt med dansen. Det är en blandning av traditionell indisk dans, blandad med magdansrörelser och hip hop. Trots att vi bara är nybörjare fick vi erbjudande om att vara med på ett uppträdande tillsammans med hennes advancerade grupp. En av de internationella skolorna skulle ha en välgörenhetsgala med temat bollywood. Så de senaste veckorna har jag tränat tre till fyra dagar i veckan. I lördags var det dags. Samtidigt åkte Ulf till Sverige på jobbresa, barnen hade kompisar på besök och aktiviteter var i full gång. Vilken helg det blev!
Här är vi i omklädningsrummet på hotellet där galan var. Där var 200 människor på festen och det blev jubel när vi kom in. Efter vår dans och ytterligare en dans av den advancerade gruppen blev det lektion för alla gäster. Sedan blev det dans till sent på natten. Jag åkte dock hem till barnen samt en kompis till Edvin som var hos oss hela helgen. Dansen blev filmad. Vem vet om det dyker upp ett litet klipp här så småningom?!
I övrigt har förstås veckan handlat mycket om Japan. Miriams fröken är från Japan men hennes familj hade alla klarat sig från jordbävningen. Edvins kompis Roger skulle varit i Tokyo på simtävling den helgen, men blev förhindrad att åka. Hans kompisar däremot var där och det var mycket oro innan alla var välbehållna tillbaka i Beijing. Vänner från Kina som flyttat vidare till Tokyo har flugit hem till Sverige ett tag. Jag läser intensivt all information om händelseutvecklingen och bara hoppas att de får kontroll på Fukushima innan katastofen blir ännu större.
För att avsluta med ett tecken på hopp. Så här ser trädet utanför vårt fönster ut just nu:
Trevlig helg!
/Ingeborg
Ännu en helg
I fredags var jag (Ulf) ute med två kompisar på after work. Det innebar besök på en irländsk pub och en dansk restaurang medan övriga familjen hade fredagsmys hemma. På lördagen var det fullt upp hela dagen. Edvin hade heldag med scouterna där varje scout fick välja en eller två aktiviteter att lära sig mer om. Edvin hade valt livräddning. Ingeborg var medhjälpare i gruppen som lärde sig första hjälpen. Som ni ser på bilden har hon "brutit benet och fått ett otäckt sår". Under tiden - på lördagsmorgonen - hade jag en timme kinesiska med Qianwen som lärare.
Olyckligt fall med brutet ben som resultat.
Edvin övar hjärt- och lungräddning.
Alfred har sin högt värderade inomhusfotbollsträning tidigt på lördagseftermiddagen. Tyvärr var hip-hopen senare på eftermiddagen inställd.
Miriam hade dans på morgonen och rytmisk gymnastik på eftermiddagen. Här ser ni en bild från det senare.
Lördag kväll var det födelsedagsfest för Mats, som här frankeras av två sköna damer.
På söndagseftermiddagen var vi inbjudna till Johan o Ulrika på semmelfika. På vägen hem fick vi för oss att börja lägga upp planerna för sommarens semesterresa. Det kan bli ett spännande äventyr.
En väldigt bra helg./Ulf
Liten bebis
Här är det Ulf som har förmånen att hålla den lilla.
/Ingeborg
Kinesiskt nyår
På själva nyårsafton var vi hemma hos familjen Harborn som bor ett par hus längre bort. Vid tolvslaget gick vi ut och smällde raketer. Här ser ni Mats i färd med att tända på en låda med fyrverkeripjäser.
Här är övriga medlemmar av familjerna och iakttar skådespelet.
Dagen efter åkte vi tillsammans med familjen Jeding upp i bergen utanför Peking för en promenad i naturen. Vi åt lunch efter stigen, som man kan se på bilden ovan. Vi hade hela tiden sällskap av en parkvakt. Antagligen var de oroliga att vi skulle skada oss och ville därför försäkra sig om att det fanns hjälp att tillgå inom nära räckhåll om olyckan skulle vara framme.
Lite kallt, men väldigt skön promenad. Vi mötte två personer på väg in, i övrigt var det tomt. Förutom vår käre vakt så klart.
Barnen sprang på isarna - trots att vi sa till dem att de inte fick. Nåja, det är väl oundvikligt.
Sen träffade vi familjen St. Pierre-Poiret på en pizzalunch med efterföljande bowling.
Som allt annat i Kina var bowlinghallen jättestor. Som mycket annat i Kina funkade tekniken sådär.
Stilstudie av en mästare...
Båda familjerna förutom undertecknad samlad. Bara några dagar efteråt födde Julie familjens tredje dotter, som fick namnet Camille.
Sen var det dumplingparty i vårt klubbhus.
Vad vore ett dumplingparty utan drakdans.
Dagen därefter gick alla utom jag på långpromenad i ett nytt område. Lova fick springa fritt och älskade det.
Vi blev hembjudna till familjen Blomborg på hemmagjorda semlor.
En av de sista dagarna på ledigheten stack stora delar av familjen och åkte skidor i bergen utanför staden. Nästan tomt i backarna.
Det var en härlig lovvecka. Nu dröjer det ett tag till nästa ledighet.
/Ulf
The Haygoods och besök från Sverige
De spelade många olika instrument, sjöng och dansade. Bröderna steppade och systern spelade harpa. Till kinesernas stora förtjusning sjöng de bland annat en kärlekssång till alla vackra kinesiska flickor och tog då upp en tjej ur publiken.
Under kvällen sprang artisterna ut i publiken och showade. Vi satt så till att de flertalet gånger kom fram till oss. Och Ulf fick ta emot samma fråga: Where are you from?
Dagen därpå anlände min storebror Nils till Beijing. Han var på tjänsteresa men hade möjlighet att komma en dag tidigare för att hälsa på oss. Här sitter vi på en av våra favoritrestauranger i stan; In & Out.
Vi tog en utflykt till Hohai som nu på vintern är ett populärt mål för mängder av människor att staka sig fram över isen på stolar med fastsurrade eller limmade medar. Vid en kant av dammen var det dessutom en vak uthackad för vinterbadare. Tyvärr var det inga där när vi promenerade runt.
Det är alltid kul att vandra runt i hutongerna och hitta nya små gränder att undersöka. Runt hela Beijing rivs dessa traditionellt byggda områden för att ge plats åt moderna flervåningshus. Detta område är dock ett populärt turisistmål och flertalet hus är nu renoverade. Tyvärr innebär det att invånarna sakteliga byts ut från fattigare familjer till rika kineser eller västerlänningar som gärna bor i en omgjord hutong.
Det var en härlig helg. Idag är det fredag och nästa helg är på ingående. Ulf är bortrest till Hainan på tjänsteresa. För honom blir arbete kombinerat med sol och bad. Vi andra tänker åka till Nanshan och åka skidor.
Trevlig helg,
Ingeborg
Kambodja & Vietnam del 3: Mui Ne och Ho Chi Minh City
Väl framme på vårt hotell träffade vi våra vänner Johan och Josephine med barn, som vi visste bodde på ett hotell någon kilometer bort från vårt. Tillsammans firade vi in det nya året på det kalas som hotellet anordnade.
Så här glad är man om man slipper sitta i bil och dessutom får parta lite.
Framåt tolvslaget kom partyhattarna på.
Party! Underhållningen bestod mest av ett filipinskt band som spelade ABBA-låtar inför ett gäng festande ryssar - i Vietnam. Världen är inte lika stor längre.
Nästa dag slappade vi. "Slappa" är också en ganska bra beskrivning på resten av semestern i Mui Ne.
Poolen var helt ok.
Alfred ätandes bläckfisk.
Några dyner nära hotellet som vi gick till och där fick prova att åka släde nedför dynerna.
Lite biljard spelade vi.
Vi cyklade in till den mindre staden bredvid för att ta ut pengar och äta middag.
Bäst av allt var att bada i havet.
Vi spelade en del fotboll, men det var några elaka myror som bet några familjemedlemmar vilket gjorde att det bara blev en kort match.
En kväll åkte vi lokalbussen in till den lite större staden Phan Thiet. Tyvärr hittade vi inte nån bra restaurang där - däremot en massa kaféer som inte serverade mat - vilket gjorde att vi tog en taxi tillbaka mot vårt hotell. Halvvägs stannade vi och åt på det här sköna stället vid vattenbrynet.
Kolla in storleken på insekten på golvet mellan Alfred och Miriam.
Vi fick också en eftermiddag i Saigon innan tillbakaresan till Peking. Tyvärr var tiden för kort för att besöka de berömda tunnlarna som nordvietnameserna använde. Men ett glasscafé hann vi stanna till på.
En central park i Saigon med ett monument.
Avslutningsmiddag.
Massa tummar upp för vår semester.
/Ulf
Kambodja & Vietnam del 2: Siem Reap och Angkor
Hotellet visade sig vara en riktig pärla, några kilometer utanför staden. Här showar Alfred som vanligt när kameran kommer fram.
Redan första kvällen åkte vi in till stan. På den positiva sidan var människor trevliga och "easygoing". På den negativa sidan hade Siem Reap utvecklats till massturistort a la Mallorca. Roligast, tyckte barnen, var att doppa fötterna i en fisktank där småfiskar åt av huden.
Alfreds fötter verkade fiskarna tycka var allra godast.
En ytterligare positiv del av Kambodja är att maten är god. Ölen var också överraskande välsmakande.
Jag (Ulf) tog tillfället i akt under kvällen och pratade med en tugtug-chaufför (en slags taxi som består av en vagn som drivs av en moped) om att skjutsa oss ut till templen nästa dags morgon.
Man har gjort en ansträngning att sätta alla offer för landminor - som är många - i arbete så att de inte ska behöva tigga. Tyvärr är dock fattigdomen fortfarande stor och många småpojkar sprang runt borden och åt av resterna från turisternas tallrikar. Å ena sidan hjärtskärande, å andra sidan nyttigt för våra barn att konfronteras med dessa barns verklighet och kunna sätta sin egen tillvaro i perspektiv.
Som avtalat stod tugtug-förararen och väntade på oss utanför hotellet för en rundtur till templen. Första stopp var det mest kända templet, Angkor Vat.
Templen var oerhört fascinerande. Nästan som sagoslott. Här är förresten Edvin med sin Blackburntröja som han fick i julklapp och vägrar att skiljas från.
Alfred i en av templens turistfällor: bild med uppklädda dansare för USD 1.
Alfred på en av statyerna som - om vi fattade rätt - står vid ingången till området för det som en gång var kungliga palatset.
Här framgår lite av det magiska med templen. För tankarna till Sagan om ringen.
Efter fem-sex timmar av intensiv rundvandring i djungelvärme var vi så trötta att vi bad att få skippa de två sista templen och istället åka tillbaka till hotellet. Innan vi skildes från vår chaufför bestämde vi ny körning nästa dag. På hotellet väntade bad i bassängen.
Det dröjer ytterligare ett tag innan han får beställa en öl.
På kvällen åkte vi åter till Siem Reap för att äta och promenera runt. Den här kvällen tog hela familjen fotmassage mitt på marknaden, vilket en del andra turister tyckte såg lustigt ut.
Andra dagens sightseeing började med att vi passerade en liten flock apor som man kunde köpa bananer till.
Ett av de häftigaste templen var detta med en jätteläskig trappa upp till toppen. Lutningen framgår av bilden. Ännu läskigare var det att klättra ner på andra sidan.
Ännu ett tempel.
Vår tugtug med chaufför.
Det vackraste templet var sannolikt djungeltemplet med ruiner täckta av trädrötter, lianer och grenar.
Trollskt. Här spelades förresten delar av filmen Tomb Raider in.
Den här söta kambodjanska tjejen hängde i några grenar utanför ett av templen.
Sighseeingen avslutades med att vår guide tillika chaufför rekommenderade oss att titta på krokodilfarmen. För några extra dollar kunde man mata krokodilerna med fisk. Miriam och Alfred tyckte detta var den största upplevelsen under hela Kambodjavistelsen. De vuxna tyckte det var tämligen överskattat.
Nästa dags morgon, som var Nyårsafton, väntade tidigt flyg till Saigon och vidare transport mot kusten.
Kambodja var en överraskande trevlig bekantskap som vi inte har något emot att besöka igen.
/Ulf
Kambodja & Vietnam del 1: Hanoi
Här är vi på en restaurang första kvällen. Det tog lite extra tid att ta sig in till stan då den transport vi beställt till hotellet inte "klickade". Till sist fick vi ta en taxi.
Här är i alla fall hotellet vi bodde på; Bro & sis, nära gamla stan i Hanoi.
En morgonfika nära en central damm i gamla stan. (Den syns i bakgrunden).
Mitt i dammen låg ett tempel som vi besökte.
Trafiken var helt sjuk. Framförallt var antalet mopeder och motorcyklar något som gjorde varje tillfälle vi behövde korsa en gata till något helt livsfarligt. Överhuvudtaget var det en oerhört livlig stad.
Lite förfriskningar i ett kafe på seneftermiddagen. Det märktes att landet en gång i tiden varit en fransk koloni.
Den andra dagen åkte vi till Ho Chi Minhs maosoleum - som syns i bakgrunden. Ho Chi Minh var egentligen en enkel man, som i sitt testamente önskade bli kremerad. Men då den vietnamesiska regerigen ansåg att han hade större värde som mumie än som kremerad bestämde man sig att bygga ett maosoleum åt honom. Pengar fick man från Sovjet. När man skulle gå in i maosoleumet var det hård kontroll hur man var klädd, hur man uppträdde (inga händer i byxfickan) och att besökarna iakttog respektfull tystnad (fotografering förbjuden). För de vuxna var ett intressant minne från barndomens vietnamkrig. För barnen var det nog mest en vaxgubbe med vitklädda vakter runt omkring.
Här är Alfred framför en av hans bilar under åren 1954-1958. Området bredvid maosoleumet ska ha varit presidentområde när det begav sig. Det fanns två bostadshus som vid olika tillfällen skulle ha fungerat som bostäder för Ho Chi Minh. Samtidigt kan man ställa sig frågande hur ofta detta egentligen var fallet då det därmed borde ha varit ett lockande mål för amerikanska bombplan.
Här är Ingeborg utanför den andra byggnaden - med hedersvakt.
Här är baksidan till det första boningshuset, numera med en stor Pepsimarkis. Hade sannolikt inte uppskattas av den första boningsgästen.
Jag utanför själva maosoleumet.
Familjebild minus Ingeborg som håller i kameran.
Det egentligen mest roliga i Hanoi var att promenera och uppleva stadslivet. Här går vi utefter järnvägsspåret i centrala stan.
Miriam i en av parkerna nära vårt hotell. Edvin i bakgrunden.
Sammantaget var Hanoi en spännande stad.
/Ulf
Juletid
Dan före doppardan var vi i stan för att hämta upp våra pass med förnyat visum - vil vill ju gärna bli insläppta igen när vi landar i Peking. Då passade vi på att äta i Solana som är ett nybyggt köpcentrum i nordöstra delen av Peking. Här var det julstämning i kvadrat! Ljussättningen inne på området är -som kanske framgår - något "over the top".
Det var dessutom svinkallt.
Edvin påpekade som vanligt att det inte alls var kallt och han inte behövde ha jacka. (Någon börjar bli tonåring...)
På julafton var vi inbjudna till familjen Karlsson på Ritz Garden för traditionell svensk julmat med dopp i grytan. Barnen lekte och föräldrarna kunde prata. En bra start på julen.
Väl hemnkomna spelade vi ett tärningsspel med tio julklappar i potten. Ingeborg fick till sist ett par skosnören och Ulf fick byta alla sina julklappar med barnen så att alla blev nöjda.
För första gången tände vi vår brasa. Ved köptes för 25 kr. Edvin var förste eldvakt då han precis klarat det provet i scouterna.
Sen kom tomten. I år var det Edvin som missade honom. Det var en trevlig tomte i år som klarade julklappsutdelningen galant.
Barnen verkade nöjda med sina klappar. Edvin fick bl.a. en Blackburn-tröja, Alfred en boxningsboll och Miriam balettskor med platt front. Här öppnar jag en klapp från en projektanställd på kontoret, Kevin, som skickat typisk mat från Hebei-provinsen där han nu jobbar. Ingeborg hade inte varit snäll under året och fick därför ingenting av tomten. Han uppmanade henne till bot och bättring under 2011.
På kvällen gick vi till Hungry horse för en julmiddag av det mer otraditionella slaget.
Förresten så fick Ingeborg ett par klappar också, bl.a. ett par mjukisbyxor.
/Ulf
GOD JUL!
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR ÖNSKAR FAMILJEN ANDREASSON
